Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stuart, svensk ätt - Stuart, skotsk släkt - Stuart, Arabella - Stuart, C. A. V. - Stuart, Carl Gustaf - Stuart, James - Stuart, John M’Douall - Stuart, Magnus - Stuart Mill, J. - Stub, Ambrosius - Stubaialperna - Stubb - Stubbeköbing - Stubbenkammer - Stubbe- och röjselrättshemman - Stubbplöjning - Stubbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Stuart—S tubbrytning
712
Hans S. (d. 1618) och introducerades 1625.
Hans sonson M. S. (se nedan) blev 1703 frih.
(grenen utdöd på manssidan 1742). Till
adliga ätten S. hörde C. G. S. (se nedan).
Stuart [stjo’et], skotsk adelssläkt, som
genom arv kom i besittning först av Skottlands
och sedan även av Englands konungakrona.
Som ättens stamfar anges bretagnaren Flaald,
vars son Alan flyttade över till England. En
av dennes söner, William, ärvde godsen i
England och blev stamfar för släkten Fitzalan
(se d. o. 1), en annan, Walter, kom till
Skottland och omtalas som steward (drots) i mitten
av 1100-talet. Denna ämbetstitel upptogs som
släktnamn (stavat Stewart, S t e u ar t,
senare S.). Walters sonsons sonson John hade
sju söner, från vilka flera i Skottlands
historia ryktbara grenar av ätten stamma (bl. a.
Lennox, se d. o.). Johns brorson Walter (d.
1326) gifte sig med Robert Bruces dotter
Mar-jorie (jfr Skottland, sp. 1169 f.). Med
deras son Robert the Stewart (d. 1390) kom
ätten 1371 på Skottlands konungatron (se
Robert, skotska konungar, 2 och 3, samt
Jakob, konungar av Skottland) och med
Maria Stuarts (se d. o.) son Jakob även på
Englands (se England, sp. 857, och J
a-k o b, konungar av Storbritannien, Karl,
konungar av England och Skottland, Maria,
engelska drottningar, 3, och Anna Stuart).
Om Jakob II :s son Jakob se d. o., sp. 934; om
dennes son se Karl Edvard. Med den
sistnämndes yngre bror kardinal Henry S.
utslocknade 1807 ättens kungliga gren. — Robert II:s
yngre son Robert fick 1398 titeln hertig av
Albany (se d. o.). Från oäkta söner till flera
av de medeltida Stuartkonungarna härstamma
flera ättgrenar, bl. a. Bute (se d. o.). Jfr även
Arran, J. S., Atholl, D a r n 1 e y, H. S.,
och Moray, J. S. V. S-g.*
Stuart [stjo’ot], A r abell a (1575—1615),
brorsdotter till lord Darnley (se d. o.).
Ansågs närmast efter Jakob VI arvsberättigad
till Englands tron och blev medelpunkten i
en serie intriger. Hon bevakades därför
strängt av drottning Elisabet. Efter konung
Jakobs tronbestigning i England 1603
mottogs hon nådigt vid dennes hov, men
fortfarande gjordes allt för att hindra henne från
giftermål. Sedan hon 1610 utan konungens
samtycke gift sig med William Seymour (se
d. o., sp. 736), fängslades de nygifta. Hon
dog i Towern. — Monogr. av B. C. Hardy
(1913). _ V. S-g.*
Stuart [sty’art],C.A.V., seVerrijnStuart.
Stüart, Carl Gustaf, ämbetsman,
politiker (1802—73); jfr Stuart, svensk ätt.
Inträdde 1823 i ämbetsverken och var 1840
—73 sekr. i Riksgäldskontoret. 1834—66 var
S. riksdagsman och slöt sig till oppositionen,
för vilken hans grundliga administrativa
erfarenhet var av stort värde. Under flera
riksdagar var han statsutskottets sekr. B. E-r.
Stuart [stjo’ot], James, engelsk arkitekt
(1713—88), se R e v e 11, N.
Stuart [stjo’ot], John M’D ou a 11, engelsk
upptäcktsresande (1818—66). Deltog 1844—45
i Ch. Sturts (se d. o.) expedition i Australien
samt företog själv 1858—62 sex expeditioner
till landets inre, varvid han 1862 som förste
europé genomvandrade kontinenten från
Ade-laide till Port Darwin. O. N-d.*
SPA
Stüart, Magnus, frih.,
fortifikationsoffi-cer (omkr. 1650—1705); jfr Stuart, svensk
ätt. Gick i engelsk tjänst men återvände
1671 till Sverige. Efter Dahlberghs utkast
uppgjorde S. planer
för befästningarna vid
Karlskrona, vilkas
utförande han ledde.
1685 bevistade han
österrikarnas fälttåg
i Ungern och
besökte därefter Italien,
Schweiz och
Nederländerna. Efter sin
återkomst 1687 ledde
han
befästningsarbetena vid Göteborg.
1689 blev han prins
Karls (sedermera Karl
Xll:s) kammarherre och lärare i
fortifika-tionsvetenskap, 1697 generalkvartermästare
och överste. S. uppgjorde nu förslag till olika
befästningsarbeten. Sedan han satt de
livländ-ska befästningarna i försvarstillstånd,
anställdes han som generalkvartermästare
(general-stabschef) vid armén i Skåne. Han ledde 1700,
nu generalmajor, landstigningen vid
Humle-bæk på Själland och 1701 övergången av Düna.
S. å. organiserade han en fortifikationsstat för
det erövrade Kurland, vars guvernör han blev
1702. Efter Dahlberghs död (1703) blev han
chef för fortifikationsväsendet samt
generallöjtnant och frih. S. var en synnerligen
framstående fortifikationsofficer med stor
administrativ förmåga. L. W:son M. (L. af P.)
Stuart Mill [stjo’øt mi’l], J., se M i 11, J. S.
Stub, Ambrosius, dansk författare (1705
—58). Föddes på Fyn i små omständigheter,
blev student 1725, förde länge ett
vagabond-liv och var 1741—52 sekr. hos baron Juel på
Taasinge. Sina sista år levde han i fattiga
omständigheter i Ribe, där han höll skola.
Som en av Danmarks ursprungligaste lyriska
begåvningar framstår S. i sina omkr. hundra
dikter, eleganta i formen, rika på känsla och
med levande naturbilder. Hans samlade
dikter utkommo 1848—52. P. E-t.
Stubaialperna [Jtö^äi-], alpgrupp inom
östalperna i Tyrolen, Österrike; bildar en n.
forts, av Oetztalalperna mellan Oetztal,
Wipp-tal och övre Inndalen; högsta topp
Zucker-hütl, 3,511 m ö. h., nära gränsen mot Italien.
Stubaital, bidal till Wipptal, och dess
huvudorter Fulpmes och Neustift besökas
mycket av turister.
Stubb, äldre namn på underkjol.
Stubbeköbing, gammal hamnstad på n.
Fal-ster, Maribo amt, Danmark; 2,145 inv. (1930).
Stubbenkammer [J*to’bon-], se R ü g e n.
Stubbe- och röjselrättshemman, vissa
hemman av krononatur, huvudsaki. i Bergslagen.
Namnet härleder sig därav, att de i äldre
tider blivit på allmänningsmark upptagna av
stubben och röjda. De innehas under ärftlig
besittningsrätt, som är likartad med stadgad
åborätt (se d. o.). Kbg.*
Stubbplöjning, grund plöjning av
sädesåkern efter skörden för att hindra jordens
uttorkning, befordra ogräsfröns groning och
sädesstubbens multning samt underlätta
efterföljande höstplöjning. H. J. Dft.
Stubbrytning, upptagning av stubbveden ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
