Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strupsvulst - Strupton - Struptuberkulos - Strutar - Strutbräken - Struthio - Struthiopteris - Strutmärgel - Strutsar - Strutsfåglar - Strutt, J. W. - Struve, Friedrich Georg Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Strupsvulst—Struve, F. G. W. v.
680
Vanlig struts, Struthio camelus.
Strupsvulst, se S t r u m a och (om
glottis-ödem) Struphuvudets sjukdomar.
Strupton, se Gutturalton.
Struptuberkulos, se Struphuvudets
sjukdomar.
Strutar, kokk., ett bakverk av äggsmet,
som gräddas på plåt till runda kakor, vilka
genast formas till strutar. Dessa fyllas med
vispad grädde och sylt. Se även Rån. D-e.
Strutbräken, bot., se Struthiopteris.
Strüthio, zool., se Strutsar.
Struthio’pteris, ormbunksläkte (fordom även
kallat Onoclea), utmärkt bl. a. av att det har
två olika slags blad, dels stora, strutformigt
ställda, rent vegetativa, gröna blad, dels ock
mindre, bruna, fertila, icke assimilerande blad,
s. k. s p o r o f y 11, som utbilda
sporgömsam-lingarna. S. Filicastrum, foderbräken el.
strutbräken, förekommer i nästan hela
landet. Odlas ofta som prydnadsväxt. Utbredd
över nästan hela n. hemisfären. En annan art,
S. orientalis, förekommer i Östasien. N. S-s.
Strutmärgel (ty. Tütenmergel, Nagelkalk),
en grå, hård, oren kalksten, kristalliniskt
utbildad i käglor av 1—5 cm höjd med
kristalli-nisk strålig struktur. Käglorna stå vinkelrätt
mot skiktytorna och gripa in i varandra med
spetsarna vändande såväl uppåt som nedåt.
S. har uppstått genom konkretionsaktig
ut-kristallisering av det bottenfällda
kalkslammet, trol. under tryck. S. förekommer i flera
geologiska system, i Sverige t. ex. i Skånes
stenkolsförande bildningar. K. A. G.
Strutsar, fam. av ordn. strutsfåglar
(se d. o.), omfattande strutssläktet,
Struthio. S. utmärkas av kraftig kropp, lång,
till större delen naken hals, litet, platt huvud
med stora ögon, stora, obetäckta
öronöpp-ningar, rak, i spetsen platt näbb. Tårna äro
två, försedda med trampdyna och den inre
med en nagelliknande klo. Vingarna äro täml.
stora och bära på första och andra fingret en
spetsig klo. Fjäderdräkten bildas av mjuka
fjädrar. Hos hanen äro de långa ving- och
stjärtfjädrarna rent vita, alla övriga svarta,
hos honorna de stora smutsigt vita och de
små gråbruna till svarta. En vuxen hane når
en höjd av 2,75 m och en vikt av omkr. 75
kg. S. förekomma i öken- och stäpptrakter
i så gott som hela Afrika. — På många
ställen ha de dock numera trängts tillbaka el.
utrotats. I Asien finnas de i Arabien,
Eufrat-områdets ökentrakter och i Sydpersien. Födan
utgöres av växtdelar och mindre djur. Boet
är en enkel grop i sanden. Äggen väga
omkr. 1,4 kg. Strutsen jagas ivrigt för köttet,
fettet, äggen och framför allt fjädrarna.
Sedan gammalt bedrives strutsavel, huvudsaki.
för åtkomst av fjädrarna. Den viktigaste
arten är den vanliga strutsen, S.
camelus, med huvud, näbb, hals och ben röda,
halsen med en vit ring nedtill. Den
förekommer numera blott i de s. delarna av
Sahara-området. Något mindre är den syriska
strutsen, S. camelus syriacus, från
Arabien och Syriska öknen. Andra arter med lokal
utbredning äro massaistrutsen, s o m
a-li strutsen och kapstrutsen. — Om
Rock se Strutsfåglar. T. P.
Strutsfåglar, Ratitae, fågelordn.,
omfattande former, som avvika från alla nu levande
fåglar genom förekomsten av platt
bröstben. Alla sakna flygförmåga. Vingarna äro
svagt utbildade, nyckelben saknas el. äro
rudimentära. Benen äro väl utvecklade med
kraftiga muskler, varför alla s. springa
mycket snabbt. I ordn. s. äro sammanförda
sex sinsemellan rätt olikartade fågelgrupper,
nämligen kivifåglar (se Apteryx),
kasuarfåglar (se Kasu arsläkte t),
nandufåglar (se N a n d u e r) och
egentliga strutsfåglar (se Strutsar) samt
de utdöda moafåglarna (se Moa) och
madagaskarstrutsarna (se A e p
y-ornis), vilka man sökt identifiera med de
arabiska sagornas fågel Rock. T. P.
Strutt [strat], J. W., se R a y 1 e i g h.
Struve [Jtrö’vo], Friedrich Georg
Wilhelm von, tysk astronom (1793—
1864). Blev 1813 observatör och var 1817—38
prof, i astronomi och direktor för astron.
ob-servatoriet i Dorpat, 1839—61 direktor för
det under S:s ledning byggda observatoriet i
Pulkovo (se d. o.). S. var en betydande
forskare inom stellarastronomien och ägnade sig
bl. a. åt studiet av stjärnparallaxer och
dubbelstjärnorna (se d. o.), över vilka han utgav
viktiga verk. Han var även verksam som
geodet, utförde bl. a. Lettlands
triangule-ring och ledde under medverkan av Chr.
Han-steen, N. H. Selander o. a. den stora ryska
gradmätningen från Fuglenes vid inloppet till
Hammerfest till Ismail vid Donau. Led. av
sv. Vet.-akad. (1833). Biogr. av O. Struve
(1895). — Hans son Otto Wilhelm von
S. (1819—1905) var faderns medhjälpare och
efterträdare som chef för
Pulkovoobservato-riet 1862—89. Han gjorde flera betydande
astron. upptäckter, av bl. a. 500
dubbelstjärnor, och studerade Saturnus’ ringar. Han var
1847—62 ledare av ryska generalstabens geo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
