Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Straff - Straffanstalt - Straffarbete - Straffbalken - Straffkoloni - Strafflag - Strafflagstiftning, Brottmålslagstiftning, Kriminallagstiftning - Straff- och arbetsfängelse - Strafford, Thomas Wentworth - Straffprocess (Kriminalprocess, Brottmålsprocess)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Straffanstalt—Straffprocess
634
olovligen införts o. s. v. Därav att en påföljd
av lagen uppfattas såsom s. får anses följa,
att den kan vara föremål för benådning. —
Enl. en nyare kriminalpolitisk åskådning
hänföras till s. även sådana ingrepp med
anledning av en rättskränkning, vilka ej tjäna
något vedergällningssyfte men som, till skillnad
från skadestånd, avse förebyggande
(preven-tion) av samhällsfara, vare sig från den
brottslige el. från andra individer. Sålunda skulle
till s. räknas även t. ex. tvångsuppfostran av
minderåriga förbrytare, internering av
åter-fallsförbrytare m. fl. skyddsåtgärder. —
Straffmedlen ha under utvecklingens gång varit
mycket skiftande, men allt flera ha, i
synnerhet av humanitetsskäl, bortfallit. De
huvudsakliga s. äro numera frihetsstraff och
böter samt i någon utsträckning dödsstraff, som
dock flerstädes avskaffats, bl. a. i Sverige
(med undantag för vissa militära förbrytelser
under krig). Såsom särskilda s. för
ämbetsmän förekomma avsättning och suspension.
Jfr Skyddsåtgärder och
Straffteori. — Se N. Stjernberg, »Den positiva
straffrättens allmänna del», 1 (1920). R. B-l.
Straffanstalt, anstalt för verkställande av
frihetsstraff, merendels i f ä n g e 1 s e (se d. o.)
el. i straffkoloni, där de dömda äro
internerade men sysselsättas utom murarna, ss.
på vissa deportationsorter. Se vidare
Fängelsesystem. V. A-t.
Straffarbete, se Frihetsstraff,
Fängelsesystem och Fästningsstraff.
Straffbalken, den sjunde av balkarna i 1734
års lag, utgörande jämte missgärningsbalken
lagens straffrättsliga del, som upphävdes
genom 1864 års strafflag. S. innehöll vissa
regler om åtal, om verkställighet av dödsstraff,
om förvandling av straff m. m.
Straffkoloni, i regel ett koloniområde utom
Europa, upplåtet för deporterade, d. v. s. från
eget land i straffändamål förflyttade
brottslingar. Ryssland har s. i Sibirien, Frankrike
i Cayenne. Jfr Fångkoloni. V. A-t.
Strafflag, lag, som handlar om brott och
straff. Då man i Sverige talar om s. utan
vidare, menas därmed den allmänna s. av
16 febr. 1864 (jfr Straffbalken). — Om
s. för krigsmakten se Krigslagar. Jfr
Strafflagstiftning. N. S-g.*
Strafflagstiftning,
Brottmålslagstift-ning, Kriminallagstiftning, den
del av lagstiftningen, som innehåller de
materiella (ej processuella) rättsreglerna om
brott och straff. I allm. är en mera
omfattande s. en ganska sen kulturprodukt; även
straffrätten är länge en oskriven rätt. Under
medeltiden och början av nyare tiden gällde i
stora delar av Europa med kraft av gällande
lag vissa för skilda länder gemensamma
grundsatser, som hämtats från den romerska
rätten el. den kanoniska rätten el. från den
judiska rätt, som innehålles i Moseböckerna.
Vid sidan härav gällde inhemsk sedvanerätt,
som ofta blev föremål för mer el. mindre
auktoritativ uppteckning i s. k. rättsböcker, t. ex.
i Sverige åtskilliga landskapslagar, samt
särskilda författningar, ofta för städer o. dyl.
mindre områden. Från mitten av 1700-talet
inträder ett livligt strafflagstiftningsarbete i
skilda länder. Sålunda märkas missgärnings-
och straffbalkarna i den svenska lagen av
1734 samt nya strafflagar i Bayern (1751) och
Österrike (1769, 1787) ävensom den
straffrättsliga delen av Preussens allmänna
lant-rätt 1794. De senare av dessa lagar stodo
under starkt inflytande av upplysningstidens
idéer; detta gäller även om den franska
revolutionstidens s., näml, en lag om grövre brott
av 1791 och därefter Napoleons berömda Code
pénal 1810. Denna är alltjämt gällande, ehuru
efter flera djupgående ändringar, i synnerhet
till mildring av straffens efter nutida
uppfattning orimliga stränghet. Av äldre
strafflagar gälla ännu även de, som tillkommo
i Österrike 1853, Sverige 1864, Belgien 1867,
Tyskland 1871, Holland 1881 och Finland
1889, vilken sistnämnda rönt starkt
inflytande från Sverige. Med 1890-talet började
en period av livligt lagstiftningsarbete under
inflytande av modernare kriminalpolitiska
strömningar. Resultaten ha emellertid i de
flesta länder hittills stannat vid (ofta
vidlyftiga och grundliga) förarbeten samt
partiella lagändringar. Helt nya europeiska
strafflagar från detta årh. föreligga i Norge (1902),
Sovjetryssland (1922, 1926), Spanien (1928,
numera upphävd), Jugoslavien (1929), Italien
(1930), Danmark (1930, i kraft fr. o. m. 1933)
och Polen (1932). Framskridna förarbeten till
nya strafflagar föreligga bl. a. i Finland
(förslag av Serlachius 1921—22) och Sverige, där
prof. J. Thyrén 1916 framlade ett utkast till
strafflag, allmänna delen, på grundval varav
en strafflagskommission 1923 framlade förslag
i samma ämne. Vidare har Thyrén utarbetat
utkast till det väsentliga av en ny strafflags
speciella del (11 bd, 1917—33) jämte
utförliga motiv m. m. — England intager en
särställning, då där aldrig stiftats någon allmän
el. mera omfattande strafflag; dess straffrätt
utgöres dels av gammal sedvanerätt, dels, i
allt större utsträckning, av speciella lagar för
särskilda delar av ämnet. Liknande är
förhållandet i många av de länder, som bygga på den
engelska rättens grund. Dock finnas
kodifierade strafflagar i talrika stater inom U. S. A.,
bl. a. i New York, senast från 1909. R. B-l.
Straff- och arbetsfängelse, det vanliga
namnet på de fästningsfängelser, där tidigare,
från 1827, såväl straffångar som
försvarslösa, till allmänt arbete dömda,
sammanfördes. V. A-t.
Strafford [strä’fød], Thomas Wentworth,
earl av S. 1640, engelsk politiker (1593—1641).
S. spelade i underhuset (sedan 1614) en
framträdande roll i oppositionen mot Buckinghams
regim och i hävdandet av parlamentets
konstitutionella rättigheter gentemot
konungamakten. Parlamentspartiets försök att
inkräkta på regeringsmakten förde honom dock
över på Karl I:s sida. S. blev 1628 ståthållare
i n. England och 1632 på Irland (se d. o., sp.
723). Från 1639 var S. Karls främste
rådgivare. Sedan »långa parlamentet» samlats,
ställdes han inför rätta och avrättades. —
Litt.: Biogr. av R. Browning (1892); H.
O’Gra-dy, »S. and Ireland» (2 bd, 1923). R. Sv-m.
Straffprocess (Kriminalprocess,
Brott-målsprocess), jämte civilprocessen
huvudart av den judiciella processen.
Begreppsen-ligt är s. den processart, som har till föremål
ett statens straffanspråk, medan i civilpro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
