Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strålkastare - Strålkroppen - Strålkräfta - Strålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Strålkroppen—Strålning
686
diam.). Högsta kaliber är f. n. 200 cm. En
150 cm s. med båglampa om 800 mill.
normalljus och omkr. 1,5° toppvinkel på ljuskonen
ger en lysvidd, som vid klart väder uppnår
10—20 km. Vid 90 cm uppnås med lampa om
300 mill. normalljus och 2° toppvinkel 5,5—12
km. Lampan med tillhörande spegel är
inmonterad i en framtill glastäckt
metalltrumma, vilken kan vridas i alla riktningar,
varvid riktningsvinklarna för ljuskonens axel i
såväl höjdled som sidled avläsas på särskilda
skalor. Trumman vrides numera på elektrisk
väg från en punkt 30—40 m från apparaten.
S., i början även benämnda
projektorer, användes redan på 1870-talet på
fästningar och örlogsfartyg, där de alltjämt äro
av största betydelse. Sedermera fingo de även
användning i det rörliga fältkriget för
terrängbelysning. Före 1925 voro arméns s. i
Sverige samlade vid ingenjörtrupperna, vilka
uppsatte särskilda för fälthären avsedda b
e-lysningsavdelningar. Efter
flygvapnets tillkomst har arméns s. 1925 helt
överflyttats till det då uppsatta
luftvärnsartille-rireg:tet (se Karlsborgs
artilleriregemente). Vid belysning av flygare
måste s. i grupper om 2—4 ledas av en 1 y s
s-n a r a p p a r a t (se d. o.). För det fasta luft
värnet (ortsförsvaret) spela s. en ytterst viktig
roll; enbart strålkastarljuset kan blända
flygaren och bringa denne att störta. G. af W-dt.
Strålkroppen, anat., se ögat.
Strålkräfta, se Hovlidanden, sp. 63.
Strålning, rätlinig fortplantning av energi
från en kropp till en annan. S. kan, i motsats
till konvektion (se d. o.) och värmeledning,
äga rum utan förmedling av ett
mellanliggande materiellt medium. S. uppdelas i
vågstrålning, bestående av elektromagnetiska
vågor, och korpusku lar strålning,
bestående av snabbt rörliga materiella
partiklar. Även ljud o. a. mekaniska vågrörelser
betecknas, ehuru mera sällan, som s.
Olika former av elektromagnetisk s. (alla
av samma natur ehuru med olika
våglängder) äro elektriska vågor (se Elektriska
svängningar, sp. 618), ljus (se d. o.),
såväl synligt som ultrarött och ultraviolett
(jfr Spektrum), röntgenstrålning (se d. o.)
samt y-strålar (se Radioaktivitet, sp.
392). Till korpuskularstrålningen höra a- och
^-strålarna (se Radioaktivitet, sp. 392),
kanal- och katodstrålar (se dessa ord),
proton-el. H-strålar (se Radioaktivitet, sp.
401), slutligen de nyligen upptäckta strålar,
som utsändas av lätta atomkärnor (t. ex.
beryllium) vid bombardemang med
a-partiklar. Man antar, att de bestå av
neutroner, partiklar med väteatomens massa men
utan elektrisk laddning. En dylik partikel
kan tänkas bildad genom intim
sammanslutning av en elektron och en proton (se dessa
ord). Ett slag av s., som länge betraktades
som vågstrålning, är ultrastrålningen (se d. o.).
Vissa nyare upptäckter motsäga dock detta.
Enl. vågmekaniken (se d. o.) försvinner i
viss mån skillnaden mellan våg- och
korpus-kularstrålning, i det att å ena sidan
partiklarna i korpuskularstrålningen samtidigt ha
vågnatur och kunna undergå diffraktion,
brytning m. m., medan å andra sidan
vågstrålningen (något som redan den äldre kvan-
Svensk 150 cm strålkastare.
tumteorien antagit) i viss mening är av
kor-puskulär natur och utsändes och absorberas i
form av diskreta energikvanta, från denna
synpunkt benämnda f o t o n e r. På grund av
all s:s vågnatur förekomma avvikelser från
den rätliniga fortplantningen (jfr
Diffraktion och I n t e r f e r e n s).
Värmestrålningens spektrala fördelning för en svart
kropp vid olika temperatur.
Elektromagnetisk s. utsändes bl. a. från
upphettade kroppar. Är dessas s. betingad
enbart av deras temp., benämnes den
temperatur- el. värmestrålning. Den
uppmätes t. ex. med aktinometer, bolometer
el. termostapel (se dessa ord). För dess
intensitet och dennas spektrala fördelning på
de förekommande våglängderna (se vidstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
