Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg - Sveagruvan - Svea hertig - Svea hovrätt - Svea ingenjörbataljon - Svea ingenjörkår - Svea kanal - Svealand - Svea livgarde (I. 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Sveagruvan—Svea livgarde
862
Helsingfors, fastställdes 9 nov.
1747, och K. m:t uppdrog åt
Ehrensvärd att sätta
fästnings-planen i verket. Arbetena
började redan 1748, men 1750
föreslog Ehrensvärd, att
fästningen skulle inskränkas till
»Varg-skärsholmarne», vilket
godkändes. Försvarsplanen
utvidgades senare genom beslutet att
bygga arméns flotta, som
skulle ha sin huvudstation i den
nya fästningen, vilken 1750
erhållit namnet S. Till
Ehren-svärds närmaste medhjälpare
hörde byggmästaren Thunberg
och skeppsbyggmästaren
Chap-man. Under 1765—66 års
riksdag avsattes Ehrensvärd av
mössorna och ersattes av
forti-fikationschefen Virgin. Men
1769 återfick han av hattarna
ledningen och kvarstod på sin post till kort före
sin död 1772. Befästningarna voro
ofullbordade på Väster Svartö och Stora öster Svartö
men i övrigt till största delen färdiga. 1788
sattes S. i provisoriskt försvarstillstånd.
Vid krigsutbrottet 1808 befann sig
fästningen, ehuru icke fullbordad enl. Ehrensvärds
plan, i försvarsdugligt skick. Den stridande
styrkan uppgick till 6,750 man, och 734
kanoner funnos till valls, medan lika många
fun-nos i förråden. Dessutom funnos inom
fästningen 600 kanoner, som tillhörde arméns
flotta. Kommendanten viceamiral Carl Olof
Cronstedt (se d. o.) pådrev med mycken energi
under febr, förbättrings- och
reparationsarbeten, vilka voro slutförda, då fienden nådde
Helsingfors. 2 mars angrepo ryssarna en
mindre svensk styrka invid Helsingfors,
vilken flydde till S. Fastän de ryska trupperna
i staden utgjorde blott 2,000 man, förhöll sig
Cronstedt fullständigt passiv och gjorde intet
utfall. Småningom förstärktes de ryska
stridskrafterna framför S. men nådde aldrig
fullständigt upp till garnisonens styrka. 19—21
mars besköts fästningen, som dock ej tog
nämnvärd skada. Nu inleddes mellan ryssarna
och kommendanten de mot gällande krigslag
stridande underhandlingar, som ledde till
ryssarnas förslag om fästningens överlämnande.
En ny beskjutning följde 28 mars—2 april.
Efter krigsråd med sina officerare de
närmaste dagarna avslöt Cronstedt 6 april med
ryssarna en konvention, enl. vilken S. skulle
överlämnas med alla förråd och den i hamnen
liggande flottan, om icke minst 5 svenska
linjeskepp anlänt till undsättning före 3 maj.
Dessutom skulle Lilla öster Svartö, Väster
Svartö och Långörn omedelbart som pant
överlämnas till ryssarna. Flera av befälet på
S., främst överste F. A. Jägerhorn (se d. o.
och Cronstedt, sp. 186—187), hade verkat
för kapitulationen. Att ryskt guld kommit
till användning kan även anses säkert, men
man vet icke vilka som mottagit det. I sista
ögonblicket försökte några yngre officerare
förgäves förmå någon av de äldre att
övertaga befälet och fortsätta försvaret. 3 maj
kapitulerade fästningen, och garnisonen
uttågade 4—6 maj. S. hade därmed skamligt
överlämnats åt fienden.
Gustavssvärds sund inom Sveaborg.
Ryssarna iståndsatte S. vid utbrottet av
Krimkriget 1853. 9—11 aug. 1855
bombarderades fästningen av en engelsk-fransk flotta
och skadades avsevärt. Sedermera
iståndsat-tes S. av ryssarna fullständigt och utvidgades
på flera holmar.
13 april 1918 besatte finländska trupper
S., och 12 maj hissades Finlands flagga på
Gustavssvärd. 1919 beslöt Finlands regering,
att Gustavssvärd, Vargö och Långörn skulle
bevaras som fornminnen. S:s museum sköter
ovannämnda öar och museet i det gamla
kommendanthuset på Vargö, vars samlingar
tillkommit främst genom Samfundet Ehrensvärd.
— Utanför den gamla fästningen runt
Helsingfors på holmar i havsbandet ligger en
modern fästning, vars byggande påbörjats av
Ryssland och fortsatts av Finland. — Se
»Gamla Sveaborg» (1923) och »Bidrag till
Sveaborgs historia» (1927; båda
publikationerna utg. av Samf. Ehrensvärd). C. S-k.
Sveagruvan, se Spetsbergen, sp. 238.
Svea hertig, se Hertig och
Hertig-d ö m e, sp. 945.
Svea hovrätt, se Hovrätt.
Svea ingenjörbataljon, se
Ingenjör-trupper.
Svea ingen jörkår, se Ingenjörtrupper.
Svea kanal, ett i senare tid använt namn
på en sedan Gustav Vasas tid projekterad
farled Mälaren—Hjälmaren—(ev. Vättern—)
Vänern, varav endast Hjälmare kanal kommit
till utförande. Undersökningar för
realiserandet av projektet ha utförts av bl. a.
rikskam-marrådet Karl Bonde (1637), J. Dijkman d. y.
(1671), Polhem och Swedenborg,
överstelöjtnant J. Edström (1840-talet) och i senare tid
av kommendör C. Chr. Engström (1908), I.
Peterson och S. Vinberg (1909) samt den 1916
tillsatta kungl. kanalkommissionen, som i sitt
1922 avgivna utlåtande avstyrkte projektet,
varefter frågan vilat. Sal. V-g.*
Svealand omfattar nu Uppland,
Södermanland, Västmanland, Närke, Värmland och
Dalarna. S., »svearnas land», är en under
medeltiden i motsats till Götaland uppkommen
benämning på de gamla svealandskapen kring
Mälaren. Jfr Svear. E. W-én.
Svea livgarde (I. 1) tillhör ö. arméfördeln.
och mottager värnpliktiga från Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
