Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Suzeränitet - s. v. - Swab, Anton Antonsson von - Svabel el. Svabb - Svabensverk - Swadeshi - Sværholt - Svagdricka - Svagsinthet - Svagströmsanläggning - Svagströmsteknik - Svagsynthet - Svahn, Frans Oscar Birger - Swakopmund - Svalbard - Svalbon, Ätliga - Svale - Svalfisk - Svalg - Svalgandare - Svalgets sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
s. v.—Svalgets sjukdomar
828-
En stat, som står under en annans överhöghet,
kallas stundom lydstat el.
halvsuverän stat. Under feodalväsendets tid
betecknade s. länsherrens överordnade ställning
gentemot vasallen. Jfr P r o t e k t o r a t. J. R. N.
s. v., förk. för sydväst.
Swab, Anton Antonsson von,
bergsvetenskapsman (1702—68). Företog utrikes
resor 1725—27 och 1730—36, var 1736—41
bergmästare i Skåne, Kronobergs län m. m.
och erhöll 1741
överinseendet över
guldverket vid Ädelfors
(guldet där upptäcktes
av S. 1738) samt
stenkolsbrotten i Skåne,
vilka kommit i drift
under S:s ledning.
1748 blev S. e. o.
assessor i Bergskollegium,
1756 tillika överdir.
vid Kontrollverket
samt 1757 e. o.
bergsråd. Led. av
Vet.-akad. 1741, adlad
1751. S. förvärvade stort anseende som
kemist, metallurg och mineralog och bidrog
mycket till den reformation inom mineralogien,
som kom till stånd genom hans lärjunge A. F.
Cronstedt (se d. o.). Särskilt bör även erinras
om S:s destillation av ren zink ur zinkblände
1742. N. Zn.
Svabel el. S v a b b, på fartyg
rengörings-redskap av gammalt uppslaget tågvirke. Att
med s. upptorka däck kallas att svabla däck.
Svabensverk, kapellförsamling, omfattande
sydligaste delen av Alf ta kommun, s. v.
Hälsingland. 88.84 kvkm, 137 inv. (1933). S:s
järnbruk, privilegierat 1804, nedlades mot
1800-talets slut.
Swade’shi [-Ji] (av skt sva, sin, egen, och
desa, land), anhängare av den indiska
nationella reformrörelse, som går ut på att införa
självförvaltning och fullständigt oberoende av
England. Se vidare Indien, sp. 529.
Sværholt, fiskläge i Finnmark fylke, Norge,
vid Ishavet, på n. ö. spetsen av
Sværholthalv-öya. V. om S. reser sig Sværholtklubben,
Norges förnämsta fågelberg (även sjömärke). Ax.S.
Svagdricka, se
Maltdrycksbeskatt-n i n g, sp. 740.
Svagsinthet, föråldrad psykiatrisk term för
den andliga förstörelse, som medföljer vissa
psykiska sjukdomar, i folkspråket ännu
använd liktydigt med sinnessjukdom i allm. —
Sinnessvagaären ibland använd
beteckning för bildbara slöa. V. W-rt.
Svagströmsanläggning, enl. svensk
lagstiftning sådan elektrisk anläggning, som avser
telefoni, telegrafi el. därmed jämförligt
ändamål. Jfr Högspänning.
Svagströmsteknik, se Elektroteknik.
Svagsynthet, se ögonsjukdomar.
Svahn, Frans Oscar Birger,
författare (1833—1908). Blev fil. dr och docent
1863, var 1867—90 lektor i Kalmar. 1869—
82 redigerade S. tills, m. C. Gethe tidningen
Kalmar. Han utgav Svenskt Skämtlynne (21 h.,
1883—85 och 1901), »Språkljud och qvantitativ
betoning i högsvenskan» (1882),
anekdotsamlingen »Våra öfverliggare» (1885; under pseud.
Thord Bonde), »Det muntliga föredragets
konst i tal och sång» (1890) och »Lärobok i
det muntliga föredraget» (1903) samt
anekdot-samlingen »Våra öfversittare» (2 bd, 1898—99),.
med ett förslag till läroverksreform. — S :s son
WaldemarSwahn (f. 1877 12/i), fil. kand,
i Uppsala 1904, har ägnat sig åt
tidningsman-naskap, bl. a. som medarb. i
Stockholmstidningar, och utgivit kåserisamlingar, romaner,,
böcker om Emilie Högqvist (1924) och Beylon
(1925) m. m.
Swakopmund [sväkå’pmunt], stad i
Syd-västafrika, vid Atlanten, strax n. om
mynningen av den periodiska floden Swakop;
1,772 inv. (1921); badort. S. var den forna
tyska koloniens huvudhamn.
Svalbard, norskt namn på Spetsbergens
ögrupp och Björnön, vilka tills, utgöra ett
administrativt distrikt under norsk
suveränitet. — S. kallades i isländska annaler ett av
nordmän 1194 upptäckt arktiskt land. Att
därmed skulle ha avsetts Spetsbergen
betvivlas dock på starka grunder. Se vidare
Björnön och Spetsbergen.
Svalbon, Ätliga, se Kinesiska svalbon.
Svale. 1. Förrummet framför gavelingången
i t. ex. ett eldhus el. en badstu. — 2.
Svalgång i andra våningen på en loftbod (se d. o.).
Jfr även Bostad, sp. 945.
Svalfisk, zool., se Flygfiskar.
Svalg (grek. fa’rynx). 1. (Anat.) Den för
födoämnen och andningsluft avsedda,
oregelbundet trattformiga genomgångsväg, som bakåt
fortsätter mun- och näshålorna. Till tak har
s. huvudskålens bas. Bakväggen, som ligger
på framsidan av halskotorna, och
sidoväggarna äga tre varandra delvis överlagrande,
cirkulära, platta muskler
(svalgkonstrikto-rerna). Alltsammans är beklätt av slemhinna,
i vilken finnes en mängd körtlar. Banorna
för andningsluften och för födoämnena korsas
i s. Genom detta passera vanl. mat och
dryck ganska hastigt och direkt ned i
matstrupen; men om icke larynxöppningen vid
tillfället är väl stängd, kunna partiklar av
födoämnen tränga in och vålla stora obehag
(se Luftstrupens sjukdomar och
Struphuvudets sjukdomar). E. Hgn.*
2. (Bot.) Gränsen mellan pipen och brämet
(se dessa ord) i en sambladig blomkrona.
Svalgandare, Enteropnéu’sta, grupp av
maskliknande havsdjur med osäker
systematisk ställning. Hit höra ollonmaskarna
(Belminthomorpha el. Enteropneusta i
inskränkt bemärkelse) med Balanoglossus (se
d. o.) samt även de rörbyggande
kolonibildande Pterobranchia. T. P.
Svalgets sjukdomar. Den lymfatiska
svalgringens körtelvävnad (se Svalg) tjänstgör
jämte slemhinnan f. ö. mot infektionsämnena
som skydd för hela organismen. När detta
skydd angripes av bakterier, uppstår en
an-gina (se nedan). Slemhinnesjukdomen, h a 1
s-f 1 u s s e n, kan fortledas till näsa och öron.
Tränga smittämnena via lymf- och blodbanor
vidare in i organismen, fås h ä r d s j u k d
o-mar, ss. lymfkörtelinflammation
(lymfade-nit), halsböld (se nedan), ledgångsreumatism,
hjärtfel och njursjukdomar, eller allmän
blodförgiftning, sepsis, bakteriemi och
pyemi (se d. o.). Rent lokalt göra sig s.
gällande i form av smärtor vid sväljning
och försvårat tal; vid större ansvällning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
