Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strossmayer, Josip Juraj - Strowski, Fortunat - Strozzi, släkt - Strozzi, Bernardo (il Cappucino, il Prete Genovese) - Struensee, Johann Friedrich - Struer - Struktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Strowski—Struktur
670
inrättade skolor,
stiftade 1861 den
sydsla-viska akad. i Zagreb
(Agram), var en
mecenat i stor stil och
blev en av den
jugoslaviska enhetstankens främsta bärare;
gentemot Ungern
hävdade han energiskt
kroaternas rätt till
nationell
självständighet. Han ivrade för
en försoning mellan
den rom.-kat. och den ortodoxa kyrkan och
bekämpade på Vatikankonsiliet 1869—70 med
lysande vältalighet ofelbarhetsdogmen men
försonades senare med påven. A. A-t.
Strowski [stråvski’], Fortunat, fransk
litteraturhistoriker av polsk börd (f. 1866), prof,
vid Sorbonne. Har bl. a. utgivit »Pascal et
son temps» (3 dir, 1907—08) och sedan främst
ägnat sig åt 1800-talets franska
litteraturhistoria. S. är även en uppskattad
teaterkritiker och essäist. På sv. finnes »Den moderna
människan» (1932). Kj. S-g.
Strozzi [strå’tsi], florentinsk släkt.
Bankiren F i 1 i p p o S. d. ä. (1426—91) började låta
bygga Palazzo S. i Florens (jfr d. o., sp. 607).
Hans son bankiren F i 1 i p p o S. d. y. (1488—
1538) var ingift i huset Medici samt kurians
finansielle förtroendeman. Han kom i
opposition till Medicéerna, gick i landsflykt 1527,
sökte 1537 som demokratledare ingripa i
Florens’ öde men tillfångatogs och begick
självmord. B. H-d.
Strozzi [strå’tsi], Bernardo (även kallad
il Cappucino el. il Prete G e n o v
e-s e), italiensk målare (1581—1644), verksam
huvudsaki. i Genua och från 1631 i Venezia.
S. är högbarockens mest karakteristiske
representant i Norditalien. Under sitt första
skede ansluter han sig till genuesiska
traditioner (t. ex. fresker i San Pier d’Arena). Från
omkr. 1625 tar han starka intryck av Rubens,
vilka i stor utsträckning bli bestämmande
för hans stil även under den venezianska
perioden. Vid sidan av de gamla venezianerna
är det nu framför allt Fetti och Liss, som
givit utgångspunkterna för detta sista och
viktigaste skede i hans utveckling. En bred
och kraftig formgivning och mustig färg
utmärka allt vad S. målat, bl. a. »Köksinteriör»
(Palazzo Rosso, Genua) och »Skattepenningen»
(Nationalmuseum, Stockholm). H. C-l.
Struensee [da. uttal stro’enso, ty. Jtrö^nzè],
Johann Friedrich, greve, dansk
statsman (1737—72), av tysk börd, f. i Halle.
Blev 1757 med. dr och 1758 stadsfysikus i
Altona. Då Kristian VII 1768 på en resa
sammanträffade med S., kände han sig tilltalad
av denne och anställde honom 1769 som
livmedikus, varefter S. 1770 fick bostad på
Christiansborgs slott och blev drottning
Karolina Mathildas älskare. Genom henne och
kungen tillskansade han sig efter hand högsta
makten; sedan J. H. E. Bernstorff sept. 1770
störtats, var han landets verklige regent. Dec.
1770 upphävdes geheimekonseljen, och juli
1771 utnämndes S. till
geheimekabinettsminis-ter. Han utnyttjade sin makt till vittgående
reformer i upplysningstidens anda och efter
preussiskt mönster. En
mängd överflödiga
ämbeten avskaffades, och
större sparsamhet
till-lämpades i
statshushållningen. Början
skedde till
bondereformer; tryckfrihet
infördes. Mycket av S:s
verksamhet var i sig
självt förtjänstfullt,
men han gick för
hänsynslöst till väga, och
hans tyskhet väckte
ovilja. En sammansvärjning bildades mot
honom, vari bl. a. änkedrottning Juliana Maria,
arvprins Fredrik och O. H. Guldberg deltogo.
Efter en hovbal natten mellan 16 och 17 jan.
1772 fängslades S., och april s. å. dömdes han
och hans redskap E. Brandt till dödMi som
överbevisade om usurpation av makten och
majestätsbrott; urval av
domstolskommissio-nens papper utg. av H. Hansen (1927 ff.). Den
orimligt stränga domen verkställdes på
öster-fælled i Köpenhamn. Jfr E. S. F. Reverdil, »S.
og det danske hof» (utg. 1916). P. E-t.
Struer, stad i Ringköbing amt, Danmark,
på Limfjordens s. strand; 5,463 inv. (1930).
Sjöfart, fiske och småindustri. Blev stad 1917.
Bild 1. Kristallinisk struktur; massformig struktur;
eugranitisk struktur (granit).
Struktur (lat. structüra, byggnadssätt). 1. I
allm. det sätt, varpå olikartade beståndsdelar
sammanfogats till ett helt. — 2. (Geol., petroyr.)
Det sätt, på vilket en bergart uppbygges av
sina mineralbeståndsdelar och som betingas
av deras form, storlek, sammanfogningssätt
och anordning el. fördelning. Efter formen
på huvudmassan av beståndsdelarna skiljer
man på kornig — det vanliga fallet —,
fjälli g, stänglig och t r å d i g s.
Alltefter kornens storlek talar man om grov-,
medel-, små- el. f i n k o r n i g, el., om
kornen äro så små, att de ej kunna urskiljas med
blotta ögat, tät s. Äro alla kornen av ung.
samma storlek, föreligger jämn- el.
likko r n i g s.; om den porfyris ka el. p o
r-fyrstrukturen med vissa mineralindi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
