Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svantepolk Knutsson - Svantevit - Svantibor - Svanå - Svanö - Svanödlor - Svappavaara - Swaraj - Svarande - Svaromål - Svarskuponger - Svarstad, Anders Castus - Svart, Ericus Nicolai - Svart, Peder - Svarta döden - Svarta flaggorna - Svarta handen - Svarta havet - Svarta jorden - Svarta listor - Svarta maneret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Svantevit—Svarta maneret
844
dare, intog en framstående plats i rådet,
deltog i utfärdandet av Alsnö- och
Skänninge-stadgorna, användes även i diplomatiskt
uppdrag samt var lagman i Östergötland. — Jfr
H. Rosman, »Bjärka-Säby», I (1923). B. li-d.
Svantevit, se A r k o n a och Mytologi,
sp. 576.
Svantibor, se Pommern, sp. 1232.
Svanå, bruksegendom i Harakers socken,
Västmanlands län, vid övre Svartån. Har
sedan 1600-talet ägts av ätterna Brahe, De la
Gardie och Posse samt det 1848 bildade S.
bruks bolag. Det kom 1905 under
Surahammar (se vidare d. o.).
Svanö, sulfitfabrik med sulfitspritfabrik och
lastageplats i Gudmundrå socken,
Västernorr-lands län, på Svanön i Ångermanälvens
myn-ningsfjärd; omkr. 1,000 inv. (1932). Äges av S.
a.-b., aktiekap. 7,548.000 kr., 250 arb., årstillv.
40,000 ton sulfitcellulosa, 1 mill. 1 sulfitsprit
och 6,000 stds trävaror (från Dynäs sågverk
på fastlandet). Bolaget, som grundades 1867,
har i sig upptagit Sprängsvikens a.-b. och
Ramviks sågverks-a.-b.
Svanödlor, fossil kräldjursgrupp, omfattande
de starkt specialiserade plesiosaurierna
(se d. o.) och det närstående, mer ursprungligt
byggda, endast från Europas triaslager kända
släktet Nothosaurus (se d. o.). T. P.
Svappavaara [-vära], koppar- och
järnmalmsfält, 40 km ö. s. ö. om Kiruna, i Jukkasjärvi
socken, Norrbottens län. Kopparverk byggdes
här på 1650-talet och drevs till 1686, därefter
mera sporadiskt till 1785. Upprepade försök
(sedan 1707) att utnyttja den stora, av
60-pro-centig blodsten och svartmalm bestående
järn-malmsfyndigheten, nära den relativt mindre
betydande kopparmalmsförekomsten,
misslyckades till följd av malmens höga fosforhalt
(omkr. 1 %). Sedan malmtillgångar av minst
30 mill. ton påvisats, inköptes S. 1908 av
svenska staten. F. R. T.
Swaräj (av skt sva, sin, egen, och hindi räj,
styrelse, regering), programord för den indiska
nationella reformrörelse, som ytterst åsyftar
Indiens fullständiga lösryckande från
England (se Indien, sp. 529). J. Ch-r.
Svarande, den, mot vilken kärande (se d. o.)
i tvistemål begär rättsskydd. Den, mot
vilken ansvarstalan föres (alltså i brottmål),
kallas stundom också s.; termen tilltalad
torde dock vara vanligare. I besvärsmål
kallas den, mot vilken ändringssökandet riktas,
förklarande. Jfr P a r t 2. Å. H.
Svaromål, yttrande, som svaranden i
rättegångsmål avger till genmäle å käromål (se
d. o.). S. avges vid allmän underrätt i Sverige
muntligt el. skriftligt, vid hovrätt samt hos
K. m:t (Högsta domstolen) skriftligt. A. H.
Svarskuponger, postv., kunna användas för
betalning av porto för svar på brev till
utlandet. S. säljas av de flesta länders
postverk och utbytas i varje land mot frimärken,
motsv. portot. S. ersätta således ett
världs-frimärke. E. G-e.
Svarstad, Anders Castus, norsk målare
(f. 1869). Var dekorationsmålare i Norge och
utomlands, bl. a. i Nordamerika 1895—97,
studerade sedan i Paris och Köpenhamn och har
senare vistats i Italien. S. har målat bilder
från gamla och moderna städer (i Belgien,
Italien och Norge) och porträtt. G-gN.*
Svart, EricusNicolai, biskop (d. 1572).
S., som var en av dem, som 1549 avgåvo
yttrande rörande Augsburger-interim (se d. o.),
blev 1556 biskop i Strängnäs och 1561 i Skara.
Han deltog i riksdagen i Stockholm 1569 men
synes sedan ha avsagt sig biskopsämbetet.
Svart, Peder, se Peder Svart.
Svarta döden, se Digerdöden.
Svarta flaggorna, se S j ö r ö v e r i.
Svarta handen, hemligt serbiskt sällskap,
se D i m i t r i j e v i c.
Svarta havet, inhav mellan s. ö. Europa och
Mindre Asien, med en yta av 462,000 kvkm,
ett medeldjup (utom Azovska sjön) av 1,225 m
och ett största djup av 2,244 m. Den n. delen,
Odessaviken, utgör en flacksjö med djup
under 100 m, liksom den genom sundet vid Kertj
med S. förbundna Azovska sjön, vars djup ej
överstiger 15 m. Mot s. sluttar bottnen brant
till omkr. 1,000 m och därpå sakta till 2,100—
2,200 m, vilka djup intaga en betydande yta.
Den enda ön är Insula Serpilor (Ormön),
utanför Donaumynningen. Kusterna äro i allm.
branta, där Mindre Asiens, Krims och
Kaukasus’ tertiära veckberg begränsa havet, men
utgöra f. ö., där de bildas av det ryska el.
rumänska taffellandet, en flack limankust (se
L i m a n). Donaudeltat bildar ett
framskjutande utsprång. S. står genom Bosporen, som
utgör en av marin erosion ombildad floddal,
i förbindelse med Marmarasjön, vilken genom
sundet vid Dardanellerna är förbunden med
Medelhavet. Genom den rikliga tillförseln av
sötvatten från de många i S. utflytande
floderna är salthalten liten, vid ytan 18,3 °/Oo,
på ett djup av över 900 m 22,5 “/oo, i Azovska
sjön 7—11 °/oo, i n. ö. vid Dons mynning ännu
lägre. Från S. utgår genom Bosporen en
kraftig ström intill ett djup av 46 m i n., 19 m
vid Marmarasjön med en medelhastighet av 90
cm i sek. Under denna går en djupström i
motsatt riktning med en salthalt av 37—38 °/oo
och ringa syrehalt men med ung. samma
hastighet som den övre strömmens. Vid 90 m djup
håller sig temp. året om konstant vid omkr.
7,2° C; under detta djup stiger den något till
nära 9°. Vattenomsättningen blir härigenom
i de djupare delarna ytterst obetydlig, varmed
följer en mycket ringa syrehalt men en stor
halt av svavelväte. Organiskt liv förekommer
därför icke på större djup i S. Från det skede
under tertiärtiden, då S. stod i förbindelse
med det s. k. Sarmatiska havet, finnas en del
fiskarter kvar, bl. a. stören; f. ö. är faunan
i allm. invandrad från Medelhavet. I Azovska
sjön och utanför Donaudeltat drives ett
betydande fiske. S. är antikens Pontus el. Pontos
(se d. o. 1). A-lW-n.
Svarta jorden, se Ryssland, sp. 1314.
Svarta listor, förteckningar på firmor el.
personer, för vilka av någon anledning andra
varnas. Uttrycket brukas dels som synonym till
»svart bok» (se d. o.), dels på förteckningar
över arbetare, som en arbetsgivare önskar se
avstängda från arbete hos kollegerna (jfr
Fackförening, sp. 12), samt dels på
under världskriget off. utfärdade förteckningar
på personer och firmor i icke fientliga länder,
som ansågos stå i förbindelse med fienden och
med vilka därför personer och firmor i det
egna landet förbjödos idka handel. K. H. A.
Svarta maneret, se Mezzotint(o)gravyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
