Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridsvärn - Stridsyxa - Strigel, Bernhard - Strigidae - Strikt - Striktionskatodstrålar och Striktionskanalstrålar - Striktur - Strimsjuka - Strinda - Strindberg, släkt - Strindberg, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Stridsyxa—Strindberg, J. A.
660
med skyddsrum för servisen samt
ammuni-tionsrum. Granatkastar- och i n f a
n-terikanonvärn utföras i huvudsak enl.
samma grunder. — Pjäsvärn bestå av
plats för pjäsen med el. utan bäddning,
servisgrop med telefon och ammunitionsnisch,
vanl. ett bröstvärn samt skydd för servisen
i det till pjäsplatsen ledande
förbindelsevärnet. — S. förbindas med varandra och
bakomliggande terräng genom
förbindelsevärn för att trygga trafiken. De utföras
enl. samma grunder som s. och kunna på
lämpliga platser förses med eldlinje. — Alla
anläggningar i stridslinjen skola noggrant
maskeras och döljas i terrängen. Jfr
Fältbefästning och Maskering. L. af P.
Bild 2. Skäggyxa. 1400-talet.
Stridsyxa, ett av de äldsta förhistoriska
och historiska vapnen, har använts av så gott
som alla folk. En s. med kort skaft, av
frankerna kallad franciska, var de
germanska folkens huvudvapen till omkr. 1000.
På 1300-talet kom s. åter allmänt i bruk
framför allt som fotfolksvapen (bild 1); en
form med långt utdragen skäryta,
skäggyxan (bild 2), var på 1400- och 1500-talet i
allmänt bruk bland skandinaverna. På
1500-talet förekommo s., förenade med en pistol
till ett s. k. kombinations vapen.
-Ur s. ha ä n t e r b i 1 a n och
bergsmans-y x a n utvecklat sig. Th. J-n.
Strigel [JtrF-], Bernhard, tysk målare
(1461?—1528). S., som var en mycket
framstående porträttör, kallades av kejsar
Maximilian till hovmålare. Arbeten av S. finnas
bl. a. i de tyska huvudmuseerna. — Art. om
S. i Pantheon, årg. 2, 4 (1929, 1931). E. L-k.
Stri’gidae, zool., se Ugglor.
Strikt, sträng, noggrann.
Striktiönskatodstrålar och
Striktiöns-k an al strålar uppstå i förträngningar
hos ett urladdningsrör, t. ex. om det består
av två vidare rör, förenade med ett kapillärt
rör, även om ingen elektrod finnes på det
förträngda stället. J. T.
Striktör, med., stark förträngning av en
kanal genom krampaktiga
muskelkontraktio-ner el. ärrvävnad, t. ex. i urinröret efter
gonorré m. m. Jfr S t e n o s. E. L-g.
Strimsjuka, en av askomyceten Pleospora
graminea (konidieform: llelminthosporium
gramineum) förorsakad sjukdom hos korn. På
angripna plantor få bladen långa, vitaktiga,
senare bruna, förtorkande strimmor, utefter
vilka bladen upprispas; axen bli undertryckta
och sterila. S. kan vålla stark
skördeminsk-ning. Smittan sprides med utsädet och kan
oskadliggöras genom dettas avsvampning (se
Betning). Th. Lfs.
Strinda, herred i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
ö. om Trondheim; 143,62 kvkm, 17,483 inv.
(1930), därav 10,642 inv. i förstäder till
Trondheim. I S. ligga den historiskt ryktbara
gården Lade (se d. o.) och Ranheims
pappersbruk. Ax. S.
Strindberg, svensk släkt, känd från
1500-talets slut, urspr. från Strinne socken
(Ångermanland). Komministern Henrik S:s (1710
—67) son kryddkramhandlaren och
stadsmajoren i Stockholm Zacharias S. (1758—1829)
var fader till ångbåtskommissionären Carl
O s c a r S. (1811—83). Om dennes son J. A. S.
och brorsons son Tore S. se nedan. En bror
till Tore S. var N i 1 s S. (1872—97), som blev
fil. kand, i Uppsala 1893, amanuens i fysik
vid Stockholms högskola 1895 samt omkom
som deltagare i S. A. Andrées (se d. o., även
i suppl.) polarexpedition; de omkomnas stoft
återfanns 1930 på Vitön. B. H-d.
Strindberg, Johan August, författare
(1849 22/i—1912 14/a); jfr släktart. Växte upp
i ett borgerligt hem i Stockholm. S:s mor
hade varit tjänstflicka och länge sammanlevat
med fadern, innan förhållandet legitimerades.
Då S. var 13 år, avled modern; kort därpå
gifte fadern om sig med sin hushållerska. De
första åren i Klara skola med dess mycket
stränga regim inneburo för S. ett svårt
lidande; först i det bättre ledda Stockholms
lyceum började hans anlag utveckla sig.
Student i maj 1867, for S. hösten s. å. till
Uppsala, där han dock ej kunde finna sig i
studieförhållandena. Penningbekymmer tvungo
honom att snart återvända till Stockholm. En
tid ville han bli skådespelare och staterade på
Dramatiska teatern men avbröt utbildningen.
Under denna tid började han författa. Hans
första bevarade försök äro ett skådespel på
prosa, »Fritänkaren», ett versdrama i antik
miljö, »Hermione», samt en del
tillfällighetsvers. — 1870 återvände S. till Uppsala,
där han samlade kring sig ett antal
likatän-kande, vilka bildade ett samfund, Runa, där
vittra alster upplästes. Ett skådespel, »I
Rom» (med ämne ur Thorvaldsens liv), blev
spelat på Dramatiska teatern och rätt
välvilligt bedömt. I enaktaren »Den fredlöse»
anknöt S. till den isländska sagostilen, som
Ibsen gjort modern. Dramat uppfördes men
utan framgång. Dock föranledde det Karl XV
att tilldela S. ett tillfälligt anslag, avsett att
möjliggöra hans vidare utbildning i Uppsala.
S. hade emellertid nu genom studier av
Kierke-gaard och G. Brändes kommit in i en
sinnesstämning, som lät universitetsarbetet för
honom framstå som alltmera outhärdligt. Hans
tentamen i estetik för Nyblom var föga
lyckad, och hans skriftliga specimen blev
underkänt. Uppriven och desperat lämnade han
1872 Uppsala och sökte slå sig fram i
Stockholm som tidningsman. Efter dispens hos K.
Bild 1. Stridsyxa. 1300-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
