Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stresemann, Gustav - Stretta - Stretto - Streuvels, Stijn (P. M. F. Lateur) - Strib - Stribergs gruvfält - Stribog - Stridsberg, Erik Rudolf - Stridsberg, Ernst Victor - Stridsberg, Gustaf - Stridsberg & Biörck, a.-b. - Stridsdomare - Stridsgas - Stridshammare - Stridshöns - Stridsklubba - Stridspackning - Stridsropet - Stridsskjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Stretta—Stridsskjutning
656
vit ledare för det nybildade Tyska
folkpartiet, kom småningom till den uppfattningen,
att enda sättet att bedriva en
återupp-byggnadspolitik vore ett ekonomiskt
närmande mellan tysk och fransk storindustri.
Alltmer övertygad om nödvändigheten av
sociala reformsträvanden, blev han även
inrikespolitiskt en förespråkare för
samför-ståndssträvanden. Aug. 1923 bildade han en
ministär, omfattande alla partier från
socialdemokraterna till Tyska folkpartiet (»stora
koalitionen»). Den åstadkom främst en
avspänning med Frankrike i Ruhrkonflikten
(se R u h r o c k u p a t i o n e n). S., som i
denna ministär också varit utrikesminister,
kvarstod som sådan även i de följ,
ministärerna till sin död. Han medverkade
till en begynnande lösning av
skadestånds-frågan (se d. o.) genom Dawesplanen och
vann sin kanske största berömmelse
genom sin medverkan till
Locarnoöverenskom-melsen (se L o c a r n o), upptakten till
Tysklands inträde (1926) i Nationernas förbund,
där S. blev den förste tyske representanten,
och till Tysklands successiva befrielse från de
allierades ockupationstrupper. S. erhöll 1926,
jämte A. Briand, Nobels fredspris. — Skr.:
»Macht und Freiheit» (1918), »Von der
Revolution bis zum Frieden von Versailles» (1919),
»Nationale Realpolitik» (1924) m. fl. S:s
»Reden und Schriften» utkommo i 2 bd 1926; ett
urval ur hans efterlämnade papper,
samarbetat till ett slags biogr., kallat
»Vermächt-nis», utgavs i 3 bd 1932—33. — Biogr. av
R. v. Rheinbaben (2:a uppl. 1930), R. Olden
(1929) m. fl. L-ts.
Stre’tta, it., mus., eg. trånghet; snabbare
tempo.
Stre’tto [-tå], it., mus., eg. trång; ilande,
snabbare tempo.
Streuvels [ströTels], S t i j n, signatur för
flamländske författaren P. M. F. L a t e u r (f.
1871), den frodigaste skildraren av
flamländskt kynne och liv. Har bl. a. skrivit
»Lenteleven» (1900), »Zonnetij» (1901),
»Minnehandel» (1903), »De vlaschaard» (1907; på
ty., med titeln »Der Flachsacker», 1918), »De
werkman» (1913) samt en krigsdagbok, »In
oorlogstijd» (1914—16). E. Rth.
Strib, se Middelfart.
Stribergs gruvfält ligger i Nora socken,
omkr. 8 km från Nora stad. Till fältet höra
bl. a. övre Kärrgruvorna samt Lång- och
Kilgruvorna. Malmen består av randig
blodsten. Till fältet, som äges av Stribergs
gruve-a.-b. och förvaltas av Nora Bergslags
gemensamma gruveförvaltning, hör ett
anrikningsverk vid Äsbobergsgruvan, 3 km ö. om det
egentliga Stribergsfältet. 1930 producerades
36,290 ton styckmalm och 10,610 ton slig samt
1931 resp. 21,420 och 9,510 ton. E. S. B.
Stribog, se Mytologi, sp. 576.
Stridsberg, Erik Rudolf, ämbetsman (f.
1884 17/e). S. blev fil. kand. 1906, jur. kand.
1908, statskommissarie 1919, expeditionschef
i Jordbruksdep. 1920 och statssekr. i
Finans-dep. 1921, var konsultativt statsråd i Tryggers
ministär 1923—24, blev generaldir. och chef
för Riksräkenskapsverket 1926. S. var led. av
budgetårskommittén 1919—20, ordf, i statens
besparingsnämnd 1927—28 och har haft flera
statliga utredningsuppdrag. Ldht.
Stridsberg, Ernst Victor, ingenjör,
industrimän (1839—1925). Genomgick
Teknologiska institutet 1855—60,
grundade i Torshälla
1867 en sågbladsfabrik,
den första, som
försåg svenska
trävaruindustrien med
sågblad av inhemsk
tillverkning. Fabrikationen överflyttades 1879
till Trollhättan, där
S. under firma
Stridsberg & Biörck anlade
Gullöfors stål- o.
järn-förädlingsverk. 1911
ombildades firman till
a.-b. (aktiekap. 2 mill. kr. 1933). G. H-r.
Stridsberg, Gustaf, skriftställare (f. 1877
6/7), brorson till E. V. S. Sedan 1901 medarb.
i Svenska Dagbladet, har han där mest
behandlat utrikespolitiska och kulturhistoriska
ämnen. Han har även medarbetat bl. a. i
Svensk Tidskrift och utgivit »Yttrandefrihet»
(1909) och »Frihetsmännen vid makten» (1914).
Stridsberg & Biörck, a.-b., se Stridsberg,
E. V.
Stridsdomare, officer, som vid
fälttjänst-övning åtföljer ett truppförband för att dels
hålla övningens ledning underrättad om
förbandets verksamhet m. m., dels med
föreskrifter och underrättelser, givna till förbandets
befälhavare, ersätta de intryck och
inflytanden, som i krig skulle göra sig gällande, för
att därigenom åstadkomma en naturlig
utveckling av stridsverksamheten.
Stridsgas, se Gasstrid och Giftgaser.
Fausthammare. 1500-talet.
Stridshammare, germanernas äldsta vapen,
bestod urspr. av en käpp med en vidfäst sten
el. blyklump, försågs på 1300-talet med en
spets, brukades med längre skaft,
Luzern-hammare (14 kg), som fotfolksvapen och med
kortare, Fausthammare, från 1200-talet av
de beridna. S. började avläggas i slutet av
1500-talet. Th. J-n.
Stridshöns, se Tuppfäktning.
Stridsklubba, ett av de äldsta vapnen, har
förekommit hos alla folk. En form med vassa
spetsar kallas spikklubba (jfr
Morgonstjärna 3). Rytteriet brukade från
1300-talet en kortskaftad s., hjälmkrossare
(se Ryttarhammare, med bild). Th. J-n.
Stridspackning kallas den lättade packning,
som anlägges av trupper till fots, då större
rörlighet är önskvärd. I s. ingå kokkärl,
am-munitionsgördel, verktyg och vanl. kappa men
ej ränseln med inneliggande persedlar.
Stridsropet, se Frälsningsarmén.
Stridsskjutning, övningsskjutning, som i
motsats till skolskjutning företages under
så stridsmässiga former, som förhållandena
medge. ö-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
