Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ståhlberg, Kaarlo Juho - Ståhlbrand (Stohl- el. Stol-), Carlos John - Stål - Stål, Carl (fortifikationsofficer, författare) - Stål, Carl (zoolog) - Stålarm, Arvid Eriksson - Stålbad - Stålberg, Vilhelmina - Stålfelt, Martin Gottfrid - Stålfors, Måns Harry - Stålhammar, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Ståhlbrand—Stålhammar
742
ström (f. 1870), har tagit verksam del i
socialt arbete och bl. a. utgivit romanen
»Söndag» (1922; flera uppl. och övers.), »Den gamla
ljusstaken» (1926) och »Mot dagbräckningen»
(1932). II. E. P.
Ståhlbrand (S t o h 1- el. Sto 1-), Carlos
John, svensk-amerikansk militär (1821—94),
sergeant, utvandrade 1850 till Amerika. Vid
inbördeskrigets utbrott 1861 bildade S. av
frivilliga ett kompani lätt artilleri, för vilket
han blev kapten. Han deltog i ett antal
bataljer och steg till brigadgeneral 1865,
bosatte sig sedan som plantageägare i
Syd-Carolina. O. A. L-r.*
Stål, metall. 1. Som s. har av ålder
betecknats sådant järn, som genom hastig kylning
från hög temp. erhåller stor hårdhet (se
Härdning och C e m e n t i t). S. är alltså
urspr. liktydigt med härdbart järn;
för att härdbarhet skall förefinnas, fordras
närvaro av minst 0,4—0,5 % kol (jfr
Kolstål och Järn, sp. 22, 23). Sedermera
befanns, att liknande verkan framkallas av krom,
volfram, molybden m. fl. tillsatser (se
Specialstål). I överensstämmelse med
språkbruket i England m. fl. länder betyder
numera i Sverige s. en smidbar järnlegering, som
framställts i flytande form (enl. gällande
»Normalbestämmelser för järnkonstruktioner
till byggnadsverk»). S. kan sålunda ha
kol-halt långt under 0,4 %. Efter
framställningssättet skiljas martinstål (se M a r t i n
processen), bessemerstål (se Bessemerpro
c e s s e n), elektriskt s. (se Elektrisk
u g n), degelstål (se d. o.) m. fl. F. S-e. (C. B.)
S. gjutes antingen i göt (se d. o.), som
därefter underkastas formgivning i varmt
tillstånd genom valsning (se d. o.) eller smidning
(se d. o.), eller direkt till färdigt föremål, s. k.
stålgjutgods (jfr G j u t n i n g, sp. 712). Med
valsjärn förstås allt valsat s. utom plåt. Jfr
även Värmebehandling av stål. G. H-r.
2. Av stål framställt skärande verktyg,
såsom svarvstål.
Stål, Carl, fortifikationsofficer, författare
(1803—84). Blev 1821 underlöjtnant vid
Ingenjörkårens fortifikationsbrigad och byggde
1822—27 det första fästningsverket vid
Karlsborg. S. var lärare vid olika militärskolor
och ledde 1831 befästningsarbetena n. om
Stockholm. Som styresman för undervisningen
viü Krigsakademiens övre avd. utarbetade S.
1845 förslag till Krigsakademiens
omorganisation. Han blev överste 1858 och tog avsked
1868. S. utgav läroböcker i befästningskonst,
topografi, byggnadskonst m. m. L.W:sonM.*
Stål, Carl, zoolog (1833—78), son till C.
S. Blev efter studier i Uppsala och utlandet
1859 assistent och 1867 intendent vid
Riksmuseets entomologiska avd. S:s
vetenskapliga verksamhet ägnades huvudsaki. åt
rät-och halvvingar, över vilka han författade ett
stort antal viktiga skrifter, bl. a. »Fabricianska
Hemipteraarter» (i Vet.-akad :s Handl. 1868—
69) och »Enumeratio Hemipterorum» (ibid. 1870
—76). Som intendent inlade S. mycket stora
förtjänster om museets förkovran och donerade
dit sina egna rikhaltiga samlingar. Led. av
Vet.-akad. (1869). L-e.*
Stålarm, Arvid Eriksson, krigare
(omkr. 1549—1620). Utmärkte sig under
Johan III i kriget mot Ryssland, fick 1584
flottbefäl i Finland, var 1592—97 ståthållare
i Narva och 1595 delegerad vid fredsslutet i
Teusina. 1597 blev S. ståthållare och
befälhavare för krigsmakten i Finland, måste sept.
s. å. överlämna Åbo slott till hertig Karl
men återvann det i dec. Sommaren 1598 ledde
han en expedition, som över Åland närmade
sig Stockholm, Sigismund till hjälp, men
misslyckades (se K o r v t å g e t). Sept. 1599 måste
S. åter ge slottet åt hertigens folk. Han
dömdes till döden men benådades flera gånger,
redan förd till avrättsplatsen, satt två år
fången på Gripsholm, frigavs 1602 och blev
krigsöverste i Livland men dömdes ånyo till
döden, benådades och var till sin död fånge
på Gripsholm. — Litt.: Biogr. av P.
Nord-mann i Skrifter utg. af Sv. Litt.-sällsk. i
Finland, Förhandi. och Uppsatser, 19 (1905; tr.
1906); D. Toijer, »Sverige och Sigismund»
(1930). H. E. P.
Stålbad, badform, där badvätskan
innehåller järnsalt. Beståndsdelar av järnet ansågos
förr intränga genom huden och åstadkomma
terapeutiska verkningar. Detta förnekas nu
av de flesta forskare. De s. (ty. Stahlbäder),
som begagnas vid en del järnkällor i
Tyskland, torde huvudsaki. vara av värde genom
sin halt av kolsyra (se N a u h e i m b a d). De
vid en del svenska badorter sedan långa
tider tillbaka givna s. k. stålbaden torde till
sin verkan närmast kunna jämställas medl
tempererade salta bad. (G. Kr.}
Stålberg, Vilhelmina, författarinna
under märket Vilhelmina (1803—72), skrev
dikter och romaner, dels historiska, dels
hämtade ur vardagslivet, populära i Sverige,
Danmark och Tyskland.
Stålfelt, Martin Gottfrid, växtekolog
och fysiolog (f. 1891 24/ø), blev fil. dr i
Stockholm 1921, docent i växtfysiologi vid
Stockholms högskola 1922 och laborator i botanik
där 1926, var docent i skogsfysiologi vid
Skogshögskolan 1922—29 och blev docent i
växtfysiologi vid Lantbrukshögskolan 1932.
S. har främst ägnat sig åt växtfysiologiska,
ekologiska och blombiologiska studier, som
resulterat i flera betydande avh., bland vilka
märkas »Studien über die Periodizität der
Zell-teilung» etc. (i Vet.-akad :s Handl., 62, 1921),
»Die Abhängigkeit der stomatären
Diffusions-kapazität von der Exposition der Objekte»
(i Vet.-akad :s Handl., ser. 3, 2, 1926), »Die
physiologisch-ökologischen Bedingungen der
Kronenreinigung, Schaftreinigung und der
natürlichen Bestandesreinigung der Fichte» (i
Sv. Skogsvårdsfören :s Tidskr. 1931), »Der
stomatäre Regulation in der pflanzlichen
Transpiration» (i Planta, 17, 1932). N. Jn.
Stålfors, Måns Harry, veterinär,
hög-skollärare (f. 1867 8/i2). Blev 1895
distriktsveterinär, 1905 extra lärare och adjunkt vid)
Veterinärinstitutets ambulatoriska klinik och
1917 prof, i buiatrik och obstetrik vid
Veterinärhögskolan. S. har skrivit »Untersuchungen
über die Zungenwunde des Rindes» (1915)
m. fl. fackskrifter. J. V-m.*"
Stålhammar, svensk släkt, översten Per
Jönsson S. (d. 1701; hette förut
Hammar) adlades 1650. Om hans son den
bekante karolinen överstelöjtnanten Joen S.
(1659—1708) på Salshult se Ellen Fries,
»Teckningar ur svenska adelns familjelif», 2 (2: a»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
