Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Näringar - Samfärdsel - Det fasta försvaret - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm (Samfärdsel—Historia)
531
mens skeppsbrokaj är tilläggsplats för
Norrlands- och Finlandsbåtarna men även
lastkaj. På Blasieholmen finnas två kajer,
varav den s. är tilläggsplats för
skärgårdsbåtarna och den n. för trafik på s. och v.
Sverige samt Danmark och Norge. Vid
Hammarbyleden (se d. o.) har S. två nya hamnar.
För persontrafiken på Mälaren, Göta kanal
och inomskärslederna söderut äro
Riddarhol-men, Klara strand och Norr Mälarstrand
till-läggsplatser. S:s egentliga storhamn ligger
vid Värtan (se d. o. och Frihamn). Arealen
av hamnplan samt industri- och
upplagsplatser var 1930 1,532,540 kvm, varav 42,391 kvm
upptagas av stadens tull-, varu- och
magasinsbyggnader. Kajlängden var 20,391 m
(bortsett från för lustbåtar avsedda bryggor). I
och i närheten av S. finnas sex varv med
slipar samt torr- och flytdockor, näml, i
Saltsjön: Södra varvet vid Stadsgården,
Finnboda varv vid stora segelleden, Flottans
varv på Djurgården jämte Gustav V:s docka
på Beckholmen; i Mälaren:
Lövholmsvar-vet, S:s stads varv (Mälarvarvet) och
Ekens-bergs varv. Kajdjupet i S:s hamn varierar
mellan 1,9 m och 9,9 m (i Frihamnen). Fartyg
med intill 10 m djupgående kunna inlöpa i
S. genom stora segelleden, med intill 6 m
djupgående genom Södertäljeleden.
Samfärdsel. Tre huvudlinjer av de svenska
järnvägarna utgå från S., näml. V. och N.
stambanorna samt den enskilda Stockholm—
Västerås—Bergslagens järnvägar. Härtill
komma S.—Roslagens järnvägar till ö. Uppland
och den därmed förenade elektriska
förorts-banan till Djursholm. Till Saltsjöbaden går
den elektriska S.—Saltsjöns järnväg och till
förorterna s. om S. Stockholm—Nynäs
järnväg. Hela den avgående
järnvägspersontrafiken vid bangårdarna inom egentliga S.
uppgick 1931 till 7,344,783 resor. Härav kom
största delen, omkr. 7,07 mill., på
lokaltrafiken. För trafiken mellan S:s olika delar och
några närliggande förorter har S. ett
vidsträckt spårvägsnät, som äges av a.-b.
S:s spårvägar, vari aktiemajoriteten äges av
staden. Spårlängden (huvudspår) utgjorde för
hela spårvägsnätet 80 km 1931, däri inräknat
de 10 förortslinjerna. 1923 upprättades även
omnibustrafik (1925 övertagen av
spår-vägsbolaget). F. n. trafikeras 18 linjer med
en längd av tills. 126 km.
Spårvägsbola-get befordrade 1931 179 mill. resande, därav
på spårvagnar 137 mill. och på omnibusar 42
mill. Med förorterna och kringliggande
landsbygd förbindes S. förutom genom järnvägar
och spårvägar genom ett 60-tal busslinjer.
För innertrafiken finns även ett antal ån
g-slupar och färjor (1931 4,8 mill.
passagerare). Den lokala ångbåtstrafiken
på Mälaren och Saltsjön är, särskilt
sommartid, betydande. S. har flyghamn (vid
Vär-tan) och står i förbindelse med det
internationella flygtrafiknätet. Från flyghamnen
avgingo 1931 2,042 trafikmaskiner med 6,286
resande, därav 853 till utlandet.
Telefonväsendet är i S. högt utvecklat, och S.
äger av alla världens storstäder det
jämförelsevis största antalet telefonapparater. 1931
uppgick apparaternas antal inom S:s
telefonområde till 175,279, därav inom staden 138,562,
och förmedlades 316 mill. samtal. I. E-dt.
532
Det fasta försvaret under medeltiden
utgjordes av slottet, varifrån en tornförsedd
ringmur runt staden gick utefter insidorna
av öster- och Västerlånggatorna. Med stadens
tillväxt uppgick ringmuren småningom i de
nya husen eller nedrevs. De nya
befästningarna gjordes i form av porttorn vid
brofästena. På Gråmunkeholmen (nuv.
Riddar-holmen) byggdes murar med torn. Gustav
Vasa vidtog anstalter till slottsbefästningens
förbättring. Under Erik XIV och Johan III
fullföljdes arbetena. På 1630- och 1640-talet
revos murar och torn (utom det ännu
kvarstående på Riddarholmen). Försvaret
framflyttades på s. sidan till de till Södermalm
ledande passen. 1644 anlades befästningar vid
Danviken och Skanstull. 1831 börjades en
befästningsanläggning vid Stenbrottet vid
Karlberg som del i en befäst linje n. om S.,
men arbetet avstannade av brist på medel,
liksom det efter 1856 påbörjade större verket
s. om Skanstull. Senare uppgjorda förslag till
befästningar ha ej föranlett några åtgärder
från statens sida, men genom Föreningen för
Stockholms fasta försvar (se d. o.) och med
understöd av Palmqvistska fonden (se d. o.) ha
vissa åtgärder till försvar för anmarschvägarna
mot S. vidtagits. Föreningen har på senare
år inriktat sin verksamhet på anordnande av
luftförsvar. L. W:son M. (L. af P.)
Militära institutioner. S. är säte
för Arméförvaltningen, Generalstabens
huvudstation, Infanteri-, Kavalleri-, Artilleri-,
träng- och militärläroverksinspektionerna,
Artilleristaben, Fortifikationens huvudstation,
Intendenturstaben, ö. arméfördelningens
chefsexpedition, Marinförvaltningen, Marinstaben,
Kustartilleriets chefsexpedition, chefen för
flygvapnet, Flygstyrelsen m. fl. högre
militära institutioner. I och invid S. äro förlagda
Svea livgarde, Göta livgarde (utom en
bataljon), Livreg:tet till häst, Svea artillerireg:te,
Fälttelegrafkåren, 1 :a intendenturkompaniet,
Svea ingenjörkår, en del av flottan (jfr Sv
e-r i g e, försvarsväsen) samt Krigshögskolan,
Artilleri- och ingenjörhögskolan, Krigsskolan,
Sjökrigshögskolan och Sjökrigsskolan. M.B-dt.
Historia. Äldsta belägget för namnet S. är
från 1252. Sannolikt fanns en
försvarsanläggning på nuv. Stadsholmen redan omkr. 1200
(1100-talets slut—1200-talets början; kastalen
Kärnan, senare tornet Tre kronor, se
Stockholms slott). Enl. en säkerligen riktig
tradition har dock ett verkligt stadssamhälle
grundats först vid 1200-talets mitt av Birger
jarl. S. tillväxte kraftigt dels som
transito-hamn för utförseln av bergslagsjärnet
(»os-mund»), dels genom den stapelpolitik, som till
S. koncentrerade särskilt Norrlands- och
Fin-landshandeln. Det verkliga stadssamhället
omfattade under medeltiden eg. blott
Stadsholmen inom en ringmur. Det äldsta
stadssamhällets ellipsformade bildning är ännu
bevarad i sträckningen av Väster- och
österlånggatorna. De från dessa båda gator
strål-kransartat ned mot vattnet utgående
gränderna anlades till stor del under medeltidens
senare hälft, då bebyggelsen trängde utanför
den äldsta ringmuren. Vid Stortorget lågo
rådhuset och stadskyrkan (nuv. Storkyrkan).
S:s historia sammanfaller utåt till stor del
med Sveriges. Under unionstiden blev därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
