Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Stämjärn—Stämpel
752
Lockbettlar för stämmaskin.
tC självrensande lockbettel.)
Stämjärn, handverktyg, som användas av
snickare för utskärning av tapphål o. dyl. i
trä. Det vanliga hugg- el. stämjärnet
har en rak, tvärställd egg, bildad genom
sned-fasning av
kling-ans ena sida. På
s. k.
lockbettlar är klingans
tjocklek ofta större
än bredden, d. v. s.
större än eggens
längd. S c h ö
1-p a r äro s t ä m- el.
stickjärn, på
vilka klingan har
bågformig
tvärsek
tion och alltså även eggen är bågformig. Efter
bågformens djup skiljer man på håljärn och
flackjärn. Den s. k. g e t f o t e n är ett
stickjärn, på vilket klingan och eggen äro
vinkelformiga. I snickeri- och
träförädlings-fabriker brukas numera ofta s. k.
stämmaskiner, som arbeta antingen med en hastigt
upp- och nedgående lockbettel; med en
fräs-kedja, d. v. s. en genom kättinghjul driven,
ändlös kedja, vars länkar äro försedda med
fräständer; el. med borrstämjärn, vid
vilket en vanlig spiralborr för trä roterar
muti ett ihåligt stämjärn av kvadratisk
tvärsektion. Detta är försett med fyra, en kvadrat
bildande eggar, som skära det runda borrhålet
fyrkantigt vid verktygets nedförande i träet
(borren går något före själva stämjärnet). En
del maskinlockbettlar ha hakformiga
sidokammar, som kvarhålla spånen vid verktygets
rörelse uppåt (självrensande lockbettlar). O. B-n.
Stämlöpning, se Skidlöpning, sp. 1088
och bild 8.
Stämma, förv., sammanträde av dem, som
för en viss korporation el. juridisk person äga
besluta, t. ex. bolags-, socken- och vägstämma.
Jfr Kommun, sp. 1028 ff.
Stämma, jur., uttaga stämning (se d. o.).
Stämma, mus. 1. Sångröst. — 2. Utförande
organ i ett flerstämmigt tonstycke (t. ex.
pianostämma, flöjtstämma). Efter sin olika
betydelse delas s. i huvud- (o b 1 i g a t a,
p-incipal-) stämmor och b i s t ä
m-m o r, även i solostämmor och kör- el.
ripienstömmor, efter sitt läge i över-,
mellan- och understämmor. Om s. el.
»registren» ’ orgeln se Orgel.
Stämfö-r i n g kallas det sätt, varpå de olika s. i en
sats genomföras, och härvid skiljes mellan
reala s., som ha självständig gång, och
mera osjälvständiga fyllnad s stämmor.
I kör för blandade röster förekomma sopran-,
alt-, tenor- och basstämma, i manskör el.
-kvartett l:a och 2:a tenor, 1 :a och 2:a bas.
Stämmaskin, tekn., se Stämjärn.
Stämmen, zool., se Mörtsläktet, sp. 675.
Stämmodag, äldre benämning på
slutpunkten för s. k. gift ostäm ma (se d. o.). S.
har bl. a. betecknat tiden för tilländalöpandet
av legoavtal och av bolagskontrakt.
Stämning, mus., fastställande av enhet i
instrumentens tonhöjd. Man utgår därvid från
en normalton (vanl. ettstrukna a), vilken dock
ej alltid varit lika hög. Jfr även A, sp. 1. T. N.
Stämning, jur., av behörig myndighet
utfärdad kallelse på en person att möta inför
domstol. S. utfärdas dels å part, dels å vittne.
S. å part är en kallelse på en person att
komma till rätten för att svara på ett av
annan person mot honom framställt yrkande.
Kallas någon att svara jämte en förut stämd,
brukade detta förr benämnas adcitation(sed. o.).
Med s. åsyftas jämväl den skriftliga handling,
som innehåller den angripande partens
(kärandens) yrkande och varå
stämningsresolu-tionen tecknas. Reglerna ang. s. å part
innehållas i rättegångsbalken kap. 11, som
erhållit sin nuv. lydelse genom lag av 10 juli 1899.
I den vanliga civilprocessen är s. det enda
och oeftergivliga sättet för inledande av
rättegång, i brottmål är det endast ett av flera
i lagen föreskrivna sådana sätt. S. till
häradsrätt utfärdas av häradshövdingen el. av
honom därtill förordnad person; s. till
råd-stuvurätt ges av den, som därtill är satt, el.,
om sådan ej finnes, av rättens ordf. I
brottmål är allmiin åklagare utan särskilt
förordnande berättigad att utfärda s. å den han
vill tilltala. I ansökan om s., som kan göras
skriftligen el. muntligen, skall uppgivas
domstolen, svaranden samt den sak, som
rättegången skall avse, och kärandens yrkande.
1 vissa i lagen närmare bestämda fall — för
vilka är gemensamt, att svaranden icke kan
personligen el. genom behörigt ombud med s.
anträffas — äro särskilda delgivningssätt
föreskrivna. För delgivningen kan
stämnings-man (se d. o.) anlitas. I åtskilliga fall, då
flera svarande finnas, har käranden fritagits
från skyldigheten att till varje svarande
överlämna ett exemplar av stämningshandlingen,
och i stället har annat delgivningssätt
föreskrivits. Delgivningen skall i allm. ske inom
viss tid före inställelsen (se
Stämnings-ti d). — S. å vittne är icke nödvändig, för att
vittnet skall kunna höras i målet, men utgör
förutsättning för att tvångsmedel skall kunna
komma till användning mot vittne, som
tred-skas att infinna sig. Viss tid för delgivning
av s. å vittne är ej föreskriven.
Offentlig kallas den s., som delges
genom anslag på rättens dörr och kungörande i
tidningarna ; sådan s. begagnas t. ex. å okända
borgenärer efter död person. T. E.
Stämningsman, jur., person, som har
offentligt bemyndigande att verkställa delgivning
av stämningar och domstolars beslut, så ock
att eljest verkställa delgivning av handlingar.
Sådan delgivning kan även besörjas genom
enskilda personer, men s:s intyg om delgivning
har i lag tillagts en särskild bevisstyrka (se
rättegångsbalken kap. 11 § 38). T. E.
Stämningstid, jur., tid, som, för att
stämning skall medföra laga verkan mot den
stämde, bör förflyta mellan stämningens
delgivning och den för inställelsen bestämda
dagen. Svarande i tvistemål äger åtnjuta s.,
som är bestämd olika för olika fall (se
rättegångsbalken kap. 11 §§ 21—30). I brottmål,
vari talan om ansvar föres, skall stämningen
delges svaranden så tidigt, att han kan
inställa sig å förelagd dag. Har ej svarande
åtnjutit laga s., kan han vägra att ingå i
svaromål, varvid målet uppskjutes till annan
dag sålunda, att han tillgodonjuter sin s. T. E.
Stämpel. 1. (Tekn.) Märke, som anbringas
på föremål, fabriksvaror el. dyl. för att
utmärka ursprung, kvalitet, pris, avgift erlagd
skatt o. s. v. S. sättes antingen i själva ytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
