Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea älv - Sveber (Suever) - Svebilius, Olof - Svecism - Svedala - Sveda och värk - Svedberg, Anders - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Sveber—Svedberg, J.
866
skandinaviska landisresten utsötat inhav (se
A n c y 1 u s s j ö n). L. v. P.
Sveber (S u e v e r), germansk stamgrupp.
S. voro västgermaner (se Germaner) och
bodde i det inre av nuv. Tyskland. Gruppens
kärna utgjordes av semnonerna (se d. o.), men
därifrån utsöndrade sig också andra stammar,
ss. markomanner (se d. o.). De s., som 406
jämte vandaler och alaner inbröto i Gallien,
grundläde i n. v. delen av Spanien ett rike,
Svebiska riket, som ägde bestånd till
585. De flesta kvarblivna s. utbredde sig över
s. v. Tyskland och tyska Schweiz och kallades
där först alemanner (se d. o.), sedermera s.
(schwaber). (S. T-g.)
Svebllius, Olof, ärkebiskop (1624—1700).
Blev fil. mag. i Uppsala 1649 och gjorde som
informator för Johan Gyllenstierna 1651—56
utrikes resor med studier särskilt i
Strass-burg och Paris. S. blev
rektor i Kalmar 1656,
prästvigd 1658, lektor
i teologi och
slottspastor s. å. och tillika
kyrkoherde i Ljungby
1663 samt
hovpredikant 1668. 1671 blev
han överhovpredikant
och konungens
biktfader, pastor
prima-rius och kyrkoherde i
Solna, 1675 teol. dr,
1678 biskop i
Linköping och 1681
ärke
biskop. Hans barn adlades 1684 med
namnet Adlerberg. S. hade konungens stora
förtroende och deltog i alla viktigare
kyrkliga frågors behandling. Då den s. k.
Spegelska katekesen blivit ogillad, gjorde S. en
omarbetning, som av prästeståndet gillades
vid riksdagen 1689 och av konungen påbjöds
som norm för kyrkans undervisning. S:s
katekes, »Enfaldig förklaring öfver dr Martin
Luthers lilla cateches», är i sitt slag ett
mästerverk och användes till 1810. Vid
hand-boksrevisionen, slutförd 1693, intog S. en
konservativ ståndpunkt. I striden om den
Sved-bercska psalmboken var S. medlande. S. var
medlem av prästeståndet 1668—97. E. M. R.*
SvecFsm, för svenskan karakteristiskt
uttryck.
Svedala. 1. Köping i s. Malmöhus län, Oxie
härad, samt järnvägsknut för Malmö—Ystads
och Landskrona—Lund—Trälleborgs
järnvägar; 178 har, 1,897 inv. (1933). I S. a.-b.
Åbjörn Anderssons mek. verkstad och gjuteri;
tegelbruk med tegelmästarskola,
råsockerfabrik och kommunal mellanskola. Tax.-värde
å fastighet 8,104,400 kr. (1931), tax. inkomst
1,941,302 kr. (1932). Blev köping 1919.
Tillhör S. församling (se nedan).
2. Landskommun i Malmöhus län, Oxie
härad, kring Segeån, n. om Trälleborg; 42,52
kvkm, 3,343 inv. (1933). Kuperad
jordbruksbygd med lövskogsdungar och i ö. småsjöar.
3,315 har åker, 286 har skogsmark. Egendom:
Lindholmen (se d. o.). Bildar tills, m. S.
köping. S. församl., som ingår i S. och Västra
Kärrstorps pastorat, Lunds stift, Bara kontr.
Sveda och värk, jur. Bland de fall, då
obehörigt ingrepp i annans rätt medför
skyl
dighet att ersätta förorsakad skada av
ickeekonomisk art, har svensk rätt av ålder
upptagit misshandel, varav följer s. Uttrycket
brukas även av gällande svensk strafflag 6: 2
(jfr Skadeersättning, sp. 1022) liksom
av Finlands strafflag 9: 2. I främmande rätt
uppställes allmänt enahanda
ersättningsskyldighet. C. G. Bj.
Svedberg, Anders, finländsk
folkbildnings-och tidningsman (1832—89). Inrättade en
folkskola i sin hemsocken, Munsala, och var bl. a.
utgivare av Österbotten 1864—75. S. hörde
1861 till kommittén för folkskoleväsendets
organisation och var medlem av bondeståndet
vid flera lantdagar (liberal). Han var en
ban-brytare för det svenska folkbildningsarbetet,
särskilt i Österbotten. — Biogr. av A.
Hul-dén (1932) och Signe Strömborg (s. å.). H.E.P.
Svedberg, Jesper, biskop (1653—1735);
jfr släktart. Swedenborg. Studerade i
Uppsala och Lund, från 1674 åter i Uppsala,
blev 1682 fil. mag. och prästvigdes 1683. 1684
—85 gjorde S. en resa till England,
Frankrike, Holland och Tyskland. Efter hemkomsten
blev han e. o. hovpredikant hos Karl XI och
vann genom redbarhet, kraft och
oförskräckt-het konungens förtroende och vänskap. 1692
utnämndes S. till teol. prof, i Uppsala. —
Genom S:s initiativ tillkom
bibelkommissionen 1691, vari han själv var medlem. Dess
arbete var färdigt redan 1692. S. stred i
kommissionen mot ordf. E. Benzelius och senare i
prästeståndet vid 1693 års riksdag för
ändringar i gamla kyrkobibeln till mera
överensstämmelse med grundtexten, men
kommissionens övers, blev ej antagen. — S:s
psalmboks-arbete började på konungens uppdrag 1691;
något senare tillsattes en officiell
psalmboks-kommitté, vari S. även var medlem. Dess
förslag granskades av ärkebiskop Svebilius och
teol. fakulteten i Uppsala samt vid riksdagen
1693 av ett utskott av prästeståndet och
utgavs 1694. Då restes mot det en storm,
emedan en mängd kätterier ansågos finnas däri.
En omarbetning gjordes, vars resultat blev den
slutligen fastställda psalmboken av 1695, en
förkortad och delvis bearbetad uppl. av S:s.
Dennes psalmbok blev förbjuden och indragen.
Exemplaren blevo till en del använda i de
svenska församlingarna i Amerika. S:s
diktning återspeglar tidevarvets kärnfulla och
trosvissa manlighet. Bland hans i Wallins
psalmbok kvarstående originalpsalmer må
nämnas 313, 342 och 500: 7; bland hans övers,
äro 35, 36, 120, 272 och 412. Även i den
kommitté, som utarbetade den nya
kyrkohandboken, satt S. (1692—93). — S. blev 1695 förste
teol. prof, och domprost. 1703 tillträdde han
episkopatet i Skara (utnämnd 1702) och blev
teol. dr 1705. Vid upptagandet av kyrklig
verksamhet bland svenskarna vid Delaware i
Amerika 1696—97 hade S. medverkat och
utsett de första dit utsända prästerna. Som
biskop fick han ledningen av denna
verksamhet, för vilken han redogjorde i arbetet
»America illuminata» (1732). — I riksdagens
förhandlingar tog S. flera gånger verksam del.
Självständig och orädd, kom han oftast i
minoriteten. Frihetstidens statsskick bekämpade
han ivrigt; enväldet ville han dock icke
bibehålla utan önskade snarare en kungamakt
XVIII. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
