Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömfelt, Fredrik Knut Harald - Strömfelt, Otto Reinhold - Strömfors - Strömgren, Svante Elis - Strömkarlen - Strömkrets - Strömlinjeform - Strömma - Strömma kanal - Strömme, Ole Nikolai Ingebrigtson - Strömmen - Strömming - Strömmingfiske - Strömmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Strömfelt, O. B.—Strömmätare
704
skånska stenkolsindustrien, till vars främsta
förespråkare han räknades. Var 1880—90
representant för Norrköping i Första
kammaren, där han mest framträdde som
initiativtagare till revisionen 1890 av den s. k.
mel-lanrikslagen (se d. o.). G. H-r.
Strömfelt, Otto Reinhold, frih.,
ämbetsman och politiker (1079—1746); jfr
släktart. Blev 1712 lagman och 1719 t. f.
landshövding först i Västerbottens och sedan i
Kopparbergs län. Ilan var en av ledarna för
den yngre adeln på frihetstidens tidigare
riksdagar, bl. a. vid riddarhusreformerna 1719 och
1734. I 1719 års konstitutionsutskott förde
han pennan vid R. F:s utarbetande. Jämte
J. Lillienstedt förde S. fredsunderhandlingarna
i Nystad 1721. 1723 president i
Kammarkollegium, befrämjade han merkantilismen. S. blev
1736 president i Svea hovrätt och 1743 i Åbo
hovrätt. T. S-g.
Strömfors, fi. Ru’otsinpylitää, socken i
Nylands län, Finland, bildad efter lilla ofreden
av den del av Pyttis socken, som förblev hos
Sverige, varpå dess finska namn (= Sveriges
Pyttis) hänvisar; 278 kvkm, 4,189 inv. (1932),
hälften finsk-, hälften svenskspråkig. O. Brn.
Strömgren, Svante Elis, svensk-dansk
astronom (f. 1870 31/6). Blev 1898 docent i Lund
och 1907 prof, i astronomi vid univ. i
Köpenhamn samt chef för observatoriet där. S. har
visat, att vid
bestämningarna av
kometernas banor de under
passagen genom
solsystemet uppkomna
störingarna måste
noggrant elimineras.
Genom att så
bestämma de ursprungliga
banorna för
kometer med skenbart
hy-perboliska banor har
han framlagt starka
skäl för att
kometerna städse röra sig i
slutna banor i förhållande till solsystemet
och således äro medlemmar av detta. S. har
även, med användning av numerisk
integration, genomfört vidlyftiga undersökningar
ang. trekropparproblemets banformer. Under
krigsåren gjorde han omfattande insatser för
att upprätthålla det internationella
samarbetet bland astronomerna. K. Lmk.
Strömkarlen, se Näck.
Strömkrets säges varje sluten elektrisk
ledning bilda.
Strömlinjeform sägas snabbgående fordon
(automobiler, flygplan o. a.) ha, som genom
långsträckt form och ringa framyta erbjuda
ringa luftmotstånd.
Strömma, fabriker. 1. Bomullsspinneri och
väveri i Asarums socken, v. Blekinge. Äges
av S. bomullsspinneri-a.-b., aktiekap. 500,000
kr., 325 arb. Anlädes 1831. — 2.
Trikå-fabrik i Karlshamn. Äges av a.-b. S.
trikå-fabrik, gr. 1911, aktiekap. 101,000 kr., 40 arb.
Strömma kanal, farled på Värmdön i
Stockholms skärgård, mellan Farsta- och
Värmdö-landet i n. samt Ingarö- och Fågelbrolandet
i s., förbinder Baggensfjärden genom bl. a.
Fisksundet, Kolström och Brevikssund med
Kanholmsf järden; längd 9,4 km. Upptogs
1832—33 och utvidgades 1862—63 till 1,18 m
djup och 11,88 m bottenbredd.
Strömme, Ole Nikolai
Ingebrigt-s o n, norsk politiker (f. 1876), från 1919
lens-mann i örskog. S. blev stortingsman (vänster)
1931 och socialminister i Mowinckels tredje
regering mars 1933. W-tK.
Strömmen. 1. Se S t r ö m s t a d. — 2.
Industrisamhälle och förstad till Oslo, Akershus
fylke, Norge; 5,239 inv. (1930). Träindustri,
stålverk och järnvägsvagnsfabrik.
Strömming, från kusten av Kalmar län och
norrut samt på Gotland, Åland och i svenska
Finland vanlig benämning på Östersjöns sill.
(I Skåne och Blekinge säger man däremot
sill; gränsen är dock ej skarp, och i Kalmar
län användas båda benämningarna
omväxlande.) S. är att anse som för Östersjön
egendomliga raser av sillen. Liksom beträffande
sillen kan man också av s. urskilja vårlekande
och höstlekande raser. S. skiljer sig från
sillen bl. a. därigenom, att den har ett något
lägre antal ryggkotor och att den i regel är
mycket mindre än vanlig sill. Så torde längden
utanför Stockholm i allm. vara 17—18 cm. I
motsats till storsill blir s. också
fortplantnings-duglig vid ringa storlek, redan vid 15—16 cm
längd. Med avseende på storlek och
könsmognad påminner s. därför om vissa sillraser, som
leva i smärre fjordar vid Västerhavet. Äldre s.
kan dock stundom nå 30 cm längd. Fiskare
åtskilja flera slags s., ss. f e t s t r ö m m i n g
efter dess höga fetthalt, vår- och
höstströmming efter fångsttiden, sköt-, no t-,
klabbströmming m. fl. efter
fångstredskapen. S. förekommer längs hela Sveriges
östkust ända upp till nordligaste delen av
Bottniska viken samt vid Östersjöns ö. kust
ned till Danzig. Den huvudsakliga
strömmings-leken försiggår i Stockholms skärgård i slutet
av maj och början av juni el. slutet av aug.
och början av sept. S. är Östersjöns viktigaste
fiskslag. Som färsk är den finare till
smaken än sillen. Den är mycket användbar till
rökning (»böckling»), saltas i stor
utsträckning och beredes på vissa håll till
surströmming (se d. o.). På senare tid har
man börjat inlägga s. till olika slag av
konserver. Jfr Strömmingsfiske. K. A. A-n.
Strömmingsfiske är Östersjöns viktigaste
fiske. Det bedrives mest under vår, sommar
och höst. Vinterfiske förekommer huvudsaki.
vid n. Gotland på djupt vatten samt i
Östergötlands, Södermanlands och Stockholms läns
skärgårdar. Även i Finland och vid ö.
östersjökusten f. ö. är s. av stor betydelse.
Strömmingen fångas med nät, vanl. kallade skotar,
not och storryssjor. Skötarna kunna
användas som drivgarn ofta flera mil från land, men
oftast förankras de på flera olika sätt vid
bottnen. Flerstädes begagnas mycket djupa
ström-mingsnät, s. k. djupskötar, som ofta sättas
ut ifrån land, så att yttersta nätet bildar en
krok el. vinkel; de kallas då krokskötar. —
Svenska s:s bruttoavkastning utgjorde 1930
19,4 mill. kg, värdet 3,5 mill. kr. K. A. A-n.
Strömmätare, instrument för bestämning av
strömmens riktning och hastighet i floder,
havsströmmar o. s. v. Flera olika s.
förekomma; viktigast är den hydrometriska
flygeln (se H y d r o m e t r i). Jfr Pitotska
röret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
