Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strauss, Johann, d. y. - Strauss, Richard - Strauss und Torney, Lulu von - Stravinskij, Igor - Streber - Streck - Street, George - Streichgarn - Streitberg, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Strauss, R.—Streitberg
650
Wiener Wald», »Wiener Blut»,
»Künstlerle-ben» m. fl. Dans-, främst valsmusik är också
huvudbeståndsdelen i hans operetter. Tack
vare särskilt lycklig
överensstämmelse
mellan libretto och musik
uppstodo
mästerverken »Die Fledermaus»
(1874; »Läderlappen»,
Sthlm 1875) och »Der
Zigeunerbaron» (1885;
Sthlm 1886). Bland
övriga operetter
märkes bl. a. »Eine Naeht
in Venedig» (1883;
Sthlm 1915; ny bearb.
av E. W. Korngold
1927). — Biogr. av E.
Decsey (1922) m. fl. — Eduard S:s son J
o-h an n S. (f. 1866), som varit hovbalmusikdir. i
Wien, dirigerade Straussprogram i Stockholm
1921 (Konsertföreningen) och 1932. H. G-t.
Strauss [Jtraus], Richard, tysk
tonsättare och dirigent (f. 1864 Kallades 1885
av Bülow till Meiningen som
hovkapellmästare. Efter dirigentverksamhet i München
och Weimar blev han
1898
hovkapellmästare (1908
generalmusikdirektör) i Berlin,
vid vars
musikhögskola han senare verkade
som lärare i
komposition. 1919—24 var
han jämte Franz
Schalk ledare av
statsoperan i Wien.
— S., som före
tjugu-årsåldern framträtt
med verk i
efterklas-sisk stil, blev därpå
vunnen för den nytyska riktningen. Inom den
av honom först odlade programmusiken
anknöt han till Berlioz och Liszt, som han dock
överträffat i fråga om gestaltande kraft.
Snart framträdde de för hela hans
tonsättar-skap karakteristiska dragen: eldig schwung
(»Don Juan», 1889) och humor, som gjort
»Till Eulenspiegels lustige Streiche» (1895)
till hans mest medryckande symfoniska dikt.
Tekniskt lika glänsande och mästerligt är
hans orkesterspråk i några senare, till
samma kategori hörande verk, men de yttre
dimensionerna överskyla ej en stundom rätt
alldaglig melodik. — I nämnda produktion
även byggande på Wagner, begynte S. som
musikdramatiker helt i dennes anda. I
»Salo-me» (1905 ; uppf. i Sthlm 1908) har han utbildat
ett personligt uttryckssätt, övervägande
sång-deklamatoriskt och med symfoniskt
deskriptiv orkester. Mer el. mindre modifierad
återvänder denna stil i följ, sceniska verk:
»Elekt-ra» (1909), musiklustspelet »D&r
Rosenka-valier» (1911; Sthlm 1920), »Ariadne auf
Naxos» (1912; Sthlm 1926) m. fl. — Bland
hans övriga verk märkas talrika, delvis
mycket kända sånger. — S., som är en överlägsen
dirigent, besökte i denna egenskap Stockholm
(Konsertföreningen) 1917. — Biogr. av R.
Specht (2 bd, 1921). II. G-t.
Strauss und Torney [Jtrau’s ont tå’rnäi],
Lulu von, tysk författarinna (f. 1873),
g. m. förläggaren Eugen Diederichs 1916. Hon
har gjort sig gällande som själfull lyriker
(»Gedichte», 1898) och kraftfull balladdiktare
(»Balladen und Lieder», 2 bd, 1902 och 1907;
sv. övers. 1908 och 1910); samma karaktär ha
även hennes prosaarbeten, allmogeberättelser
som »Bauernstolz» (1901), historiska romaner
som »Der Hof am Brink» (1906) och »Der
jüngste Tag» (1921) m. m.
StravFnskij, Igor, rysk tonsättare (f.
1882), elev av Rimskij-Korsakov. S. vann sin
första större framgång med den av S.
Diaghi-levs trupp i Paris framförda baletten
»L’oi-seau de feu» (1910;
»Eldfågeln», 1927). En
till ökad polytonal
och omsider atonal
radikalism fortskridande personlig stil
utvisa de följande
baletterna: »Petrusjka»
(1911; uppf. i Sthlm
1932), »Sacre du
prin-temps» (1913) och »Les
noces» (1917). En
pastisch, byggd på
melodier av Pergolesi, är
»Pulcinella» (1919;
uppf. i Sthlm 1927), medan »Apollon
Musa-gete» (1928) företer den på senare tid alltmer
experimenterande tonsättarens vändning till
»neoklassicism». Bland hans övriga större
verk märkas operan »Le rossignol» (1914;
efter Andersen), melodramen »L’histoire du
soldat» (1918) och det sceniska oratoriet
»Oedi-pus rex» (1927). — Det främsta positiva
värdet hos S. är den ofta elementärt verkande
rytmiken. Hans särskilt i instrumentering
framträdande gyckel har vunnit mycken
efterföljd. S. är bosatt i Paris. — Biogr. av H.
Fleischer (1931) m. fl. II. G-t.
Streber, person, som ställer sig in hos
härskande parti el. överordnade för att göra
karriär.
Streck. 1. (Artill.) Ett internationellt
vinkelmått, som nyttjas vid gradering av
artilleriets riktmedel och eldledningsinstrument
samt vid yttre ballistiska beräkningar,
särskilt överslagsberäkningar. Se vidare
Riktning, sp. 872—873.
2. (Polit.) Benämning på visst
inkomstminimum för åtnjutande av politisk och
kommunal rösträtt. Jfr Census och
Skatte-streck.
Street [strit], George, engelsk arkitekt
(1824—81). S. byggde flera kyrkor, bland dessa
S:t John’s, S:t James’s the Less och S:t Denis’s
i London, S:t James’s i Oxford och
Krimkate-dralen i Konstantinopel. Till hans mest
betydande verk hör justitiebyggnaden (Law courts)
i London med sin gotiska huvudhall. G-g N.*
Streichgarn, ett slags ullgarn, som endast
kardats. S., som även kallas k a r d- el.
kardullsgarn, tillverkas av krusig, täml.
kort ull samt är ruggigt och glanslöst i
jämförelse med det jämnare och blankare
kamgarnet.
Streitberg [JtråPtbärk], Wilhelm, tysk
språkvetenskapsman (1864—1925), prof., sist
i Leipzig (från 1919). Bland hans arbeten,
som väsentligen falla inom germanistiken,
äro de förnämsta »Urgermanische Grammatik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
