Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska kullagerfabriken, a.-b. (S. K. F.) - Svenska kulturfonden - Svenska Kuriren - Svenska kvinnoförbundet i Finland - Svenska kyrkans diakonistyrelse - Svenska kyrkans gudstjänstordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kulturfonden—Svenska kyrkans gudstjänstordning
905
laget Hofors bruk i Gästrikland och övertog
Grönkwists mek. verkstad i Katrineholm, 1925
a.-b. Nord, kullagerfabriken i Göteborg (gr.
1914). S. har upprättat en vittomfattande
försäljningsorganisation med dotterbolag i
flera länder i alla världsdelar. Filialfabriker
ha anlagts i England, Frankrike, Tyskland,
Tjeckoslovakien och Förenta staterna samt
Ryssland (sistnämnda fabrik 1931 övertagen
av sovjet). Tillv. omfattar huvudsaki.
kullager, rullager och transmissionsdelar för de mest
skilda ändamål. Bolagets verkst. dir. är sedan
1919 Björn Prytz (se d. o.). G. H-r.
Svenska kulturfonden, se Svenska
folkpartiet.
Svenska Kuriren, svenskspråkig
veckotidning i Chicago, gr. 1888, med Alexander J.
Johnson som utgivare och red.; den ansågs
i mer än 40 år vara landets piggaste och
bäst redigerade svenska tidning. S. var den
första svenska tidning i Amerika, som
regelbundet använde illustrationer. 1929 uppgick
S. i Svenska Amerikanaren. E. G. W-n.
Svenska kvinnoförbundet i Finland, se
Finlands svenska kvinnoförbund.
Svenska kyrkans diakonistyrelse, upprättad
1910, har till uppgift »att i samarbete med
präster och lekmän inom församlingarna och
i samförstånd med stiftsstyrelserna verka för
en rikare utveckling av församlingslivet och
den kristliga kärleksverksamheten inom den
svenska kyrkan». Ärkebiskopen är
självskriven ordf.; övriga led. (f. n. 6 jämte 6
suppleanter), lika många präster och lekmän,
väljas av kyrkomötet. Syftet var att skapa
ett centralorgan med officiell kyrklig
ställning för det frivilliga kyrkliga arbetet. S.
har säte i Stockholm. Den arbetar genom
utskott, vilkas led. utses även utom S. (f. n. 7:
församlings-, sociala, skrift-, ekonomi-,
radio-och konstutskotten samt utskottet för den
andliga vården vid försvarsväsendet), och har
i sin tjänst flera sekr., prästerlig
tidningsredaktör m. fl. — S:s arbete har hastigt vuxit.
Så har 1910 bildats a. - b. Svenska
kyrkans diakonistyrelses bokförlag,
ett ekonomiskt självständigt företag, som
endast utger av S. godkänd litteratur
(aktie-kap. 835,000 kr., omsättning 1932 1,309,000
kr.). Med S. samarbetar också a.-b. L i b r
a-r i a för kyrklig konst. S. utger tidningarna
Församlingsbladet — Evangeliskt Veckoblad,
Sveriges Ungdom och Sveriges Barn samt
Sveriges Konfirmander (1932 tills, över 80,000
ex.), utlånar vandringsbibliotek, anordnar olika
slags kurser och möten samt utövar genom
sina sekr. omfattande föredrags- och
predikoverksamhet. För att utbilda
lekmannamed-hjälpare i kyrkoarbetet skapades 1922
Svenska kyrkans lekmannaskola (se L e k m a
n-n a s k o 1 a). S. stöder ekonomiskt bl. a.
uppförandet av kyrkor, församlingshem m. m. Värdet
av i S:s ägo el. förvaltning varande fonder,
stiftelser m. m. var 1932 nära 2 mill. kr.
Årskostnaderna för S;s löpande verksamhet, alla
dotterföretag oberäknade, ha senaste åren rört
sig omkr. 150,000 kr. — Genom sin förening
av officiell ställning och fri verksamhet torde
S. kyrkoorganisatoriskt vara tämligen
enastående och utgöra en egendomlighet för
svenska kyrkan. — På S:s bokförlag utges bl. a.
Svenska Kyrkans Årsbok (fr. o. m. 1921) samt
906
»Vår kyrka från början av tjugonde
århundradet periodvis skildrad» (hittills 4 bd, 1911
—26). B. J.*
Svenska kyrkans gudstjänstordning är
fastställd genom kyrkolagen och
kyrkohandboken. De olika gudstjänstformerna (se Gud
s-tjänst) utgå från mässan eller från
tide-gärden. Till gudstjänst i vidsträckt
bemärkelse räknas även de kyrkliga handlingarna
(dop, konfirmation, vigsel, begravning och
vigningar m. m.).
Högmässan är huvudgudstjänsten. Dess
förlopp är, när nattvard hålles, följ. Sedan
in-gångspsalmen (introituspsalm) sjungits,
förkunnas genom Jes. 6: 3 (introitus sanctus;
vissa högtidsdagar alternativt växelsång), att
den helige Guden vill möta sin församling
med sin nåd. I förtröstan härpå beder
församlingen med prästen syndabekännelsen
(con-fessio) och mottager avlösning (absolution) i
form av en tillönskan. (1 två av de tre
alternativa syndabekännelserna saknas
absolutions-formel.) Härefter sjunger församlingen »Herre,
förbarma dig» (Kyrie), en bön till den treenige
Guden om bistånd i alla livets skiften. Härpå
förkunnas genom änglasången Luk. 2: 14 Guds
ära, vilken uppenbarats genom Jesus (gloria).
Församlingen upprepar denna förkunnelse och
ger den form av en lovsång (laudamus el. sv.
ps. 24: 1). Sedan präst och församling
tillönskat varandra Guds närvaro (salutation),
beder prästen en bön om den innevarande
dagens särskilda nådegåva (kollekta), vari
församlingen instämmer genom amen. Efter
denna inledande böneavdelning följer Guds
ords förkunnande genom apostlar el. profeter
(epistel), genom Jesus (evangelium), genom
kyrkan (tron), genom predikan samt genom
sång (gradualpsalm och psalm före och efter
predikan). Härmed avslutas högmässans första
huvuddel, vilken motsvarar den gammalkristna
katekumenmässan. Omedelbart vidtager den
del, som utgör en motsvarighet till de
troendes mässa. Efter salutation bedes den
allmänna kyrkobönen, i vilken hela livet
inne-slutes i Guds hand. Därefter tillreder prästen
på altaret bröd och vin, under det att en
psalm (offertoriepsalm) sjunges. Församlingen
manas att upplyfta sina hjärtan till Gud
(sursiim corda), och tack och lov frambäras
till Gud, som för människornas frälsning
utgivit sin son i döden. Därefter följer
berättelsen om nattvardens instiftande, varpå
»Fader vår» bedes. Nu frambär församlingen sitt
lov i de högsta hymner kristenheten känner,
serafernas lovsång till Gud, Jes. 6: 3
(sanctus), och lärjungarnas hyllning till Kristus
(benedictus). Efter tillönskan om Herrens frid
(pax) framträda nattvardsgästerna och böja
knä vid altarringen, varunder »O Guds lamm»
(Agnus Dei) sjunges. Brödet och vinet utdelas
(distributionen), medan kommunionpsalmer
sjungas. Efter dess slut uttalas tacksägelse i
en nattvardskollekta. Härefter vidtager
avslutningen. Församlingen tackar Gud för den
nåd den undfått (benedicamus) samt böjer sina
huvud till Gud för att mottaga välsignelsen
(benedictio), varpå slutpsalmen följer. — När
nattvard icke hålles, följa efter den allmänna
kyrkobönen (vilken under passionstiden
utbytes mot litanian) omedelbart »Fader vår»
och avslutningen. — Litt.: E. Rodhe, »Svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
