Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarta stenen - Svarta örns orden - Svart bok - Svartbrand - Svartbröder - Svartdalen - Svarteborg - Svartengren, Torsten Hildebrand - Svartengren, Yngve Adolf - Svarte prinsen - Svarte Skåning - Svartfjellet - Svartfot - Svartfötter - Svart glaskopf - Svartholm - Svarthuvad sångare - Svarthå - Svart häst - Svarthätta - Svarthö - Svartisen - Svart kabinett - Svartklubben - Svartkonst - Svartkonstbok - Swartling, Axel Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svarta stenen—Swartling, A. I.
845
Svarta stenen, se K a b a.
Svarta örns orden, se Ordnar, sp. 326.
Svart bok, vanl. av branschsammanslutning
förd förteckning över osäkra el. krångliga
gäl-denärer. Jfr Svarta listor.
Svartbrand, veter., se
Mjältbrands-e m f y s e m.
Svartbröder, se Dominikanorden, sp.
1124.
Svartdalen, trång fjälldal i Jotunfjällen,
Norge. Genomflytes från s. av Svartdöla
till sjön Gjendes v. ända. V. om S.
Svart-dalsbreen och Svartdalspiggen
(2,143 m ö. h.). Ax. S.
Svarteborg, socken i n. Bohuslän, Tunge
härad, kring och s. om S. Bullaren; 141,29
kvkm, 2,645 inv. (1933). Omfattar Tosedalen
m. fl. sprickdalar mellan kala bergplatåer.
2,902 har åker, 3,976 har skogsmark. Dingle,
vid S. J., är knutpunkt för S. J :s
omnibus-trafik i n. Bohuslän samt har lantmanna- och
lanthushållsskola. Pastorat i Göteborgs stift,
Vikornes s. kontrakt.
Svartengren, Torsten II i 1 d eb r an d,
präst (1847—1920). Prästvigdes 1880 och blev
kort därefter föreståndare för statens lapska
småskoleseminarium samt 1888 komminister i
Nederluleå och 1899 kyrkoherde i Umeå. S.
var en gedigen predikant; han utgav bl. a.
»Det är fullkomnadt» (1880; 4:e uppl. 1916;
mot den Waldenströmska försoningsläran)
samt en psalmboksuppl. och läroböcker på
lapska. Han deltog även i övers, av N. T. till
lapska. O. B.*
Svartengren, Yngve Adolf,
tidningsman (1859—1918), kusin till T. H. S.
Redigerade 1886—90 Karlstadstidningen, var 1890
—97 den förste redaktören för Uppsala Nya
Tidning och redigerade 1909—17 Östgöta
Cor-respondenten.
Svarte prinsen, se Edvard, sp. 326.
Svarte Skåning, svensk, urspr. dansk
me-deltidsätt, som inkom vid 1300-talets slut. Av
släktmedlemmarna märkas bröderna
riksråden, riddarna och lagmännen i Södermanland
Äke Jönsson (d. 1494) och i
Västergötland Ture Jönsson (d. 1480). Ätten
utdog vid 1500-talets början. B. H-d.
Svartfjellet, högsta fjället i Finnmark (se
Finmarken) fylke, Norge, invid
Svart-fjelljökelen ytterst på halvön mellan Altfjord
i ö. och Kvænangen i v.; 1,218 m. Ax. S.
Svartfot, se Strejk, sp. 652.
Svartfötter, Blackfeet, se Algonkiner.
Svart glaskopf, miner., se P s i 1 o m e 1 a n.
Svartholm, fordom fästning vid Finlands
sydkust, på en holme vid mynningen av
Lo-visaviken. Enl. A. Ehrensvärds försvarsplan,
uppgjord efter freden i Äbo 1743, borde Lovisa
befästas för att ersätta den förlorade
gränsfästningen Fredrikshamn. Arbetena börjades
1748. Endast det på Svartholmen anlagda
isolerade verk, som skulle spärra inloppet,
fullbordades småningom. S. var vid
krigsutbrottet 21 febr. 1808 försett med en garnison av
700 man, inneslöts i slutet av febr, och
utsattes i början av mars för svag beskjutning,
som föranledde kommendanten, major C. M.
Gripenberg, att 10 mars anhålla om
stille-stånd, varpå kapitulation följde 17 mars.
Be-stickning är osannolik; orsaken låg trol. i
misströstan samt tvivel på regeringens
för
846
svarsvilja. — S. bibehölls som rysk fästning
till 1855. I juli s. å. sprängdes verken delvis
av engelsmännen. E. Hbg.
Svarthuvad sångare, zool., se
Sångaresläktet.
Svarthå, dets. som blåkäxa, se Hajar, sp.
285.
Svart häst, se Dark horse.
Svarthätta, zool., se Sångaresläktet.
Svarthö, Ba’rtsia (Ba/rtschia) alpina, en
med Rhinanthus besläktad, 2—3 dm hög,
flerårig ört med äggrunda blad och mörkt
violetta blommor ensamma i vecken till violetta
högblad. Växer på fuktig ängsmark i n.
Sverige, särskilt i fjälltrakterna, samt sällsynt
i kalktrakter längre söderut. Svartnar vid
torkning. G. M-e.
Svartisen, Norges näst största glaciär,
belägen under polcirkeln, i Nordland fylke;
tills, omkr. 700 kvkm. Delas av Glåmågas
trånga dal i en n. v. och en s. ö. huvuddel
med resp. Snetind (1,599 m ö. h.) och
Snip-tind (1,591 m) som högsta punkter. S.
uppdelas i v. av inträngande fjordar, bl. a.
Mel-fjord och Holandsfjord, i vars dal den 8 km
långa Engabreen slutar på 10 m höjd (800 m
från havet), och når i n. ned i sjön
Storglom-vatn. Bland omgivande småglaciärer är
Hög-tuvbreen i s. (35,8 kvkm) den största. Jfr
Norge, bild 6. Ax. S.
Svart kabinett, se Cabinet noir.
Svartklubben, blixtfyr med ständig
beyak-ning, ö. om Singö, på Upplandskusten, vid
n. v. delen av Ålandshav. Ljusstyrka 18,000
Hefnerljus. Anlagd 1820.
Svartkonst. 1. Dets. som magi, på grund
av den kyrkliga uppfattningen, att all magi
(se d. o.) var svart magi.
2. Se Mezzotint (o) gravyr.
Svartkonstbok, skriven el. tryckt
undervisning i utövning av magi el. svartkonst. S.
innehålla anvisningar att besvärja andar,
uppdaga skatter, framkalla el. avvända
olyckor, upptäcka tjuvar, vinna lycka i spel och
kärlek, få framgång vid jakt och fiske o. s. v.
Innehållet växlar efter handskrifternas ålder
och nedskrivarnas samhällsställning. De äldsta
svenska s. äro från 1600-talet och gå direkt
el. indirekt tillbaka på tyska förebilder från
1500-talet och senare. Som urkunder för
ålderdomligare s. uppges stundom »sjätte och
sjunde Mosebok», vilka ännu omtalas som
synnerligen mäktiga trolldomsböcker, särskilt i
Norrland (se H. S. Nyberg i Heimbygdas
Tidskr., avd. 1, 1931), samt »Salomos nycklar»,
vilka skrifter räknas till den kabbalistiska
litteraturen (se Kabbala). Någon gång
tillskrivas även de svenska s. kyrkofadern
Cypria-nus, såsom i regel skett i Danmark och
Norge, där många dylika svarteböker bära titeln
»Cyprianus». I Tyskland är det vanl. Faust,
som framställes som deras upphovsman. Andra
påstå sig vara författade av el. återgå på
Albertus Magnus (se d. o.), Agrippa av
Net-tesheim (se A g r i p p a) o. a. Som den högste
mästaren inom den fördolda kunskapen
framställes konung Salomo och före honom Mose.
Jfr Besvärjelse och Signeri. — Litt.:
E. Wigström, »Folkdiktning», 2 (1881); A.
Lehmann, »Övertro og trolddom» (2:a uppl.,
2 bd, 1920). N. E. H.*
Swartling, Axel Ivar, industriman (1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
