Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storbritannien (Historia)
613
för dörren, då världskrigets utbrott
föranledde omedelbar vapenvila mellan Ulstermän
och nationalister.
I utrikespolitiskt hänseende hade efter
sekelskiftet en genomgripande nyorientering
ägt rum. Redan på Salisburys tid utträdde
S. ur sin isolering genom alliansen med
Japan (jan. 1902; förnyad i utvidgad form 1905).
Utrikesministern lord Lansdowne fick med
konung Edvards fulla gillande till stånd en
entente cordiale med Frankrike 1904, då
Frankrike gav S. fria händer i Egypten mot
villkor att erhålla samma handlingsfrihet i
Marocko. Denna entente fick från början en
antitysk spets, vilket redan 1905 kom till
pregnant uttryck vid den marockanska
konflikten (se M a r o c k o, sp. 928). Den växande
spänningen mellan S. och Tyskland kom till
synes i den marina kapprustningen, och för
det av Tysklands makttillväxt djupt oroade
S. gick vägen nu över Frankrike till
Ryssland. Under rysk-japanska kriget hade en
allvarlig rysk-brittisk konflikt uppstått (se
Do g g e r ban kaf f ären). Denna
avvecklades emellertid, och 1907 ingicks med
Ryssland en betydelsefull överenskommelse om
Persiens (se d. o., sp. 871) uppdelning i
intressesfärer samt om Rysslands och S:s
framtida ställning till Afganistan och Tibet. Sir
Edward Grey fortsatte Lansdownes
franskvänliga politik och godkände ett förberedande
samarbete (från 1906) mellan franska och
engelska generalstaberna för eventualiteten
av gemensam kamp mot Tyskland. Faran på
denna punkt tilltog, sedan han under de följ,
åren förgäves sökt få till stånd ett flottavtal
med Tyskland. S. bands mer och mer vid de
båda andra ententemakterna, ju mer
motsättningen mot Tyskland ökades. Inåt följde en
konsolidering genom det stärkande av
koloniernas solidaritet gentemot moderlandet, som
uppnåddes under åren före världskriget tack
vare det kloka utsträckandet av
självstyrelseprincipen. De australiska kolonierna
samman-slöto sig 1900 till Commonwealth of
Austra-lia, och 1909 följdes exemplet av de
sydafrikanska kolonierna genom skapandet av Union
of South Africa.
S. under världskriget.
Efterkrigstiden. Om förhistorien till S:s
deltagande i världskriget och dess insats däri
se artiklar om olika frontavsnitt
(Belgiskfranska fronten, Dardanellerna
under världskriget m. fl.) samt
Världskriget. S:s krigsförklaring mot
Tyskland utfärdades 4 aug., mot
österrike-Ungern 12 aug. 5 sept. ingick S. med
Frankrike och Ryssland en överenskommelse,
sedermera biträdd av nytillkomna allierade, om att
ej avsluta någon separatfred. Inom
inrikespolitiken proklamerades allmän borgfred, men
särskilt den irländska frågan fortfor att hålla
partisöndringen vid makt. Krigstillstånd med
Turkiet proklamerades 5 nov., och i
samband därmed förklarades Cypern formligen
annekterat. Till följd av kritiken mot
regeringens krigföringsåtgärder tillkom maj 1915
en koalitionsministär med Asquith som
premiärminister. 1915 tillsattes inom kabinettet
ett särskilt »krigsråd» på 5 medl. Då den på
värvning baserade soldatrekryteringen visat
sig fullständigt otillräcklig, genomfördes 1916
614
allmän värnplikt. Nya klagomål över
bristande energi i regeringens krigspolitik föranledde
Asquiths avgång, varefter Lloyd George
rekonstruerade ministären. Krigsärendena
överlätos nu åt ett »krigskabinett» på 5 medl.
Utrikesminister blev Balfour. Krigets sista
år nödvändiggjorde för S. oerhörda
kraftansträngningar. Restriktioner på livsmedel o. a.
förnödenhetsvaror infördes. Upprepade
strejker förekommo, trots att arbetarpartiet blivit
representerat i kabinettet. 1918 genomfördes
en betydelsefull skolreform och dessutom en
rösträttsreform, varigenom den kvinnliga
rösträtten infördes. — Efter vapenstilleståndet
nov. 1918 upplöstes parlamentet, och Lloyd
George skred till nyval i koalition med de
konservativa under ledning av Bonar Law.
Mot dem stodo en oppositionell liberal grupp
under Asquith samt arbetarpartiet. Valen,
som gingo i den tyskfientliga chauvinismens
tecken (»khakival»), gåvo koalitionen
överväldigande majoritet.
Genom Versailles- och Sèvresfrederna 1919
och 1920 fick S. såsom mandat vissa delar av
de forna tyska kolonierna i Afrika samt
Mesopotamien och Palestina (om övriga
fredsvillkor se Skadestånd sfrågan och
Världskriget). Freden följdes i S. av
svåra inre skakningar till följd av den
omfattande arbetslösheten, och vittgående
eftergifter för arbetarpartiets krav (införande av
8-timmars arbetsdag m. m.) måste göras.
Under krigets senare del hade irländska frågan
ånyo ingått i ett kritiskt skede (se Irland,
sp. 729 ff.); 1921 konstituerades Irländska
fristaten (se d. o.). 1922 sprängdes
koalitionen mellan liberala och konservativa, Lloyd
George avgick, och Bonar Law bildade en
rent konservativ ministär (okt. 1922) med
Curzon som utrikesminister och Baldwin som
finansminister. De följ, parlamentsvalen
ble-vo en glänsande seger för de konservativa.
Liberalernas splittring berövade dem deras
ställning som »den officiella oppositionen»,
vilken i stället f. ggn tillföll arbetarpartiet
under ledning av R. MacDonald. Till följd av
den oerhört stegrade arbetslösheten tvangs
Bonar Law att intaga en medlande
ställning i krigsskadeständsfrågan. S. förhöll sig
också passivt vid den franska
Ruhrockupa-tionen 1923. Regeringen, från maj 1923 ledd
av S. Baldwin, framlade till skydd för den
brittiska industrien ett protektionistiskt
program, men vid de följ, valen dec. 1923 led
den ett svårt nederlag. Arbetarpartiet kom
nu (jan. 1924) till makten med MacDonald
som premiär- och utrikesminister. Denne satte
in sina krafter på en lösning av
skadestånds-frågan, erkände de jure Sovjetryssland och
slöt med detta land ett handelsfördrag, som
framkallade oppositionens häftiga missnöje.
Ministären föll, och de följ, valen medförde
en överväldigande framgång för de
konservativa. Baldwins nya ministär (nov. 1924) sökte
förgäves minska arbetslösheten.
Utrikespolitiskt engagerade sig ministären (A.
Chamber-lain utrikesminister) livligt i Nationernas
förbunds arbete och tog verksam del i arbetet
med skadeståndsfrågan (se d. o.).
Chamber-lains politik präglades av en långt gående
undfallenhet gentemot Frankrike, medan
förhållandet till Ryssland ledde till de
diploma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>