Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Stoke-on-Trent—Stolpbod
570
egendomliga för dessa skolor ligger i det
radikala sätt, varpå dessa läror utformades
och även omsattes i handling. Bokstavligen allt
utom dygden var likgiltigt, njutningar, hälsa,
förmögenhet, samhällsställning, ja, själva livet.
Dygden, d. v. s. visheten, äges nu också
fullständigt eller icke alls; den vinnes på en
gång och kan, en gång vunnen, aldrig
förloras. Den vise är därför fullkomlig, och det
i alla hänseenden; allt vad han gör, i vilken
angelägenhet som helst, är riktigt. Alla
övriga äro däremot dårar, och vilka deras yttre
omständigheter än äro, så är deras liv
fullständigt förfelat. Endast få människor, om
ens någon, ansågos dock ha besuttit den
fullkomliga dygden. Emellertid kunde dessa läror
i sin ursprungliga stränghet av praktiska
skäl ej i längden upprätthållas, utan
möjligheten av ett fortskridande i dygden medgavs,
och även annat än dygden tillerkändes ett
visst betingat värde.
S:s största betydelse är dock icke den rent
filosofiska utan den kulturhistoriska. Dess
läror hade ofta mer karaktären av en religion
än en filosofi, och det stoiska dygdeidealet
utövade ett mäktigt inflytande över hela den
hellenistiska kulturkretsen. Känslan av
gemenskap med det hela öppnade stoikernas
blick för vikten av arbete i samhällslivets och
mänsklighetens tjänst. De reagerade mot
ringaktningen för slavarna och betonade allas lika
människovärde. Mot folkreligionerna ställde
de sig förstående och sökte tolka dessas myter
som allegoriska uttryck för sanningen. De
bidrogo till en högre uppskattning av allt
arbete, även det kroppsliga. Betydelsefullast
är kanske deras kosmopolitism, deras
reaktion mot trångsynt nationalism och deras
strävan att betrakta alla människor som
medlemmar av ett enda samhälle. Det fanns i
själva verket en stor likhet mellan stoisk och
kristen etik, ehuru någon påverkan icke är
att förmoda. — Litt.: P. Barth, »Die Stoa»
(2:a uppl. 1908), och V. Rydberg,
»Kulturhistoriska föreläsningar», I (1903). G. O-a.
Stoke-on-Trent [ståuzk-ån-tre’nt], stad och
county borough i eng. grevsk. Staffordshire,
vid övre Trent; 276,619 inv. (1931). S.
omfattar sedan 1910 Longton m. fl. orter inom
The Potteries (jfr P o 11 e r i e s) och är
centrum för Englands lergodsindustri. Dessutom
stenkolsgruvor, tillv. av elektrisk materiel,
gummiindustri m. m.
Stokes [stånks], sir George Gabriel,
engelsk fysiker och matematiker (1819—1903),
prof, i matematik i Cambridge (1849).
Studerade särskilt hydrodynamiska, akustiska och
optiska problem. Berömda äro hans
undersökningar över fluorescensen, radiometern,
värmeledningsförmågan hos kristaller samt
lagarna för små kulors rörelse i en gas el.
vätska. S:s »Mathematical and physical
pa-pers» utgåvos 1880—1905. S. var i 30 år sekr.
i Royal society och i 6 år dess president. (J. T.)
Stokesska lagarna [stän’kska-], benämning
på två viktiga upptäckter av G. G. Stokes
(se d. o.), vilka beröra dels en liten kulas
rörelse i ett medium med inre friktion, dels
fluorescensfenomenet. Den förra upptäckten
kan formuleras sålunda, att om kulans radie
är r cm, hastighet v cm/sek. och q är vätskans
el. gasens viskositet, är motståndet mot
ku
lans rörelse F = 6 n r y v. För fluorescensen
gäller, att det utsända ljuset alltid är av
större våglängd än det, som orsakar
fluorescensen. J fr L u m i n e s c e n s 2. J. T.
Stokmarknes, handelsplats i Nordland fylke,
Norge, på Iladselöy i Hadself jorden (se d. o.);
777 inv. (1930). Är säte för det stora
Vester-ålske dampskibsselskap. Ax. S.
Sto’la, lat., se Dräkt, sp. 16 och bild 27,
samt Kyrkoskrud.
Stola, en av Västergötlands äldsta gårdar,
i Strö socken, på Kålland; 496 har, därav
140 har åker; tax.-värde 163,500 kr. (1931).
Manbyggnaden av sten, uppf. 1713,
restaurerades 1929. S. tillhörde från 1500-talet till
1808 ätten Ekeblad (se Ekeblad och
litt.-anvisningar där). Nuv. ägare: C. Ander.
Stolberg [_ftå’lbärk], mediatiserad tysk
adelssläkt, urspr. frän Harz, känd från 1200-talet.
Den blev grevlig på 1400-talet och är delad
i grenarna S. - Wernigerode, S. -
Stol-be r g och S. - R os s 1 a, vilkas huvudmän ha
furstlig värdighet. Om grevarna F. L. S. och
hans bror Chr. S. se Stolberg, F. L.
Stolberg [/tåJbärk], Friedrich
Leopold, greve zu S. - Stolberg, tysk
författare (1750—1819). Var liksom sin bror
skalden greve Christian zu S. - Stolberg
(1748—1821) led. av Göttinger Dichterbund,
slöt på en resa till Schweiz vänskap med
Goethe och Lavater. 1776 vart S.
furstbiskopens i Lybeck sändebud i Köpenhamn, var
1789—91 dansk ambassadör i Berlin och
övergick 1800 till katolicismen. Han levde sedan
för sina litterära arbeten. S:s av Klopstock
påverkade ungdomsdiktning var framför allt
ägnad friheten, prosaverk äro »Reise in
Deutschland, der Schweiz, Italien und
Sicilien» (1794; sv. övers, i sammandrag 1796) och
»Geschichte der Religion Jesu Christi» (15 bd,
1807—18). Han översatte Iliaden (1778),
So-fokles (1783) och Aischylos (1802) m. m.
Största delen av »Werke der Brüder S.» (20 bd,
1820—25) är av F. L. S.; urval utkommo
1921 och 1923. R-n B.
Stolbova [stalbå’va], nu försvunnen by i
Ingermanland, guv. Leningrad, Ryssland, vid
Sjasfloden. Här slöts 17 (27) febr. 1617 fred
mellan Ryssland och Sverige, vilket vann
Keksholms län och Nöteborg m. m. Ryssland
avsade sig alla anspråk på Estland och
Livland, Sverige erkände Mikael Romanov som
Rysslands tsar. B. E-r.
Stolbrand, C. J., se S t å h 1 b r a n d, C. J.
Stolgång (lat. änus), anat., se Ändtarm.
Stoll, geol., se D a g o r t.
Stolön, bot., se U 11 ö p ar e.
Stolp [Jtålp], stad i ö. delen av preuss.
prov. Pommern, vid kustfloden Stolpe; 41,470
inv. (1925). Flyghamn; handel och mångsidig
industri. S. var förr hansestad och har flera
medeltida kyrkor m. m. Hamn: havsbadorten
Stolpmünde (4,072 inv.).
Stolpbod, förrådsmagasin, byggt på stolpar,
som upptill ej sällan äro utkragade för att
hindra inkommandet av råttor o. a.
skadedjur. S. hör till de äldsta elementen i
mänsklig kultur och har en vid utbredning i alla
världsdelar. I en primitiv form finnes den
t. ex. hos de svenska lapparna (jfr bild av
njalla till art. Lappar). I Norge kallas s.
ofta s t a b b u r. G. Brg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
