Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm (Litteraturanvisningar)
533
besittningen av S. politiskt avgörande. Det
starka tyska inslag, som kännetecknar en
viktig del av Sveriges stadsväsen under
medeltiden, blev för S. under Albrekts av
Mecklenburg regering ödesdigert genom det tyska
elementets inflytande (jfr
Käpplingemor-d e n). Efter den svenska segern på
Brunke-berg vid S. 1471 (se B r u n k e b e r g)
upphävdes också stadslagens bestämmelse, att
stads-styrelsen till hälften skulle bestå av tyskar.
Kristian II :s kortvariga välde i Sverige, som
kulminerade i Stockholms blodbad (se d. o.),
betecknar senaste gången ett främmande
herravälde gjort sig gällande i S.
Midsommaraftonen 1523 höll Gustav Vasa
sitt intåg i S. Under Vasatiden började
handel och näringar åter blomstra. Bebyggelsen
på malmarna, som under medeltiden var
obetydlig, ökades raskt särskilt beträffande
Norrmalm, och 1573 blevo de hittillsvarande
förstäderna inkorporerade med modersamhället.
Särskilt betydelsefullt för staden blev Johan
Ill:s intresse för byggnadsverksamhet. Enl.
en k. f. skulle trähusen rivas och i deras
ställe hus av sten uppföras.
Med 1630-talet började en verklig
nydaningstid för S., och staden utvecklades
ganska raskt till en storstad efter dåtida
förhållanden. S. blev medelpunkten i den nya
svenska stormakten och nu först Sveriges
verkliga huvudstad, sedan 1634 års R. F. lagfäst
de till S. förlagda fasta centrala
ämbetsverken. Samtidigt skapades av S. ett särskilt
statligt förvaltningsområde med en
överståthållare som högste representant. Med
1630-talet började även ett mäktigt uppsving för
handel och sjöfart, vilket bl. a. medförde
byggandet av den första slussen vid Söderström
1634. Samtidigt började genom den förste
överståthållarens, Klas Flemings, initiativ
genomförandet av en storartad stadsplan,
särskilt på malmarna, med raka gator och
rektangulära kvarter efter renässansens nya
stadsplaneidéer, en plan, som i stora drag
legat till grund för stadsbebyggelsen ända in
till våra dagar.
Omkr. 1640 lades Ladugårdslandet — nuv.
Östermalm — under staden och på 1640-talet
Kungsholmen, vartill kommo Långholmen och
Beckholmen. 1699 erhöll staden de gränser,
som den hade ännu in på 1800-talets senare
del. Jämsides härmed gick
befolkningstillväxten (jfr ovan, sp. 522). S:s ekonomiska
upp-blomstring gynnades i hög grad av de
maktägande. Om de monopolistiska
handelsbestäm-melserna till S:s förmån se Bottniska
handelstvånget. Vid Karl XI :s död
omfattade S:s handelsflotta icke mindre än
79 helfria och 150 halvfria fartyg, bemannade
med 4,000 båtsmän.
Frihetstiden jämte gustavianska tiden
betecknar för staden snarast en utveckling i
ett lugnare tempo. Oväntat snabbt
övervun-nos de onda följderna av ofärdsåren under
Karl XII:s senare regering och särskilt av
peståret 1710, då nära 1/3 av S:s befolkning
bortrycktes. Senaste gången S. hotats av en
fientlig invasion var 1719, då ryssarna sökte
tränga fram genom Baggensstäket (se d. o.)
men avvisades. I skydd av frihetstidens
energiska ekonomiska politik gynnades S.
alltjämt beträffande handel och näringar. Bety-
534
delsefull blev framför allt den uppväxande
industrien. 1760 funnos i S. 463 fabriker,
varav dock över 200 voro att hänföra till
hantverk i modern mening, med 9,840 arb. Av
stor vikt blev den 1724 på initiativ av N.
Tes-sin d. y. tillsatta brand- och
politikommis-sionen, som utom rena ordningsärenden bl. a.
gjorde en viktig insats i S:s
byggnadsfrå-gor. Under 1700-talets förra del lade
slotts-bygget beslag på en mängd in- och utländska
konstnärliga krafter.
Revolutionen 1809 inleder en tid av
författ-ningsreformer, som även för S. blir
betydelsefull. Den tidigare motsättningen mellan
magistraten och borgerskapet utjämnades
ytterligare under 1800-talets lopp, varvid
magistraten alltmer trädde tillbaka från den egentliga
stadsförvaltningen. 1862 infördes
stadsfullmäktigeinstitutionen. S:s utveckling i övrigt
fortgick ända till 1800-talets senare hälft i
ett ganska långsamt tempo.
Handelns och näringarnas tillväxt under
denna period var obetydlig. 1818 började
Sveriges första ångbåt (byggd i S.) trafik på
Mälaren, 1822 fick S. ångbåtstrafik med Åbo
och Ystad. 1860 öppnades S:s första bangård,
den södra, och 1866 den norra, varefter 1871
centralbangården invigdes. Det industriella
uppsvinget avspeglas särskilt under 1800-talets
sista fjärdedel, då befolkningen kraftigt
tillväxte. Den ökade byggnadsverksamheten
nödvändiggjorde ny stadsplan. En dylik
framlades 1866 (antogs dock ej) av en
stadsfullmäktigekommitté (jfr Lindhagen, Claes
Albert, som var kommitténs sekr.).
Stads-området var i övrigt oförändrat intill 1868,
då Djurgården i sin helhet (även N.
Djurgården) definitivt införlivades med S.
Betydelsefullt för S. som kulturcentrum är
grundläggandet av Stockholms högskola 1877. Ett
ståtligt uttryck för tidens kultursträvanden
var 1897 års stora allmänna konst- och
industriutställning i S.
Under 1800-talets sista årtionden uppstod
en förortsbebyggelse, som hastigt ökades och
ledde till en utvidgning av S:s stadsområde.
Grannsocknarna Brännkyrka och Bromma
inkorporerades med S. 1912, resp. 1915. Med
1920-talet börjar en genombrottsperiod i S:s
historia. Viktiga kommunala
författningsre-former genomföras — 1920 stadskollegiet
samt därmed samhörande institutioner —,
och stadens befolkning tillväxer kraftigt
(1932: 514,333). Stadens industriella och
kommersiella liv har dock under senare år icke
utvecklats i proportion till den samtidiga
folkökningen. G. B-l-n.
Litteraturanvisningar. Bland allmän och
geografisk litt. må nämnas: »En bok om S.»,
utg. av Sv. turistfören. (1929); R. Sernander,
»S:s natur» (1926); »Huvuddragen avS:s
geografi», utg. av Geografiska förbundet i S.
(1930); S. Vinberg, »S:s hamn» (1928); S:s
stads statistik; S:s Kommunalkalender (årl.
sedan 1907). Bland större utredningar m. m.
må framhållas: »S:s stads utveckling efter
tillkomsten av 1862 års kommunalförordning»
(minnesskrift vid stadsfullmäktiges
femtioårsjubileum 1913) och serien Stadskollegiets
Utlåtanden. Större beskrivningar av S. ingå i
A. Roosval m. fl., »Sveriges städer», bd 1
(1925), och O. Sjögren m. fl., »Sverige», d. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
