Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stäpp - Stäppantilop - Stäppboskap - Stäppfåret - Stäpphund - Stäpphöns - Stäppkatt - Stäpplilja - Stäppräv - Stärbhus - Stäringe - Stärkande medel - Stärkelse, Amylum - Stärkelsegummi - Stärkelsesocker, Stärkelsesirap - Stärkelsevärde - Stärkring - Stärner, Alfred - Stäv - Stäva el. Ligga an - Stävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Stäppantilop—Stävie
756
många lök- och knölväxter. S. har stor
utbredning i Eurasien från Ungerns puszta till
inre Kina samt i Nordamerika (prärierna) och
Sydamerika (pampas). På vissa s.,
buskstäpper, dominera buskartade växter, t. ex. arter
av Artemisia. S. tillhör nästan uteslutande de
tempererade bältena och motsvaras i
tropikerna av savannen (se d. o.), även kallad
trädstäpp (jfr Afrika, sp. 223). K. A.
Stäppantilop, zool., se Saigaantilop.
Stäppboskap, vissa täml. lågt stående
nöt-kreatursraser, företrädesvis i s. ö. Ryssland,
Balkanstaterna och v. Asiens stäppområden.
S. har jämförelsevis smärt kroppsbyggnad,
mycket stora, lyrformigt böjda horn och
gråaktig (rysk s.), gråaktig—silvergrå (ungersk
s.) el. röd färg (asiatisk s.). Hithörande djur
användas huvudsakl. som dragare och till
slakt. Mjölkavkastningen är obetydlig. E.T.N.
Stäppfåret, O’vis vignèi, till fårsläktet
hörande, täml. storvuxen art, hemmahörande
huvudsakl. i höglandsområdet från Persien till
Tibet. Gumsen bär på framhalsen en kraftig
man, och horn finnas även hos tackan. En
underart är arkalfåret (se d. o.). T. P.
Stäpphund, zool., se H y e n h u n d.
Stäpphöns, Ptero’clidae, fam. av de
brock-fågelartade fåglarnas ordning. S. ha kort
näbb och långa, spetsiga vingar. Tarsen är
kort, baktå saknas vank, och framtårna äro
förenade med hud. Alla äro sandfärgade
fåglar, som flyga väl, leva av frön och bebo
stäpp- och ökentrakter i Afrika, Asien och
Medelhavsländerna. Ringflyghönan el.
g a n g a n, Pterocles orientalis, 35 cm lång,
anträffas över större delen av nämnda
område. Stäpphönan, Syrrhaptes paradoxus,
från det inre av Asien, har vid några
tillfällen anträffats även i Sverige. T. P.
Stäppkatt, zool., se Angorakatt.
Stäpplilja, bot., se Eremurus.
Stäppräv, zool., se ö k e n r ä v.
Stärbhus (av ty. sterbcn, dö), dels dödsbo,
d. v. s. en avliden persons förmögenhet (allt
vad han ägde, hade att fordra o. s. v., med
avdrag för hans skulder), dels ock samtliga
hans stärbhusdelägare (efterlevande
make, arvingar och universella
testaments-tagare). Jfr Arvskifte. C. G. Bj.
Stäringe, gods i Ärdala socken, mell.
Södermanland, s. ö. om Flen; 515 har, därav 134
har åker; tax.-värde 180,500 kr. (1931).
Tillhörde vid 1500-talets slut släkten Bååt, därpå
släkterna Sparre, Ribbing och Adelswärd(1828—
1919). Huvudgården äges (1933) av K. Francke.
Stärkande medel (lat. to’nica el. robora’ntia),
läkemedel, som höja kroppskrafterna. Bland
sådana må nämnas järn- och
arsenikpreparat, som fördelaktigt påverka
blodbildningen och ämnesomsättningen, samt många
bittermedel (sed. o.), som befordra
matsmältningen och därigenom förbättra
närings-och krafttillståndet. C. G. S.
Stärkelse, n C6 Hi0 O5, A’m y 1 u m, ett av
enbart druvsocker uppbyggt kolhydrat (se
d. o.). S. förekommer framför allt i växtriket,
och dess viktigaste uppgift där är att tjäna
som reservmaterial och upplagsnäring. Den
anträffas därför rikligast i sådana växtdelar,
som skola ge upphov till nya generationer,
t. ex. rotknölar och frön. Beräknat på torr
substans innehåller
Majs .................. 80—85 % stärkelse
Vete .................. 53—70 % »
Havre ................. 50—60 % »
Korn .................. 56—66 % »
Råg ................... 50—53 % »
Potatis (med omkr.
75 % vatten) ... 16—19 % »
S. bildas vid assimilationen (se d. o.) i de
gröna bladen. I växtcellerna ligger s.
inbäddad som mikroskopiskt små korn av
kris-tallinisk natur. Kornen lagra sig olika i olika
växter. Bland stärkelsearterna märkas,
förutom de i potatis och våra vanliga sädesslag
förekommande: ris- och majsstärkelse,
arrow-rotstärkelse (ur hirs), sago (ur sagopalmens
märg; svenska sagogryn framställas dock ur
potatisstärkelse = potatismjöl). S.
framställes ur de olika växtdelarna genom deras
sön-derrivning och urlakning med vatten.
S. är olöslig i kallt vatten. I varmt vattep
svälla stärkelsekornen och spricka sönder
under bildning av ett stärkelseklister. En
mycket känslig reaktion på s. är blåfärgning vid
inverkan vid vanlig temp. av jod, löst i sprit
el. jodkalium. S. i kornen utgöres av två
olika substanser, ett hölje, amylopektin, och
en inre substans, amylos. Det förra innehåller
några tiondels procent fosforsyra.
Amylopektin utgör omkr. 83 % av s. „
Vid spjälkning av s. med syror el. enzym
(se d. o.) erhålles som slutprodukt uteslutande
druvsocker. Vid försiktig sönderdelning
erhålles ett flertal viktiga mellanprodukter.
Härvid uppträder först d e x t r i n (se d. o.),
därefter maltsocker och slutligen
druvsocker (se Sockerarter). Alla de
enzym, som omvandla s. över de olika
dextri-nerna till maltsocker, sammanfattas under
den gemensamma benämningen amylaser.
Dextrin bildas även vid upphettning av s.,
t. ex. vid brödbakningen. Den bruna skorpan
på bröd utgöres till stor del av dextrin.
S. är människans förnämsta föda i form av
bröd, potatis, rotfrukter, ris etc. Dessutom
brukas den till framställning av alkohol,
maltdrycker, druvsocker, dextrin m. m. I
djurkroppen förekommer en med s. nära besläktad
förening, kallad glykogen (se d. o.). I. B.
Stärkelsegummi, blandning av stärkelse och
dextrin, nyttjad som klister. Jfr Dextrin
och Stärkelse.
Stärkelsesocker, Stärkelsesirap, en
blandning av druvsocker och dextrin, erhållen
genom upphettning (försockring) av stärkelse
(se d. o.) med utspädda syror. Alltefter
dex-trinhalten och renhetsgraden är s. mer el.
mindre tjockflytande el. fast. Färgen kan
även variera från brunaktig till vit. I. B.
Stärkelsevärde, se Fodermedel, sp. 679.
Stärkring, byggnk., se Valv.
Stärner, Alfred, nykterhetsman,
publicist (f. 1864 10/i). Var 1890—1932 red. och
utgivare av Bärgslagsbladet i Köping. S. har
särskilt framträtt som nykterhetstalare. Han
var led. av Andra kammaren 1909—11 och
av Första kammaren 1912—18 (led. av
lagutskottet 1912—18). Gl.
Stäv, se Akterstäv och Förstäv.
Stäva el. Ligga an en angiven kurs
betyder att styra ett fartyg i denna
kursriktning. — Stävad kurs, se Kurs 1.
Stävie, socken i Malmöhus län, Torna härad,
på Lundaslätten, n. v. om Lund; 11,21 kvkm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
