Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien - Författning - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Storbritannien (Förvaltning)
604
ännu gällande engelska författningslagarna,
statsrättsligt dock ej intagande någon
särställning i förhållande till andra lagar, kunna
nämnas Magna charta 1215, Petition of right
1628, Habeas-corpus-akten 1679, Declaration
of rights 1689, Act of settlement 1701,
unions-akten mellan England och Skottland 1707
samt parlamentsakten 1911 (ang. överhusets
vetorätt). En liknande ställning inta de stora
parlamentsreformakterna av 1832, 1867, 1884
—85, 1918 och 1928. Genom 1707 års
unions-akt blevo England och Skottland en enda stat
med gemensam regering, men de bestående
olikheterna i lagar upphävdes icke. 1801
införlivades Irland med S. till ett konungarike,
men denna förening upphörde 1922, då Irland
(med undantag av n. ö. delen, Ulster) fick
samma ställning som de brittiska
självstyrande dominions med eget parlament. The
United kingdom of Great Britain and
Northern Ireland, som S. sedan 1927 off. heter,
består alltså av huvuddelarna England, Wales,
Skottland och Nordirland (Ulster) samt
Normandiska öarna och Man. Ulster, som
sänder representanter till S:s parlament, har
dock även eget parlament. Även Normandiska
öarna och Man intaga en särställning med
egna styrelseorgan. Det brittiska imperiet
består dessutom av självstyrande dominions,
Indien, kolonier, protektorat etc. Dominions
(Kanada, New Foundland, Sydafrikanska
unionen, Australiska unionen, Nya Zeeland) äro
sedan 1926 liksom Irland fullständigt
oberoende av det gamla moderlandet. Det enda för
alla gemensamma är kungadömet. I
realiteten samverka de dock, såsom likaberättigade
parter, framför allt på det utrikespolitiska
området. — Kronan är ärftlig både på
mans-och kvinnolinjen inom huset Sachsen-Koburg
och Gotha, sedan 1917 i S. kallat Windsor.
Konungen utövar sin regeringsmakt endast
genom den parlamentariska ministären (se
Parlamentarism; jfr Privy c o u
n-c i 1). De betydelsefullaste medlemmarna av
denna bilda kabinettet (tåe cabinet), som
brukar räkna omkr. 20 pers, (sommaren 1931
blott 10). Utanför kabinettet men tillhörande
ministären finnas ytterligare ministrar,
parlamentariska understatssekr. m. fl. Kabinettets
sammansättning bestämmes av den, som av
regenten kallats att bilda detta och vilken
vanl. är ledare för underhusmajoriteten.
Denne blir premiärminister (prime minister) och är
vanl. förste skattkammarlord (first lord of
the treasury). Följ. led. av ministären
tillhöra i regel kabinettet: lordkanslern (sed. o.);
lordpresidenten (se Lord president);
lord-sigillbevararen (se Lord privy seal);
skattkammarkanslern (chancellor of the
exchequer), S:s egentlige finansminister;
statssekreterarna för utrikes ärenden, för
inrikes ärenden (med de flesta av en
justitieministers befogenheter), för krigsmakten
till lands, för luftförsvaret, för dominions,
för kolonierna samt för Indien (jfr S
ecre-tary of state); förste amiralitetslorden
(first lord of the admiralty), som är sjöminister
men liksom statssekr. för krigsmakten till
lands blott undantagsvis själv officer;
sekreteraren för Skottland (secretary for Scotland);
handelsministern (president of the board of
trade); ministern för jordbruk och fiske;
che
ferna för hälsovårds- och arbetsministerierna;
cheren för undervisningsministeriet
(president of the board of education). Vid
ministärskifte växla icke endast kabinettets
medl. och övriga »ministrar» jämte de högsta
s. k. lagämbetsmännen (law-officers, Englands
attorney general, högste åklagare och
regeringens juridiske expert, dennes biträde solicitor
general samt Skottlands lord advocate och
solicitor general, vilka ha liknande uppgifter som
de förstnämnda) och de parlamentariska
understatssekr. utan även åtskilliga
hovämbetsmän samt de förnämsta hovdamerna. Till
ministären (the ministry) brukar man därför
räkna de mellan 60 och 70 statsämbetsmän,
som skola ombytas vid ministärförändring.
De flesta av dessa skola vara medl. av
parlamentet. En av skattkammarkanslerns sekr.,
patronage secretary, har till uteslutande
politisk uppgift att vara kabinettets »förste
in-piskare» (chief whip), d. v. s. att sammanhålla
regeringspartiet i underhuset.
Folkrepresentationen kallas parlament (the
parliament) och består av två kamrar,
överhuset (Ilouse of lords) och underhuset (Ilouse
of commons). Om parlamentets
sammansättning, befogenheter och arbetssätt se
Parlament 1. Ehuru varje medl. av parlamentet
har förslagsrätt, härstamma alla finansförslag
och alla viktigare initiativ från kabinettets
medl. (i deras egenskap av parlamentsled.;
några formliga k. prop., som i t. ex. Sverige,
finnas ej). De av privata medl. väckta
frågorna hinna ofta ej bli behandlade. I regel
antas intet förslag av parlamentet utan att
vara framställt el. gillat av kabinettet.
Konungens vetorätt har ej utövats sedan 1707.
Parlamentarisk ansvarighet kan utkrävas
genom misstroendevotum, avslag på av
regeringen framställda förslag etc., men på grund
av kabinettets ovannämnda gentemot
parlamentet starka ställning har detta blivit
alltmer sällsynt, så att det politiska ansvarets
utkrävande kan sägas ha övertagits av
väljarna, varför regeringsväxling vanl. endast
sker efter ett regeringsnederlag vid nyval
till underhuset. G. H-n.
Förvaltning. Den nuv. engelska
centralförvaltningen har gradvis utvecklat sig
dels genom anpassning av äldre former, dels
genom nyskapande vid behov. Vissa
»departementschefer» äro sålunda statssekreterare (jfr
Secretary of state), andra äro
presidenter i mer el. mindre fiktiva kollegier etc.
(jfr Board och ovan lämnade uppräkning
av kabinettsmedl.). Det kan anmärkas, att
skattkammaren, the treasury, ung.
motsvarar ett finansdep. med the chancellor oi
the exchequer som verklig chef, under det
att the exchequer (se d. o.) är helt
oberoende av the treasury och fungerar som
det administrativa organet för
finansförvaltningen (ung. motsv. det svenska
Statskontoret). Dess främste medlem är the comptroller
and auditor general, en opolitisk ämbetsman
utanför parlamentet. Sedan 1919 har det
tidigare ämbetsverket för lokal självstyrelse,
fattig- och hälsovård (Local government board)
ombildats till det betydelsefulla
hälsovårdsministeriet; samtidigt upprättades The
scot-tish board of health, som ersatte The local
government board for Scotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
