Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavel - Svavelammonium - Svavelantimon - Svavelbakterier - Svavelbarium - Svavelblomma - Svaveldioxid - Svaveleter - Svavelfärger - Svavelföreningar - Svaveljärn - Svavelkadmium, Kadmiumgult - Svavelkalcium, Kalciumsulfid - Svavelkalkvätska el. Kaliforniavätska - Svavelkis el. Pyrit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Svavelammonium—Svavelkis
856
orterna för s. äro Louisiana (U. S. A.),
Sicilien, Chile och Japan, där s. förekommer
gediget, Spanien och Norge, som framställa det
ur svavelkis (se d. o.). Världsproduktionen
var 1931 2,5 mill. ton, därav från U. S. A.
83 % och från Sicilien 11 %. S. brukas till
framställning av svavelsyrlighet och
svavelsyra, vid vulkanisering av kautschuk, till
krut, tändstickor, kolsvavla m. m. I
finfördelad form begagnas s. som skyddsmedel mot
växtparasiter (särskilt av vinodlare) och för
medicinskt ändamål (se nedan). G. S-ck.
Till medicinskt bruk nyttjas dels
svavelblomma, svavelpulver, erhållet genom
subli-mering, varav genom tvättning med
utspädd ammoniak erhålles tvättad
svavelblomma, dels fällt svavel, ett
fint fördelat, gulvitt pulver. S. brukas något
som avföringsmedel. Svavelblomma ingår i
skabb sal va (se d. o.). Enl. senare tiders
undersökningar spela svavelföreningar viktig roll
vid andningsprocesserna i vävnaderna genom
att växelvis avge syre (oxidera) och upptaga
sådant i sig (reducera). En sådan svavelhaltig
inre »andningskatalysator» är glutation
(se d. o.). 1 insulin (se d. o.) ingår s. som
nödvändig beståndsdel. C. G. S.
Svavelammonium, eg. föreningen
ammo-niumsulfid, (NH4)2S, i allm. den gängse
benämningen på den vätska, som erhålles, då
svavelvätegas inledes i en ammoniaklösning,
och som innehåller dels s., dels
ammonium-sulfhydrat (se Ammoniumföreningar,
sp. 861). G. S-ck.
Svavelantimön, kem., se A n t i m o n f ö
r-e n i n g a r, sp. 1099.
Två arter svavelbakterier, Beggiatoa, i stark
förstoring. a en tråd ur starkt svavelvätehaltigt vatten,
fullproppad med svavelkorn, b ett dygn och c två
dygn efter överflyttning i svavelvätefritt vatten, d en
hit av celltråden hos Beggiatoa mirabilis med
svavelkorn i plasman.
Svavelbakterier, en biologiskt samhörande
men morfologiskt heterogen grupp av
auto-trofa (se Bakterier, sp. 736) bakterier,
som äro verksamma vid svavlets kretslopp i
naturen. Morfologiskt särskiljas
trådbakterier, icke trådformade bakterier och
purpurbakterier. Till första gruppen höra bl. a.
släktena Beggiatoa och Thiotrix. Till den andra
höra thiobakterier och till den tredje
purpurbakterier (Rhodobacteriaceae), bland vilka
senare finnas de största kända
bakterieformerna, ofta spiriller, innehållande ett rött
färgämne, bakteriopurpurin, som anses spela
samma roll för dessa (i olikhet mot andra)
ljus-behövande bakterier som klorofyllet för de
gröna växterna.
Det i djur- och växtcellernas protoplasma
bundna svavlet frigöres vid förruttnelsen och
förmultningen såsom svavelväte. Detta
oxi
deras av s., varvid svavlet avskiljes i
bakteriecellernas inre såsom små droppar. Det
frigjorda svavlet oxideras av thiobakterier
vidare till svavelsyra, som i form av sulfat åter
upptages av de högre växterna. Ä andra sidan
kan såväl fritt svavel (genom väteaddition)
som svavelföreningar, särskilt sulfat, av
andra bakterier reduceras till svavelväte. Chr.B-L
Svavelbarium, se Bari u mföreningar,
sp. 881.
Svavelblomma, se Svavel.
Svaveldioxid, SO2, bildas vid förbränning
av svavel och röstning (oxidation) av sulfider.
Tung, färglös gas med till hosta retande lukt,
kpt —10,0° C, löslighet i 1 liter vatten av
20° 40 1. S:s viktigaste användning är till
framställning av svavelsyra och
kalciumbi-sulfit, vidare som blekmedel (för halm, ylle
o. a.) och desinfektionsmedel. G. S-ck.
Svaveleter, äldre namn på eter (se d. o. 2).
Svavelfärger, se Tjärfärger.
Svavelföreningar. Antalet s. är mycket
stort; de utgöras väsentligen dels av sulfider
(se d. o.), dels av syror och salter, vari svavel,
förenat med syre, utgör den negativa ionen.
Många ha teknisk användning, t. ex.
kalcium-bisulfit, som nyttjas vid
pappersmassetillverk-ning (se d. o.), natriumhyposulfit el.
natrium-tiosulfat (se Natriumföreningar, sp.
779) bl. a. inom fotografien (se Fixering),
svavelklorur, förening av svavel och klor med
formeln S2C12, vid vulkanisering av kautschuk;
viktigast är svavelsyra (se d. o.). — Jfr f. ö.
art. om de olika s. G. S-ck.
Svaveljärn, kem., se Järnföreningar,
sp. 32.
Svavelkadmium, Kadmiumgul t, kem.,
se Kadmium.
Svavelkalcium, Kalciumsulfid, se
Kalciumföreningar.
Svavelkalkvätska el. Kaliforniavätska,
vätska till besprutning av fruktträd och
bärbuskar till skydd mot parasitsvampar, vissa
insekter och kvalster. S. beredes genom
kokning av svavel tills, m. kalkmjölk och består
huvudsaki. av kalciumpolysulfider. Frisco är
ett i Sverige tillverkat s.-preparat. C. G. D.
Svavelkis el. Pyrlt, ett starkt
metallglän-sande, sprött, blekt mässingsgult, reguljärt (se
Kristallsystem) kristalliserande
mineral av järndisulfid, FeS2, som eldar mot stål
och har hårdheten 6—6,5 (se
Hårdhetsskal a), spec. v. 4,9—5,2, brun- el.
grönaktigt svart streck, ojämnt till mussligt brott
och otydlig klyvbarhet. Vid upphettning utan
lufttillträde sönderfaller s. i svavel och
svaveljärn (FeS); vid antändning under
lufttillträde brinner s. under avgivande av
svaveldioxid. S. är det vanligaste sulfidmineralet
och har mycket vidsträckt utbredning i
naturen. Vid vittring oxideras s. lätt till
järn-vitriol (samt fri svavelsyra) och limonit.
Kristaller av s. anträffas ganska allmänt;
vanliga former äro kub, pentagondodekaeder
samt oktaeder (se pl. till art.
Kristallsystem). Markasit (se d. o.) har samma
kemiska sammansättning som s. Från
koppar-kis, tills, m. vilken s. ofta uppträder, skiljer
sig denna senare genom större hårdhet och
blekare färg. I rent tillstånd innehåller s.
53,4 % svavel och 46,e % järn. Den bildar ibland
huvudmassan i fyndigheter av stor
kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
