Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartöstaden - Svarvning - Swasiland - Svastika - Swatau, Shatou, Swatow - Svatopluk - Svavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Svartöstaden—Svavel
854
Svartöstaden, förr municipalsamhälle i
Ne-derluleå socken, Norrbottens län, invid Luleå
(se karta vid d. o., sp. 298); 82 har, 1,077 inv.
(1932). Tax.-värde å fastighet 1,020,600 kr.
(1931), tax. inkomst 778,550 kr.
Inkorporerades 1 jan. 1933 med Luleå. S. är ändpunkt
för Malmbanan och utskeppningshamn i
Bottniska viken för Lapplandsmalmerna. De S. J.
tillhöriga hamnanläggningarna vid S. ha en
kajlängd av 550 m och 7,6—8 m kajdjup. 1930
utskeppades över S. 2,055,723 ton malm.
Svarvning, arbetssätt för framställning av
cylindriska, ovala el. annorlunda formade
rotationskroppar av metaller, trä, ben, horn och
sten etc. medelst skärande verktyg,
svarvstål, varvid arbetsslycket i regel utför den
roterande huvudrörelsen, medan verktyget
föres inåt mot detta el. i sidled
(matningsrö-relserna). Vid grovsvarvning användas s. k.
skrubbstål, för åstadkommande av släta ytor
och exakta mått mera skrapande stål, slätstål.
I enklare svarvar (t. ex. en del
mekanikersvarvar och träsvarvar) åstadkommes
svarvspindelns och därmed arbetsstyckets
rotationsrörelse medelst trampa, och verktyget
hålles stundom i handen. I något större
svarvar för bearbetning av järn o. a. metaller
drives svarvspindeln maskinellt, varjämte
verktygets matningsrörelser vanl. kunna
åstadkommas antingen för hand medelst
vevar el. med maskinens tillhjälp. Svarvstålet
inspännes här i en verktygsslid, s. k. support.
Svarvar för metallbearbetning
förekomma i en mängd olika typer såväl med
horisontal (dubbsvarvar, revolversvarvar m.
fl.) som med vertikal spindel
(»karusellsvarvar»). De vanligaste svarvarna äro
dubbsvarvarna. I dessa är spindeln lagrad
i en s. k. spindeldocka, som är försedd med
anordningar för förändring av
spindelhastigheten (jfr Docka 3) och jämte det s. k.
förklädet upptar anordningar för
matningsrörel-serna. Arbetsstycket uppbäres av två dubbar,
av vilka den ena är anbragt i svarvspindeln
och den andra i dubbdockan (se Docka 3).
Spindeln drives antingen medelst trappskiva
el. över kuggväxlar. Inspänningen av
arbetsstycket kan ske, utom mellan dubbarna, i
planskiva, backskiva el. chuck. I planskivor
fastspännes arbetsstycket medelst skruvar och
spännjärn, i backskivor och s. k.
självcentre-rande chuckar medelst rörliga backar.
Back-skivorna skilja sig från chuckarna genom att
backarna tillspännas var för sig (i chuckar alla
på en gång med samma anordning).
Snabbsvarv kallas en dubbsvarv, vanl. försedd
med växellåda och tillräckligt kraftigt byggd
för utnyttjande av snabbstålets större
avverkningsförmåga. S. k.
gängskärnings-svarvar äro utan matarspindel men med
ledarskruv för längdmatningen samt mera
speciellt avsedda för gängskärning. I
plansvarvar el. patronsvarvar — vilka
äro avsedda för större föremål — uppspännes
arbetsstycket på en planskiva, anbragt på
svarvspindeln (i karusellsvarvar på
maskinens bord). Flerstålss varvar äro
avsedda för flera verktyg (svarvstål), som
arbeta samtidigt. I revolversvarvar äro
flera verktyg (svarv-, borr- och
gängverktyg) fastspända i ett s. k.
revolverhuvud, genom vars vridning de kunna bringas
Träsvarv av vanlig typ.
i arbetsläge i den tur och ordning arbetet
kräver. I h e 1- och halvautomater (för
massfabrikation) — vilka kunna indelas i
en-spindliga och flerspindliga — åstadkommas
verktygens rörelser h. o. h, automatiskt.
Helautomater äro avsedda för framställning av
arbetsstycken ur stångmaterial, och även
frammatningen av detta sker här med
automatiska anordningar. I halvautomater
bearbetas förut genom gjutning etc. tillformade
delar. I flerspindliga automater bearbetas
t. ex. fyra (fyrspindlig maskin)
materialstänger el. arbetsstycken samtidigt, varvid
vardera undergår sin särskilda operation.
Sedan denna utförts, vrider sig spindeltrumman,
så att spindlarna komma i läge för nästa
operation. — Vid s. av t r ä har skrubbstålet
rörform, varemot slätstålet, som närmast liknar
en mejsel, har en snedställd, rak, från båda
sidorna slipad egg. O. B-n.
Swasiland, se Swaziland.
Sva’stika, se Hakkors.
Swatau, Shatou, Swatow, hamnstad i
kin. prov. Kuang-tung, vid mynningen av
Han-kiang; 141,063 inv. (1929). S. öppnades
för utrikeshandeln 1858 och har betydande
export av socker, te, frukt, tobak m. m.;
järnväg till Chao-chou.
Sva’topluk, se Mähren, sp. 614.
Svavel, icke-metalliskt grundämne, känt
sedan äldsta tider, förekommer i naturen dels
gediget, dels förenat med metaller, ss. bly,
järn, koppar, kvicksilver och zink, dels som
sulfat (se d. o.) i gips, bittersalt, tungspat o. a.
Organiska föreningar, som innehålla s., äro
framför allt äggviteämnena. — S. är ett gult,
fast ämne, som förekommer i flera
modifikationer. Den vid vanlig temperatur
beständiga formen, som efter kristallformen kallas
rombiskt s., har spec. v. 2,07, smpt 112,8° C,
kpt 444,6°. I vatten och de flesta
lösningsmedel är s. olösligt, lösligt i kolsvavla och
svavelklorur. — S:s kemiska tecken är S,
dess atomvikt 32,06, atomnummer 16, valens
2, 4 och 6. Det bildar uteslutande negativa
ioner, av vilka de viktigaste äro den
elementära sulfidionen, S, och de med syre
sammansatta sulfit- och sulfationerna, SÖ3, resp. SO«,
alla 2-värda. I syre av rumstemp. är s.
beständigt men antändes och förbrinner vid
upphettning; även med flertalet övriga
grundämnen förenar det sig direkt under stark
värmeutveckling. — De viktigaste
produktions
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
