Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålhammar, släkt - Stålhandske, Torsten Torstensson - Stålhane, Henning - Stålhane, Otto - Stålpenna - Stålsand - Stålstick - Stålsvärd, Magnus - Ståltråd - Ståltrådslinor - Stålull - Stålört - Stånd (samhällsklasser) - Stånd (jaktväsen) - Ståndare, Ståndarblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Stålhandske—Ståndare
744
uppl. 1909), och A. Quennerstedt, »Karolinska
krigares dagböcker», 7 (1912). (B. H-d.)
Stålhandske, Torsten T o r s t en s s on,
krigare (1594—1644). Blev 1629
överstelöjtnant vid Nylands och Tavastehus kavalleri,
framgångsrikt anförande de finländska
»hak-kapäälliterna» i en rad
drabbningar. I första
slaget vid Breitenfeld
gjorde S. ett
avgörande anfall och
befordrades därpå till överste.
I slaget vid Lützen
stormade han enligt
traditionen fram med
sina ryttare för att
rädda den stupade
konungens lik. 1634
blev S. generalmajor,
stred vid Wittstock
1636 och Chemnitz
1639 samt förde 1639
—42 självständigt befäl i Schlesien, dock
med mindre framgång. April 1642 förenades
hans trupp med huvudarmén under
Torsten-son; han blev maj s. å. general av
kavalleriet, sårades svårt i andra slaget vid
Breitenfeld och deltog sedan i tågen till
Mäh-ren och Danmark, där han dog. I Aarhus
bemäktigade sig S. biskop Martinus Matthiæs
bibliotek, som enl. hans önskan av hans änka
donerades till Åbo akademi. H. E. P.
Stålhane, Henning, militär, författare
(f. 1872 ®/a), bror till O. S. Blev officer vid
Jämtlands fältjägarreg:te 1894, avancerade vid
Generalstaben samt var 1923—32 överste och
chef för Hälsinge reg:te. S. har skrivit bl. a.
»Etapptjänsten» (1911; tills, m. F.
Wijk-ström), »Tyska härförare under världskriget»
(1915), »Invasionen i Belgien» (1916) och
»Polsk-ryska kriget 1920» (1930). M. B-dt.
Stålhane, Otto, elektroingenjör,
uppfinnare (f. 18 7 5 26/i), bror till H. S. Utexaminerades
från Tekniska högskolan 1897, konstruerade
jämte A. Lindblad och A. Grönwall en
elektrisk masugn (a.-b. Elektrometalls ugn), som
fått viss användning, samt ett flertal
elektriska värme- och kokapparater för olika
ändamål. S. är sedan 1923 föreståndare för
Ing.-vet.-akad:s elektrovärmeinstitut. G. H-r.
Stålpenna framställes fabriksmässigt av
ämnen, stansade ur stålband, genom en serie
pressningar och värmebehandlingar.
Ytbehandlingen sker genom betning, fernissning,
beläggning på galvanisk väg el. dyl. samt
avslutas med spetsens slipning och
mittelskå-rans uppklippning. — Den nuvarande s.
uppfanns 1780 av den engelske
leksaksfabri-kanten Harrison och förbättrades av hans
medarbetare J osiah Mason (d. 1881), vars
pennfabrik i Birmingham är en av de största
tillverkarna i världen. Den tekniska
fulländningen av fabrikatet räknas från 1830, såsom
resultat av engelsmannen Perrys insatser.
Importen till Sverige utgjorde 1931 11,800 kg
till ett värde av 178,000 kr. Tillv. av s. har
flera gånger upptagits inom Sverige men utan
varaktigt resultat. G. H-r.
Stålsand, krossat granulerat tackjärn.
Begagnas till slipning, borrning och stensågning.
Stålstick, avtryck av en graverad stålplåt
(jfr Kopparstick). Metoden praktisera-
des särskilt under 1800-talets förra hälft i
England.
Stålsvärd, Magnus, ingenjörofficer,
militärförfattare (1724—56), hette eg. T j e d e r
men adlades 1751 med namnet S. Gick i
fransk tjänst vid regementet Royal suédois
och blev där löjtnant 1747. Återkommen till
Sverige 1751, blev S. lärare vid
Fortifikationen och kadettkåren. Som invecklad i
hovpartiets revolutionsplaner 1756 blev han dömd
till döden och avrättad. L. W:sonM.*
Ståltråd, dets. som järntråd (se d. o.),
särskilt av mycket klena dimensioner med blank
yta.
Ståltrådslinor (eng. wire-ropes) tillverkas
av ohärdad eller seghärdad ståltråd, som
tvinnas vanligen kring en kärna av
hampa till parter, vilka i sin tur
samman-tvinnas, oftast kring en kärna av hampa. Vid
vanlig tvinning är s. tvinnad åt motsatt håll
mot parterna, vid omvänd tvinning åt samma
håll. S. med omvänd tvinning ha stor
böjlighet och slityta men ha benägenhet att sno
upp sig och slå sig i knut. S. k. lamslagna
linor ha omvänd tvinning men tillverkas så,
att de ej bilda knutar. I s. k. spänningsfria
linor (Fagersta) givas vid slagningen såväl de
enskilda trådarna som parterna
skruvlinjeform, varigenom linan blir böjligare och kan
huggas av, utan att parterna el. trådarna sno
upp sig i ändarna. Vidare finnas s. med
triangelformiga och med ovala parter, som
bl. a. medföra, att linan kommer att erbjuda
stor slityta. O. B-n.
Stålull erhålles vid svarvning av smidbart
järn och bildar en sammanhängande, om ull
el. tagel erinrande massa. Nyttjas till
slipning av trä.
Stålört, sv. namn på släktet Gentiana (se
d. o.).
Stånd, i vidsträckt bemärkelse (plur. stånd)
rättsligt mot varandra avgränsade
samhällsklasser (se d. o.), i inskränkt (plur. stånd
el. vanl. ständer) sammanfattningen av de
till varje s. hörande representanterna i en
riksförsamling, grundad på ståndsindelning, adel,
präster, borgare (och bönder). S. B. (G. H-n.)
Stånd, jakt v. 1. Ståndort, plats el. område,
där högvilt regelbundet uppehåller sig, t. ex.
älgstånd och rådjursstånd; sammanfattning
av de djur av viss art, som finnas inom ett
dylikt område, t. ex. ett stort älgstånd (=
stam). — 2. Ett djur säges göra stånd,
då det stannar för och låter sig uppehållas
av skällande hund (se Ställande hund).
— 3. Hönshunden säges göra stånd, då
den med ledning av villebrådets vittring
stannar orörlig och stående (el. liggande) för
jägaren markerar det vilda. Lönnb.
Ståndare, Ståndarblad, det hanliga
könsorganet i fanerogamblomman. Dess
viktigaste del är knappen (anteren), som
urspr. innehåller 4, mera sällan endast 2
längsgående pollenfack (pollensäckar),
i vilka alstras pollen (ståndarmjöl, frömjöl).
Förr el. senare sammansmälta pollenfacken
med varandra två och två, så att det
uppkommer två, resp, ett knapprum. Väggen
mellan knapprummen bildas av
knappbandet (konnektivet). Vanl. är knappen
uppburen av en oftast trådlik ståndarsträng.
Ståndarknappen öppnar sig oftast genom
SPA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
