Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swartling, Axel Ivar - Swartling, Frans Johan Axel - Swartling, Johan Axel - Svartlod - Svartlöga - Svartlösa - Svartmalm - Svartmunkar - Svartnäs - Svartorm - Svartprustrot - Svartrost - Svartrot - Svartrå - Svartsjö (kungsgård)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Swartling, F. J. A.—Svartsjö
848
—1926), son till F. J. A. S. Var disponent
för Ströms a.-b. 1894—1913 och verkst. dir.
i a.-b. Förenade yllefabriker i Norrköping
1913—19. S. var från 1912 ordf, i Norrköpings
stadsfullmäktige samt led. av Andra
kammaren 1918—20. (G. H-r.)
Swartling, Frans Johan Axel, affärs-,
kommunal- och riksdagsman (1840—1918).
Blev 1875 verkst. dir. i Drags a.-b. i
Norrköping, var stadsfullmäktig där 1877—1909 (ordf.
1899—1909) och rysk
vice konsul 1877—
1903. Han var led.
av Andra kammaren
1884—1912, tillhörde
Nya lantmannapartiet
och dess förtroenderåd
samt var 1895—1902
led. av det
sammanslagna Lantmannapartiets förtroenderåd.
Han tillhörde först
konstitutionsutskottet
och därefter 1890 samt
1895—99
bevillnings
utskottet, var vice talman 1898—1902 och
talman 1903—12. S. var konservativ men av ett
moderat och socialt kynne, vilket snart nog
framträdde bl. a. genom hans motstånd mot
Åkarpslagen och genom att han 1901 uppgav
sitt motstånd mot en rösträttsreform. L. K.
Swartling, John Axel, bankman (f. 1866
3/s), son till F. J. A. S. Blev jur. kand, i
Uppsala 1889. S. var 1892—96 dir. i
Skandinaviska kredit-a.-b:s kontor i Norrköping, 1896
—1907 verkst. dir. i a.-b. Nordiska
kreditbanken samt är verkst. dir. i Allmänna
hypo-tekskassan för Sveriges städer sedan 1907 och
i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
sedan 1909. L. K.*
Svartlod, se Glasmålning, sp. 745.
Svartlöga, bebodd ö i Stockholms yttre
skärgård, Blidö socken, Uppland, av den
grunduppfyllda Svartlögaf järden skild från
ön Blidö; 3,63 kvkm.
Svartlösa, härad i Stockholms län,
omfattar n. v. hälften av Södertörnshalvön utom
Stockholm och Södertälje; 475,97 kvkm, 31.387
inv. (1932). Socknar: Nacka, Huddinge,
Bot
kyrka, Salem och Grödinge;
köping: Saltsjöbaden.
Sedan Brännkyrka 1913
inkorporerats med Stockholm,
består häradet av två skilda
områden (se kartan).
Gränstrakterna i s. ö. tillhöra
Hanvedens höglänta
skogstrakt, som mot n. v.
övergår i urgammal kulturbygd
med talrika herrgårdar och
villasamhällen.
Förstadsbebyggelsen i Huddinge och
Nacka har givit upphov till
många municipal- o. a.
större samhällen (se art. om
resp, socknar). 8,847 har åker, 24,463 har
skogsmark. 22 % av inv. leva av jordbruk,
37 % av industri, 17 % av handel och
samfärdsel o. s. v. Järnvägar: se kartan; livlig
omnibustrafik. Tillhör Södertörns fögderi och
domsaga.
Svartmalm, geol., se Järnmalm och
M a g n e t i t.
Svartmunkar, dets. som svartbröder (se
Dominikanorden, sp. 1124).
Svartnäs, församling, omfattar nordligaste
delen av Svärdsjö kommun i Kopparbergs
län, kring det 1735 av Stora Kopparbergs
bergslag anlagda stångjärnsbruket S.
(nedlagt); 154,8 kvkm, 474 inv. (1933). Ingår i
Svärdsjö och S. pastorat i Västerås stift,
Falu kontrakt.
Svartorm, Pséu’dechis, till giftsnokarna (se
d. o.) hörande ormsläkte från Australien,
omfattande tio arter, vilka höra till världsdelens
allmännaste och farligaste. Den vanliga s., P.
porphyriacus, är ovan glänsande svart och blir
1,6—2,5 m lång. T. P.
Svartprustrot, rotstocken med birötter av
vissa arter av släktet Ilelleborus (se d. o.),
innehållande glykosiderna helleborein och
helle-borin, som haft användning i medicinen och på
grund av irriterande inverkan på
slemhinnorna som inblandning i snus.
Svartrost, bot., se S ä d e s r ost.
Svartrot, bot., se Scorzonera.
Svartrå, socken i Hallands län, Faurås
härads skogs- och bergsbygd, invid mell.
Hög-vadsån; 35,06 kvkm, 396 inv. (1933). 620 har
åker, 2,111 har skogsmark. Ingår i Okome,
Köinge och S. pastorat i Göteborgs stift,
Falkenbergs kontrakt.
Svartsjö, kungsgård, f. d. kungl. slott i
Sånga socken, Stockholms län, på
Svartsjölandet i Mälaren; 800 har, därav 425 har
åker; tax.-värde 643,000 kr. (1931). Urspr.
Folkungagods, tillhörde S. under 1300-talet
än ärkebiskopsstolen, än kronan och
innehades därefter av Karl Knutsson Bonde, Ivar
Axelsson Tott, Sten Sture d. ä. och Gustav
Vasa, som 1541 inrättade ett myntverk på S.
Under Erik XIV och Johan III uppfördes
ett praktfullt renässansslott. 1648
förlänades S. åt änkedrottning Maria Eleonora,
och 1680 lämnades det i pant åt
änkedrottning Hedvig Eleonora. 1687 nedbrann den
största och vackraste delen av slottet; 1699
nedrevs återstoden. Drottning Ulrika
Eleonora uppförde 1742 ett nytt »kungshus»,
vilket anvisades som änkesäte åt drottning
Lovisa Ulrika. Efter hennes död 1782 förföll S.
SVARTLÖSA HB
Ska3al:5OOOOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
