Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Successionsordning—Suchtelen
768
nebär, att en persons hela förmögenhet med
dithörande rättigheter och skyldigheter -— el.
förmögenhetens överskott efter vissa avdrag
el. viss andel (bråkdel) av förmögenheten el.
överskottet — övergår till annan el. andra,
samt å andra sidan
singularsucces-s i o n (se d. o.) el. inträde i särskilda
rättigheter el. förpliktelser. Om den
statsrätts-liga s. se T r o n f ö 1 j d. C. G. Bj.
2. (Miner.) Se Paragenes.
Successionsordning (jfr Succession),
tron-följdsordning. Om svenska s. se Grundlag
och Tronföljd.
Successionsstater, »efterträdarstater»,
stater, som helt uppstått el. väsentligt utvidgat
sig på en äldre stats territorium samt från
denna övertagit vissa institutioner och
förpliktelser, t. ex. ansvar för en viss del av
den äldre statens skuld. Särskilt brukas
uttrycket om de stater, som nu inneha det forna
Österrike-Ungerns område. F. K. J.
Successionsstatüt, jur., kallas i
internationell privaträtt det lands lag, som reglerar
arvföljden och därmed sammanhängande
förhållanden. Som s. bör principiellt anses den
avlidnes el., såsom det brukar uttryckas, de
cujus’ personalstatut, d. v. s. den persons de
cujus successione tractatur (om vars
kvarlå-tenskap fråga är). Eld.*
Successiv, som följer på något annat;
småningom försiggående. — Adv.: Successive.
Succinät, kem., se Bärnstenssyra.
Succinlt, miner., se Bärnsten, sp. 403.
Succlsa, bot., se Väddväxter.
Succule’ntae, bot-, se Crassulaceae.
Suceava [sotj*a’va], po. Suczawa, stad i s.
Bukovina, Rumänien, vid liknämnd biflod till
Seret; 17,101 inv. (1930). Vallfartsort; var
till 1564 furstendömet Moldaus huvudstad.
Suchet [syjä’], Louis Gabriel, hertig
av A 1 b u f e r a, fransk krigare (1772—1826).
Var sidenhandlarson, ingick 1791 vid
nationalgardet och stred bl. a. i Italien 1796—97.
Ilan blev divisionsgeneral 1799. S. utmärkte
sig vid Austerlitz 1805 samt Saalfeld och
Jena 1806. Han fick 1808 armébefäl i
Spanien, där han vann flera segrar, blev marskalk
1811 och hertig 1813. Kort därpå måste S.
vika ur Spanien. Under första restaurationen
blev S. pär, slöt sig under de »hundra
dagarna» till Napoleon, berövades pärskapet
1815 men återfick det 1819. S. skrev
memoarer (2 bd, 1829). — Fr. monogr. av F.
Rousseau (1897). E. A-t.*
Suchier [syjie’], H e r m a n n, tysk romanist
(1848—1914), prof, i Halle. Inom S:s
utomordentligt rika och betydelsefulla produktion
intages främsta rummet av medeltida
texteditioner, bl. a. »Aucassin und Nicolette»
(1878; många uppl.). Som lingvist förvärvade
han berömmelse främst genom arbetet »Die
französische und provenzalische Sprache und
ihre Mundarten» (i G. Gröbers »Grundriss der
romanischen Philologie», bd 1, 1888; 2:a uppl.
1906). Tills, m. A. Birch-Hirschfeld utgav han
»Geschichte der französischen Litteratur»
(1900; 2:a uppl. i 2 bd 1913). E. S-f.
Suchomlinov [so^amli’nof], Vladimir
Aleksandrovitj, rysk militär (1848—
1926). Blev 1908 generalstabschef, 1909
krigsminister och ledde med mycken energi
återuppbyggandet av det desorganiserade krigs-
väsendet. Från världskrigsförspelet är han
främst känd genom den ödesdigra insats han
gjorde under veckan före krigsutbrottet, då
han ignorerade tsarens befallning att avbryta
den redan igångsatta mobiliseringen och lät
den pågå, tills ny
mo-biliseringsorder utverkats av tsaren.
Katastrofen i Galizien
medförde hans fall; såsom
en av de främst
ansvariga för bristerna
i krigsberedskapen och
dessutom beskylld för
allehanda
transaktioner med bedrägliga
krigsleverantörer och
rent av för
förbindelser med tyska spioner,
blev han avsatt(1915)
och, tack vare folkopinionens påtryckning,
året därpå ställd inför rätta. Rättegången
blottade häpnadsväckande missförhållanden
men gav inga bevis för direkt förräderi;
han dömdes 1917 till livstids fängelse men
benådades efter bolsjevikrevolutionen på
grund av hög ålder, flydde till Finland och var
sedan bosatt i Tyskland, där han 1924 utgav
sina starkt apologetiska memoarer. A. Kgn.
Suchona [so^å’na], se D v i n a.
Su-chou [so-t/åo], eng. Soo-chow, stad i kin.
prov. Kiang-su, vid Kejsarkanalen och
järnvägen Shanghai—Nanking; omkr. 260,000 inv.
(1929). På Marco Polos tid ansedd som
jordens folkrikaste stad; förstördes 1860 under
taipingupproret. S. är av gammalt känt för
sin tillv. av brokad, skulpterade arbeten
m. m.; silkes- och bomullsspinnerier.
Su’chtelen, Johan Peter van, greve,
rysk general och diplomat (1751—1836), f. i
Graves (Holland). Inkallades av Katarina II
till Ryssland, blev där en av de ledande
krafterna i generalstaben
och medverkade vid
den ryska arméns
omdaning under Paul I
och Alexander I. S.
kämpade mot Sverige
redan i kriget 1788—
90 och användes
mycket i krigen mot
Frankrike. Sin största
ryktbarhet vann han
i finska kriget 1808—
09, framför allt när
han genom list och
ränker åvägabragte
Sveaborgs kapitulation. 1810 blev S.
sändebud i Stockholm. Detta betraktades av
många svenskar som en blodig skymf, men S.
lyckades efter hand genom sitt smidiga och
till synes anspråkslösa uppträdande avväpna
oviljan. Hans hus blev en av medelpunkterna
i huvudstadens societetsliv, och S. beskyddade
vetenskapsmän, författare och konstnärer.
Med undantag av krigsperioden 1813—15
till-bragte han sin återstående levnad såsom
ackrediterad vid svenska hovet. Tidtals ledde
S. ett ingående ryskt spionage i Sverige. —
I S:s kvarlåtenskap ingick ett utomordentligt
material av svenska handskrifter och
konstsaker, som till större delen hamnade i
Ryss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
