Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Suahili, Suaheli, Swahili - Suakin - Suarès, André (Yves Scantrel) - Suarez, Francisco - Sua sponte - Suave - Suaviter in modo - Sub - Subadar - Subakut - Subalpin - Subaltern - Subalternation - Subarktisk, Subarktisk tid - Subatlantisk, Subatlantisk tid - Subbas - Subboreal, Subboreal tid - Subiaco - Subito - Subjekt - Subjektiv - Subjektivism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suakin—Subjektivism
761
■och ett av världens huvudspråk. Det talas,
el. åtm. förstås, från Italienska Somaliland
till Portugisiska Östafrika och från östkusten
in i Kongobäckenet. Även på n. v.
Madagaskar, Komorerna samt här och var på
Främre Indiens västkust talas kisuahili. En
rik litt. om och på språket finnes.
Skrivteck-nen äro de arabiska. -— Litt.: W. H. Ingrams,
»Zanzibar» (1931); E. Steere, »A handbook of
the swahili language» (8:e uppl. 1908); C.
Velten, »Praktische Suaheli-Grammatik» (4:e
uppl. 1913); A. C. Madan, »Swahili exercises»
(1918) och »Swahili grammar» (1921); J. L.
Krapf, »A dictionary of the s. language»
(1925); A. och M. Werner, »A first swahili
book» (1927). K. G. L.
Suäkin, hamnstad i Engelsk-egyptiska
Sudan, vid Röda havet; omkr. 8,000 inv. S. var
före anläggningen av Port Sudan (se d. o.)
viktig handelshamn och överfartsort för
Mecka-pilgrimerna.
Suarès [suarä’s], André, pseud. för Y v e s
Scantrel, fransk författare (f. 1868). S.
är en av Frankrikes förnämsta moderna
essäister, lärjunge till Nietzsche och de stora
ryssarna. Med »Le livre de 1’émeraude» (1901),
inspirerad av Bretagnes tragiska natur, och
»Images de la grandeur» (s. å.) slog han
igenom. I en rad halvt monografiska, halvt
afo-ristiska arbeten har han vidare utvecklat sin
universella spekulation, framför allt i de
många volymerna »Sur la vie» (1909 ff.), »Idées
et visions» (1913 ff.) och »Présences» (1926).
Ät Tolstoj, Dostojevskij, Ibsen, Cervantes och
Goethe (till jubileet 1932) har han ägnat
vägande arbeten; italiensk konst och natur har
han lysande skildrat i »Voyage du
condot-tière» (1911; flera nya uppl.). Kj. S-g.
Suarez [soa’räp], Francisco, spansk
jesuitisk teolog (1548—1617), en av den
jesuitiska teologiens mest betydande
representanter. Var akademisk lärare, bl. a. i Rom och
Coimbra (från 1597). Utom kommentarer till
Tomas’ från Aquino »Summa» skrev han bl. a.
»Defensio fidei catholicæ et apostolicæ
adver-sus Anglicanæ sectæ errores» (1613). — Litt.:
P. de Scorraille, »F. S.» (2 bd, 1912—13); P.
Des-coqs, »Thomisme et scolastique» (1927). E.Nwn.
Su’a spo’nte, lat., av egen vilja.
Suave [soa’ve], it., mus., se S o a v e.
Suäviter in mo’do, se F o r t i t e r in re,
suaviter in mod o.
Sub, lat., under. Se även Subnummer.
Sübadär, ståthållare över en provins (süba)
i stormoguliska riket i Indien. Akbar införde
süöa-indelningen. J. Ch-r.
Subaküt, med., nästan akut.
Subalpin, se Alperna, sp. 636.
Subalte’rn, underordnad tjänsteman. —
Subalternofficer, officer av löjtnants,
underlöjtnants el. fänriks tjänstegrad; jfr
Kompaniofficer.
Subalternatiön, log., ett begrepps
underordning under ett annat begrepp och ett omdömes
under ett annat omdöme (det partikulära
omdömet under det universella med samma
subjekt och predikat och oförändrad kvalitet).
Subalternationsslut är det
omedelbara slutandet från det subalternerande
omdömets sanning till det subalternerades
(formel: »Alla S äro P, alltså måste några vissa
S vara P» el. »Inga S äro P, alltså kunna ej
762
dessa bestämda S vara P») och från det
subalternerades falskhet till falskheten av det
subalternerande (»Om man icke kan säga,
att dessa vissa S el. detta enskilda S är
P, så kan man heller icke påstå, att alla S
äro P»), S-e.*
Subarktisk, Subarktisk tid, se B1 y
11-Sernanderska klimatperioderna.
Subatlantisk, Subatlantisk tid, se B 1 y
1t-Sernanderska klimatperioderna.
Su’bbäs, mus., en 16 el. 32 fots
gedackt-stämma i orgeln (mest pedalen).
Subboreal, Subboreal tid, se
Blytt-Ser-nanderska klimatperioderna.
Subiaco [sobja’kå], forntidens Subläqueum,
stad i it. prov. Roma, ö. om Rom, vid Tibers
biflod Aniene; 9,108 inv. (1921; som kommun).
S. är berömt genom Benedictus av Nursia (se
d. o.), som i trakten anlade flera kloster,
bland vilka benediktinordens moderkloster
Santa Scolastica ännu kvarstår.
Subito [so’bitå], it., mus., plötsligt, snabbt.
Subje’kt (lat. subje’ctum, det underlagda).
1. (Filos.) Det som har egenskaperna som sina
bestämningar. Jfr Objekt 1 och Substans.
2. (Log.) Det om vilket i ett omdöme något
utsäges; motsatsen är predikat, det om
subjektet utsagda. G. O-a.
3. (Gramm.) Betecknar vanl. den satsdel,
varom något (predikatet) utsäges, t. ex. Karl
i satsen »Karl kommer»; men denna
definition är för trång. Om man näml, med en
sats menar det språkliga uttrycket för den
psykologiska akt, som förbinder två
föreställningar med varandra, så är s. det ena av de
element, som sålunda förbindas, och vanl. det,
som först finnes i medvetandet, varmed sedan
en ny föreställning (predikatet) förbindes.
Från denna synpunkt är i satsen »en man ett
ord» en man s. likaväl som Karl i nyss
anförda sats. I de båda utropen »eld!» och
»det brinner!» är det psykologiska s.
detsamma; skillnaden är, att i den senare
satsen finnes ett grammatiskt s., det.
I opersonliga konstruktioner som »det regnar»
utgöres s. av ett betydelsetomt formord, som
kallas formellt s. K. F. J. (J. Ch-r.)
Su’bjektlv (jfr Subjekt), personlig,
beroende på (ensidigt) personlig uppfattning, icke
på fördomsfritt bedömande av saken själv.
— Filos., tillkommande subjektet, hörande
till detta och dess natur; ägande sin grund i
subjektet, giltigt endast för detta. Motsatsen
är objektiv (se d. o.). G. O-a.
SubjektivFsm, ensidigt personlig
uppfattning. — Filos. 1. Ontologisk subjektivism
kallas den uppfattningen, att allt verkligt är
förnimmande subjekt. Subjektivister i denna
mening äro t. ex. Leibniz och Boström. Denna
s. får ofta även den innebörden, att allt
verkligt måste vara till för ett medvetande, att
vara är detsamma som att förnimmas. —
2. Kunskapsteoretisk s. kan först innebära,
att den yttersta grunden för all kunskap
ligger i självmedvetandet (jfr Cartesius),
vidare, att objektet för medvetandet måste
vara givet i medvetandet självt, att
medvetandet sålunda aldrig kommer över till ett
av detta oberoende objekt. I vidsträcktaste
mening betyder s., att objektet för en
uppfattning därmed att det uppfattas blir på
något särskilt sätt bestämt. I alla dessa teo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
