Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sven (III) Grathe (dansk konung) - Sven (Blot-Sven) - Sven - Swenander, Carl Gustaf - Svenarum (Svennarum) - Svend Aggesön (Aagesen) - Svendborg - Svendborg amt - Svendsen, Johan Severin - Sven Dufva - Sven Elfsson - Sven Elofsson - Sven Jakobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Sven—Sven Jakobsson
882
dan hans släkting Knut Magnusson valdes i
Jylland. 1157 delade S. och Knut riket med
S:s kusin Valdemar (I) så, att S. fick Skåne,
Knut Själland och Valdemar Jylland, men
s. å. lät S. döda Knut i Roskilde och tänkte
också dräpa Valdemar. Under den följ,
striden mellan dem stupade S. i slaget på
Grade hede (Graahede). P. E-t.
Sven, se Blot-Sven.
Sven. 1. Se R i d d a r e, sp. 779. — 2. Se
Gesäll.
Swenander, Carl Gustaf, zoolog (f. 1874
18/3). Blev fil. dr 1903 i Uppsala och docent
där 1905, fiskeriintendent 1909 (sedan 1913 i
s. distriktet). Utom flera specialavh. i
zoologi har S. utfört färgplanscher till P.
Rose-nius’ »Sveriges fåglar och fågelbon» (1913 ff.).
Svenarum, förr Svennarum, socken i
Jönköpings län, Västra härad, kring Hoksån,
i höglandet s. om Jönköping; 186,71 kvkm,
1,638 inv. (1933). Når i Högenacke 358 m ö. h.
1,328 har åker, 10,859 har skogsmark.
Egendom: Hook. Ingår i Vrigstads, S:s och Nydala
pastorat i Växjö stift, Västra härads kontrakt.
Svend Aggesön (A a g e s e n, latiniserat
Sveno Aggönis), dansk storman och
historieskrivare. S. tillhörde samma jylländska
stormansätt som de lundensiska
ärkebiskoparna Asker och Eskil. Han deltog i
Knut VI :s tåg mot venderna 1185 och skrev
på latin under 1180-talet en skrift om
Vederlagen, d. v. s. den strafflag, som gällde för
den danska konungens hird, och en kortfattad
Danmarks historia från äldsta tid till 1185.
Båda verken äro av stor betydelse för
kunskapen om Danmarks äldre historia. De äro
senast utg. av M. C. Gertz i »Scriptores
mi-nores historiæ danicæ», I (1917—18). Da. övers,
av Gertz (1916—17). C. Wbll.
Svendborg, residensstad i S. amt, Danmark,
på s. Fyn, vid S. sund; 14,392 inv. (1930), med
förstäder 17,450 inv. S. har stor varvs-, järn-,
textil- och livsmedelsindustri, flera rederier
med livlig sjöfart, berömd navigationsskola
med Danmarks enda radiotelegrafistskola. Av
S:s två medeltida kyrkor är den romanska
S:t Nikolaj (från 1200-talet) en av Danmarks
mest originella kyrkor. Sannolikt har S.
uppstått kring en borg (Svinborg) från 1100-talet
och var på 1200-talet näst Odense Fyns
viktigaste stad. — Jfr J. Olsen, »S. bys historie»
(1919). — I S. sund besegrades lybska
flottan 1535 av dansk-svenska flottan. E. Ebg.*
Svendborg amt, i Danmark, omfattar s.
Fyn (se d. o.) samt Langeland, Ærö, Taasing
m. fl. öar; 1,666,69 kvkm, 143,785 inv. (1930).
Städer: Svendborg (residensstad), Nyborg
(överfartsort till Själland), Faaborg,
Rudkö-bing och Ærösköbing.
Svendsen, Johan Severin, norsk
tonsättare (1840—1911). Var elev vid
konserva-toriet i Leipzig 1863—67, studerade sedan i
Paris och slöt sig där till Saint-Saenskretsen.
S. återvände snart till Tyskland, där han
särskilt tog intryck av nyromantikerna med
Wagner och Liszt som föregångsmän. I Oslo
dirigerade han omväxlande med Grieg
Musikföreningens konserter 1872—77 och 1880—83
och var sedan hovkapellmästare i Köpenhamn
till 1908. Han gav orkesterkonserter i
Stockholm 1886. — Som tonsättare var han
Norges främsta namn jämte Grieg. Som formell
begåvning var han väl denne överlägsen,
liksom han även säkrare behärskade
orkestre-ringens konst, som genial tonsättare stod han
dock något efter Grieg. Till de första, redan
under studietiden i
Leipzig komponerade
verken höra
a-moll-kvartetten, kvintetten, oktetten och
D-dursymfonien. I Paris
skrev han den
symfoniska inledningen till
»Sigurd Slembe» och
en violinkonsert, kort
därefter i Leipzig en
violoncellkonsert.
Under första Oslotiden
tillkommo
orkesterlegenden »Zorahayda»,
festpolonäs op. 12, orkesterfantasierna
»Romeo och Julia» och »Karneval i Paris», fyra
norska rapsodier, B-dursymfonien, »Norsk
kunstnerkarneval» och en andra
stråkkvartett. Därjämte skrev han flera manskörer,
orkestermarscher, solosånger, en violinromans
i G dur m. m. — Biogr. av G. Schjelderup i
»Norges musikhistorie» (1920). T. N.
Sven Dufva, hjälten i en av »Fänrik Ståls
sägner». Titelgestalten är anknuten till
folksagans Klumpe Dumpe, den belackade yngste
bror; huvudscenen, striden på bron, är
inspirerad av sägnen om Horatius Cocles’ envig
mot konung Porsennas här på bron vid Rom
(se Livius, II, kap. 10). — Utan skäl har S.
identifierats med verkliga soldater. — Jfr R.
G:son Berg och I. Hjertén, »Fänrik Ståls
sägner» (1913). R-n B.
Sven Elfsson, se I s a 1 a.
Sven Elofsson, historisk författare, sedan
1556 kanslitjänsteman hos Gustav Vasa och
därefter hos Erik XIV. Under en
sändebuds-resa till Polen 1563 blev S. av kurländske
hertigen tillfångatagen och återvann ej
friheten förrän 1567. Av Johan III anlitades
han flitigt — bl. a. deltog han som kungens
sändebud i fredsunderhandlingarna i Stettin
1570 — men övergick 1573 i hertig Karls
tjänst. S. deltog i hertigens friarresa till
Tyskland 1577—78 och var en av
hertigdö-mets styresmän under Karls bortovaro följ,
år. Han torde ha avlidit ej långt efter 1599.
Om de politiska händelser han upplevat har
han, även anlitande handskriftsmaterial,
berättat i sina »Paralipomena» (tr. i Handl.
rörande Skandinaviens Historia, 12, 1825). De
omfatta åren 1556—79 och utgöra en
trovärdig och god källa till tidens historia. I. C-n.
Sven Jakobsson (latiniserat Sveno Jacöbi),
biskop i Skara (d. 1554). Efter
universitetsstudier i Rostock från 1508, där S. trol. vann
sin magistergrad, blev han rektor i Skara.
Han anslöt sig tidigt till Gustav Vasa och
var 1524 och 1526—27 dennes kansler. 1527
blev han domprost i Skara och 1530 biskop
där. Som kyrkomän intog S. en katoliserande
om också reformvänlig ståndpunkt och sköts
därvid undan vid genomförandet av den nya
organisation inom kyrkostyrelsen, som
påbörjades 1539 under Georg Normans ledning.
1544 ersattes han som stiftschef av en
statsmakten mer underordnad »ordinarius». —
Litt.: F. Ödbergs uppsatser om S. i
Väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
