Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stowell, William Scott - Strabo - Strachey, Giles Lytton - Strack, Hermann Leberecht - Strack, Johann Heinrich - Stradella, Alessandro - Stradivari, Antonio - Stradonice - Straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Strabo—Straff
632
Aposteln Johannes. Detalj av Veit Stoss’ altarskåp i
Mariakyrkan i Krakau.
court of admiralty 1798—1828 utövade han
en grundläggande verksamhet för engelsk
sjörätt och sjökrigsrätt; hans domar användas
som prejudikat. Jfr E. S. Roscoe, »Reports of
prize cases from 1745 to 1859» (2 bd, 1905)
och biogr. över S. (1916). V. S-g.*
Stra’bo, lat. (grek. Stra’bon), grekisk geograf
(omkr. 63 f. Kr.—19 e. Kr.). Företog en resa
till Egyptens sydgräns m. fl. resor, vistades
i Alexandria och Rom och synes till slut ha
bott i Mindre Asien. S. skrev dels ett
förlorat historiskt verk i 43 bd, dels ett bevarat
geografiskt verk i 17 böcker, som behandlar
den fysikalisk-matematiska geografien och
innehåller en topografisk beskrivning av
Europa, Asien och Afrika. Vetenskapligt sett
står S. knappt lika högt som sina föregångare.
Bästa kritiska uppl. av G. Kramer (1844—52),
handuppl. av A. Meineke (1852—53); ty. övers,
av Chr. G. Groskurd (1831—34; med noter);
eng. övers, av H. L. Jones (1917 ff.). M.Pn N-n.
Strachey [strei’tfi], Giles Lytton, engelsk
författare (1880—1932), vann hastigt och stort
rykte genom en serie fängslande, friska
biografier, kännetecknade av psykologisk skärpa,
fördomsfrihet och skepticism men tillika av
böjelse för det briljanta och ironiska. Främst
märkas »Eminent Victorians» (1918; delvis
översatt i »Tre gestalter», 1932) och »Queen
Victoria» (1921; sv. övers, s. å.). På sv.
föreligger även »Drottning Elisabeth och greven
av Essex» (1929). L-ts.
Sträck [Jtrak], Hermann Leberecht,
tysk teolog och orientalist (1848—1922), prof,
i Berlin 1877—1921. S. grundade 1883 i
Berlin ett »institutum judaicum» för studiet av
judisk historia och litteratur och utbildning
av judemissionärer. Bland hans arbeten må
nämnas »Hebräische Grammatik» (1883; 14 :e
uppl. 1930), »Einleitung in das Alte
Testament» (1888; 6:e uppl. 1906), »Einleitung in
den Talmud» (1887; 5:e uppl. 1921), »Abriss
des biblischen Aramäisch» (1896; 5:e uppl.
1911). S. H-r.
Sträck [J*trak], J oh ann Hein r ich, tysk
arkitekt (1805—80), byggde slottet Babelsberg
vid Potsdam (1845 ff.), Petrikyrkan (fullb.
1850) och Andreaskyrkan (fullb. 1856), båda
i Berlin, utförde 1866—76 nationalgalleriet i
Berlin (efter skisser av Stüler) m. m. Han
skrev bl. a. »Das altgriechische
Theaterge-bäude» (1843). G-gN.”
StradeJla, Alessandro, italiensk
tonsättare (omkr. 1645—82). Skrev i veneziansk
stil operor och oratorier; särskilt de senare
väckte stor uppmärksamhet och uppföras ännu.
— Biogr. av F. M. Crawford (1911). T. N.
Stradiva’ri (ofta latiniserat Stradivärius),
Antonio, italiensk instrument-,
företrädesvis stråkinstrumentbyggare (1644?—1737). S.,
som var ättling av en gammal patriciersläkt,
verkade hela sitt liv i Cremona. Med S., som
var elev av Nicola Amati, nådde
violinbyggnadskonsten en höjd, vilken den sedermera
aldrig uppnått. S:s violiner, vilka lika
mycket utmärka sig för konstnärligt utförande
som för sin stora och klangsköna ton, äro
högt uppskattade konsertinstrument. Omkr.
600 instrument av S:s hand uppgivas ha
bevarats till vår tid. S. har utövat ett
utomordentligt stort inflytande på
violinbyggnadskonsten, och hans modell är fortfarande den
mest efterbildade. — Litt.: W. H., A. F. och
A. E. Hill, »A. S., his life and work» (1902;
2:a uppl. 1909). G. A-ff.
Stra’donice [-dånitsä], ty. Stradonitz,
arkeologisk fyndort, se La Tönekulturen, sp. 825.
Straff, rättsinskränkning el. rättsförlust,
vilken någon i kraft av lag avsiktligen av
myndighet underkastas på grund av en
rätts-stridig handling (efter Hagströmer). Sålunda
höra icke till s. sådana tvångsåtgärder, som
avse att förebygga fara, utan att någon
rätts-stridig handling behöver ha begåtts, t. ex.
inspärrning av sinnessjuka, nedslaktning av
smittsamt sjuka kreatur. Ej heller höi*a hit
ingrepp, som omedelbart inträda på annan
grund än lag, t. ex. på grund av
vitesutfästelse i avtal (s. k. konventionalstraff) el. för
åsidosättande av offentlig myndighets
föreläggande vid vite. Ytterligare böra från s.
skiljas sådana ingrepp, som ha till
huvudsakligt syfte att bereda gottgörelse åt någon,
som blivit kränkt, ss. skadestånd. — Äldre
strafflagar, däribland den svenska, hänföra
till egentliga s. endast sådana ingrepp, som
tillgodose vedergällningskravet genom att
tillfoga den straffade ett lidande. Till s. i
vidsträcktare mening hänför strafflagen (kap. 2
§§ 19—21) emellertid även vissa s. k. påföljder,
som avse att förebygga skada, antingen direkt
el. ock indirekt genom att undanröja
vinstmöjligheter, som kunna innebära frestelse till
brott. Hit höra bl. a. påföljd enl. strafflagen
2: 19, innefattande förlust av vissa
rättigheter, vilkas utövande av den brottslige vore
från samhällets synpunkt betänkligt (se P
å-följd); vidare, i synnerhet inom
specialstraffrätten, konfiskation av redskap för
brottslig verksamhet el. av egendom, som
åt-kommits genom sådan verksamhet el. som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
