Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storelven - Store nordiske telegrafselskab - Storfjord - Storfjället, Norra och Södra - Storfors - Storforsen - Storforsverken - Storfossen - Storfotshöns - Storfurste - Storglomvatn - Storgrekland - Storhertig - Storhet - Storhetsbeteckningar - Storhetsidéer - Storirland - Storisen - Storjohann, Christian - Storjohann, Johan Cordt Harmens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storelven—Storjohann, J. C. H.
617
Storelven, namn på flera norska älvar.
1. Nedersta delen (omkr. 25 km) av Altelv i
Finnmark fylke. — 2. Den mellan Hönefoss
och Tyrifjorden belägna delen av Dramselven.
— 3. Binamn på Trysilelvs (Klarälvens)
källflod Fæmundselv. Ax. S.
Store nordiske telegrafselskab med
huvudsäte i Köpenhamn stiftades 1869 på initiativ
av C. F. Tietgen (se d. o.). S. började med ett
aktiekap. på 7,2 mill. kr. och 1,000 sjömil
kabel mellan de skandinaviska länderna,
Ryssland och England. De europeiska linjerna
omfatta nu över 5,000 sjömil. 1872 utvidgades
S:s verksamhet till Östasien genom
sammanslagning med två tidigare, på Tietgens
initiativ bildade sällskap, och största delen av
de sibirisk-japanska kablarna har sedan
tillhört S. Aktiekap. är nu 36 mill. kr.
Reservfonden är 761/2 mill., vinstregleringsfonden 10
mill. kr. Sällskapets undervattenslinjer
omfattade 1931 8,413 sjömil. P. E-t.
Storfjord, fjord i Sunnmöre, på Norges
västkust, utgår från det breda Breisundet mellan
öarna Hareidlandet och Sulöy samt skär med
sina förgreningar Hjörundfjorden (med
No-rangfjorden), Sunnylvfjorden (med
Geiranger-fjorden) och Norddalfjorden (med Tafjorden)
djupt in i Sunnmöres fjälltrakter. Ax. S.
Storfjället, Norra och Södra, två
fjällkomplex i Tärna socken, Lappland (se karta
vid d. o.), på var sin sida om kyrkan. I det
glaciärrika Norra S. märkes Västerbottens
läns högsta fjäll, Stuoravare med
Sytertop-pen (1,764 m); turiststugor. Södra S. når
1,263 m ö. h.
Storfors. 1. Industriort i Kroppa socken,
Värmlands län, vid utbyggda fall av en
käll-arm till Timsälven; omkr. 2,000 inv. (1932).
Jfr Storforsverken, se vidare U d d
e-holmsverken. — 2. Sågverk, se H o r
t-1 a x och M u n k s u n d s a. - b.
Storforsen, vattenfall, se Indalsälven,
sp. 489, P i t e älv och Vin d e 1 äl v e n.
Storforsverken, Storfors och Nykroppa bruk
samt underlydande forna bruksegendomar i
Värmland. De lydde 1866—1918 under
Storfors bruks a.-b., som 1918 inköptes av
Uddeholms a.-b. (se Uddeholmsverken). —
Se G. Ekman, »Ur S:s historia» (1921).
Storfossen, namn på flera vattenfall i
Norge, bl. a. i Rana vid Storfosshei i
Dunder-landsdalen (jfr d. o.), Nordland fylke (5 m
fallhöjd), i Rösvatns (se d. o.) avloppsälv Röså (18
m fallhöjd, äges av staten) samt i Vefsna,
nedanför dess förening med Svenningdalselv,
Nordland fylke (5 m fallhöjd). Ax. S.
Storfotshöns, Megapodldae, fam. av
fågel-ordn. hönsfåglar. S. växla i storlek från en
duvas till en kalkons. De utmärkas av långa
tarser och långa, starka tår, vilka alla sitta
på samma höjd. Äggen, som äro ovanligt
stora, nedgrävas antingen i av fåglarna
hop-sparkade högar av multnande löv el. dyl. el.
i sandig jord. Alla s. leva i Australien. En
av de största arterna är den 70 cm långa
talegallahönan, Catheturus lathami, vars
ruvningshögar mäta 1—2 m i höjd och 3—4,5
m i diam, vid basen (se fig. 14 på färgpl. vid
art. Australien). T. P.
Storfurste (ry. veli’kij knjaz), från
1000-talet till 1547 titel på den främste fursten i
618
Ryssland (se d. o., sp. 1338—40). Tsarerna buro
1547—1917 därjämte titeln s. till Litauen samt
Volynien och Podolien (från 1793) och Finland
(från 1809). Alla dynastiens medlemmar
kallades s. och storfurstinnor, men 1886
inskränktes rätten till denna titel till en kejsares
närmaste. — Titeln storfurste av
Finland ingick i svenska konungatiteln 1581—
1809. Även Sigismund och Gustav II Adolf
som prinsar och Gustav IV Adolfs son Karl
Gustav (1802—05) buro denna titel. (G. H-n.)
Storglomvatn, insjö i Nordland fylke, Norge,
n. om glaciären Svartisen, vars ismassor nå
ned i S.; 26,5 kvkm, 509 m ö. h. Avflyter
till Glomfjorden. Stort kraft- och smältverk
vid Glomfjord (se d. o.). Ax. S.
Storgrekland (grek. Mega’le IIella’s, lat.
Grae’cia ma’gno), sammanfattande beteckning
för de grekiska kolonierna på Italiens
sydkust. De viktigaste städerna voro Taras
(Ta-rentum), Sybaris, Kroton, Lokroi och Rhegion
vid Messinasundet. De voro grundlagda i
slutet på 700- och början av 600-talet och nådde
stor blomstring. Inbördes oenighet ledde till
underkastelse under Rom 270 f.Kr. M.PnN-n.
Storhertig (it. granduca, ty. Grossherzog),
furstetitel. Cosimo I av Medici, hertig av
Florens, var den förste, som fick titeln s. (1569).
Före 1918 fördes titeln i Ilessen-Darmstadt,
Baden, Sachsen-Weimar,
Mecklenburg-Schwe-rin, Mecklenburg-Strelitz och Oldenburg. Den
finnes ännu i Luxemburg (från 1815). N.H-tz.*
Storhet, begrepp inom matematiken. Man
skiljer på rumsstorheter och talstorheter. De
förstnämnda utgöra det konstruktiva
elementet i den geometriska lärobyggnaden, medan
de sistnämnda äro föremålen för algebrans
och den övriga analysens studium. T. B.
Storhetsbeteckningar, mat., se
Matematiska tecken.
Storhetsidéer, vid psykiska sjukdomar
förekommande tankevillor, som uttrycka
själv-överskattning hos den sjuke. Begreppet
omfattar olika grader av sjuklig överdrift, från
mera måttlig skrytsam förhävelse till de
orimligaste påståenden om förmenta rikedomar,
lekamlig och andlig storhet. S. förekomma
i många olika såväl botliga som obotliga
sjukdomstillstånd. V. W-rt.
Storirland, isl. Irland it milda, även kallat
De vita männens land (isl. Hvitra
manna land), ett i isländska
medeltidslitteraturen (bl. a. i »Landnämabök») omtalat
sagoland, beläget långt borta i v. nära Vinland.
En islänning, Ari Mårsson, säges omkr. 980
ha blivit stormdriven dit, där han blivit döpt
och kommit i högt anseende. E. W-én.
Storisen, se Grönland, sp. 1181 ff.
Storjohann, Christian, industriman (f.
1868 17/a i Norge). Genomgick Ultuna högre
mejeriskola 1885—86 samt Alnarps
lantbruksinstitut 1886—88, blev inspektor på Hillringsbergs
a.-b:s egendomar 1892, verkst. dir. för sagda
bolag 1901 och i Billeruds a.-b. 1907. S.var ledaren
av den utveckling, som resulterade i
tillkomsten av den stora trävaru- och
pappersmasse-koncernen Billeruds a.-b. (se d. o.), samt är en
av de mest framträdande industricheferna inom
den svenska cellulosatillverkningen. G. Il-r.
Storjohann, Johan Cordt Harmens,
norsk präst (1832—1914). Grundade 1864 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
