Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Svanen—Svantepolk Knutsson
842
Svanen (lat. Cy’gnus), stjärnbild på n.
stjärnhimlen mellan 19 och 22 tim. rektascension
och + 30° och + 55° deklination. Dess fem
ljusstarkaste stjärnor (bl. a. Deneb = a Cygni
av storleken lm.33) bilda ett kors, Nordliga
el. Norra korset, som är mycket
pregnantare bildning än den ryktbara
motsvarigheten på sydhimlen (Södra korset). K.Lmk.
Svanesund, sund i Bohuslän, mellan s. ö.
Orust och fastlandet. Mindre fyr. Från S:s
by utgå automobillinjer på Orust (se d. o.).
Svanhals, se Svanshals.
Svanhild, se H a m d i s m al och V o 1 u n d.
Svaning, Hans, dansk historieskrivare (1503
—84). Studerade 1529—39 i Wittenberg, blev
sedan prof, i retorik vid Köpenhamns univ.,
var 1541—52 lärare för prins Fredrik (senare
Fredrik II) och blev 1553 kungl. historiograf.
S. var senare domkapitlets dekan i Ribe. En
motskrift mot Johannes Magnus’ »Historia»,
till vilken var fogad ett arbete om konung
Hans, utkom 1560 under en äldre författares
namn. Hans »Historia Christierni regis», som
är mycket otillfredsställande, utkom först
1658. S:s Danmarkskrönika 1241—82 utgavs
1928 av K. Erslev. E. Ebg.*
Svankrygg. 1. (Anat.) överdrift av den
normalt i ländregionen förekommande
ryggrads-krökningen med konvexiteten framåt
(seRygg-radskrökning). — 2. (Veter.) Se Länd 2.
Svanor, Cygninae, underfam. bland
andfåglarna. S. äro stora fåglar med mycket lång
hals och bred näbb. Benen sitta längst bak,
varför s. röra sig otympligt på land men
simma väl. Födan utgöres av växtämnen, som
s. hämta upp från bottnen med hjälp av den
långa halsen. Dyka kunna de ej. De leva
parvis vid sötvatten. Till svansläktet,
Cyg-nus, hör den 150 cm långa knöl- el.
tamsvanen, C. olor, som är helvit med spetsig
stjärt. Näbben är orangeröd med svart nagel
och bär vid basen en svart knöl. Den har
under det senaste seklet blivit rätt allmän i
Mälarlandskapen, häckar även vid flera sjöar
i Göta kanal och hålles ofta tam. Den
simmar ofta med S-formigt krökt hals och något
lyfta vingar. Boet bygges i vass.
Sångsvanen, C. musicus, är lika stor som föreg. art
men saknar näbbknöl, har gul näbb och
rundad stjärt. Den simmar med rak hals och utan
lyfta vingar. Den häckar i otillgängliga
kärrmarker i de n. lappmarkerna och har starkt
avtagit. Liksom föreg. övervintrar den
talrikt vid Skånes kust men även vid öppna
strömdrag. Under flyttningen låter den höra
ett klingande läte. Mindre
sångsvanen, C. bewicki, liknar föreg. art men är
hemmahörande i Sibirien och har några gånger
anträffats i Sverige. Svarta svanen,
Chenopsis atrata, är brunsvart med vita
pennor i vingarna och liar röd näbb. Längd 100
cm. Den är hemmahörande i Sydaustralien
och Tasmanien; hålles ofta tam i Europa. T. P.
Svanriddaren, hjälte i en saga från
Rhen-trakterna, behandlad bl. a. i en fransk
versroman på 1100-talet och av Wolfram von
Eschenbach, som identifierade S. med
Parci-vals son Lohengrin (se d. o.).
Swan river [små’n ri’vo],
seVästaustra-1 i e n.
Svans. 1. (ZooZ.) S. el. Stjärt (lat. cau’da),
hos ryggradsdjuren den av kotor stödda och
Flygande sångsvan, Cygnus musicus.
av hud och muskler klädda, bakom
analöppningen belägna, starkt avsmalnande delen av
kroppen. Hos ryggradslösa djur betecknas
som s. el. stjärt den bakre ändan av
kroppen, även om den ej är avsmalnande. T. P.
2. (Astron.) Se Kometer, sp. 1012, 1015—16.
3. (Artill.) Se L a v e 11 a g e, sp. 878.
Svansapor el. Rävsvansapor, Pithécia,
släkte bland debrednäsiga aporna (se
d. o.), utmärkt av undersätsig kropp och tjock,
yvig svans. S a t a n s a p a n, P. satanas, 55
cm lång med lika lång svans, är svart och
bär tjockt, svart skägg. T. P.
Svansbenet, anat., se R y g g r a d.
Swansea [sft>å’nsi], kymr. Abertawe, stad och
county borough i Glamorganshire, s. Wales,
vid floden Tawes mynning i S. bay av
Bristol-kanalen; 164,825 inv. (1931); biskopssäte, avd.
av Wales’ univ. S. är en av medelpunkterna
för den britt, metallindustrien (koppar, järn,
zink, tenn, bly, nickel o. s. v.) med stora
smältverk och fabriker för tillv. av vitbleck;
dessutom bl. a. betydande oljeraffinaderier och
tillv. av briketter. Stor export av stenkol och
import av petroleum.
Svanshals, förr även S v a n h a 1 s, socken i
Östergötlands län, Lysings härad, på
östgöta-slätten, närmast s. om Tåkern; 42,67 kvkm,
950 inv. (1932). 1,946 har åker, 538 har
skogsmark. Egendomar: Renstad och Kyleberg (se
dessa ord). Ingår i S. och Kumla pastorat i
Linköpings stift, Lysings kontrakt.
Svanskog, socken i Värmlands län, Gillbergs
härad, vid Dalslandsgränsen; 133,31 kvkm,
1,531 inv. (1933). Sjörik, starkt kuperad
skogs- och bergsbygd. 1,329 har åker, 8,288
har skogsmark. Sågverk m. m.: Svanehoim
(se d. o. 3). Ingår i Kila, Tveta och S:s
pastorat i Karlstads stift, Gillbergs kontrakt.
Svansläktet, zool., se S v a n o r.
Svanstein, Svansten,
kyrkobokförings-distrikt, omfattande n. delen av övertorneå
socken i Norrbottens län; 2,207 inv. (1933).
Vid S. drevs 1754—1803 ett järnbruk, gr. av
A. Steinholtz (jfr K e n g i s).
Svante Nilsson, se Sture, Svante Nilsson.
Svantepolk Knutsson, riksråd (d. 1310), son
till hertig Knut Valdemarsson (se Knut, sp.
911). Inkom vid 1200-talets mitt till Sverige
och gifte in sig i Folkungaätten. S. var
rid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
