Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverdrup, Georg - Sverdrup, Harald Ulrik - Sverdrup, Jakob - Sverdrup, Jakob Liv Borch - Sverdrup, Jakob Liv Rosted - Sverdrup, Johan - Sverdrup, Otto Neumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Sverdrup, H. U.—Sverdrup, O. N.
970
tian Fredriks
arvsanspråk på norska
tronen. I
riksförsamlingen var han en av de
ledande
personligheterna och presiderade
vid grundlagens
antagande 17 maj 1814
samt under de följ,
dagarnas
förhandlingar. Jämte K. M.
Falsen var S. på Eidsvoll
ledare för det
flertal, som gav Kristian
Fredrik Norges krona. Han deltog i
förberedelserna till konventionen i Moss. K. V. H.*
Sverdrup, Harald Ulrik, norsk
meteo-rolog och geofysiker (f. 1888 15/n). Blev fil.
dr 1917, prof, i meteorologi vid Bergens
museum 1926 och stipendiat i geofysik 1931 vid
Chr. Michelsens institut. Var ledare för
Maud-expeditionens vetenskapliga arbeten 1917—25,
deltog i Wilkins’ undervattensbåtsfärd 1931
(se Polarexpeditioner, sp. 1138—39)
och har utgivit talrika vetenskapliga arbeten,
väsentligen inom meteorologien. A. Å.
Sverdrup, J a c o b, norsk språkforskare (f.
1881), son till J. L. R. S. Blev 1917 docent
vid univ. i Oslo, 1929 fil. dr (på två avh. »Zum
germanischen Verbalsystem») och s. å. prof,
i germanska språk. S. har utvecklat ett rikt
författarskap beträffande problem inom
forn-germansk filologi, språkhistoria, norska
ortnamn m. m. W-t K.
Sverdrup, Jacob Liv Borch,
jordbruks-främjare (1775—1841), bror till G. S. Var
1812—25 förvaltare av Jarlsbergs huvudgård
och upprättade på sin egen gård Sem i Borre
Norges första lantbruksskola, som blev ett
mönster för alla senare norska inrättningar
av samma slag. S. utvecklade även en ganska
omfångsrik litterär produktion. 1835 övertog
han förvaltningen av Fritsö järnverk och
Lar-viks grevskap. W-t K.
Sverdrup, Jacob Liv Rosted, norsk
präst och politiker (1845—99), brorson till
Johan S. Valdes till stortingsman för alla
perioder 1877—79, 1880—85, 1892—94 och
1895—97 och var ledare av en moderat,
kyrkligt intresserad vänstergrupp. S. var medlem
av J. Sverdrups ministär 1884—89 och av
Hagerups 1895-—98. Han blev 1898 biskop i
Bergen men hindrades av sjukdom att överta
ämbetet. W-t K.
Sverdrup, Johan, norsk statsman (1816
—92), son till J. L. B. S. Tog 1841 juridisk
ämbetsexamen och slog sig 1844 som sakförare
ned i Larvik. 1851—84 var han medlem av
stortinget och blev 1857 hypoteksbanksdir. i
Oslo. I stortinget sökte han först närma sig
den gamla bondeoppositionen under O. G.
Ueland. Av gruppens rester jämte en efter
hand starkare kontingent stadsradikaler och
oavhängiga demokrater skapade S. norska
vänstern med honom själv som den överlägsne
ledaren. Detta blev hans stora livsgärning.
I samma mån partiet växte, voro S:s egen
maktställning och hans eget inflytande en
given sak. Hans makt nådde sin höjdpunkt
de år (1871—81), då han, stödd av en säker
och lydig majoritet, var stortingspresident.
Vänsterns stora mål var att införa parlamen-
tarismen i Norge, få stortingets obegränsade
bevillningsmakt fastställd och varje kungligt
veto upphävt. Målet nåddes först efter lång
och upprivande kamp (se Norge, sp. 1204)’.
Då riksrättsdomen
över högerministären
Selmer föll, stod S.
1884 som landets
verklige herre. 23 juni 1884
kallades S. att bilda
ministär, Norges första
vänsterregering. Som
regeringschef föresatte
sig S. att åvägabringa
en försoning mellan
konungamakten och
folkrepresentationen;
men därigenom åtm.
föreföll det många
forna anhängare, som om den gamle
oppositionsmannen sveke sitt eget förflutna. Denna
uppfattning styrktes genom den hållning,
som han under påverkan av sin brorson,
medlemmen av ministären J. L. R.
Sverdrup (se d. o.) började intaga i kyrkliga och
religiösa spörsmål. S:s ändrade ståndpunkt
kom till uttryck i den passivitet, som han och
regeringen visade i fråga om »digtergage» till
A. Kielland och som ådrog S. förebråelser att
ha uppgivit frisinnets och den religiösa
toleransens grundsatser. »Kiellandsaken»
åstadkom genast en ödesdiger splittring inom
gamla vänstern, varur en grupp under
ledning av statsrådet J. L. R. S. och prästen
Ofte-dal (se d. o.) utträdde. Även inom själva
ministären hade snart visat sig tecken till
bristande överensstämmelse, och en fullständig
sprängning av S:s forna parti inträffade 1886.
S. var därigenom i själva verket ohjälpligt
störtad; men trots häftiga kriser inom
regeringen och trots flera direkta misstroendevota
från stortinget förmådde han dock i två år
hålla sig kvar vid makten. — S. utgick ur det
offentliga livet som en man utan makt, utan
politiskt förtroende. Visserligen lyckades han
1891 bli vald från de »moderates» hembygd,
Stavanger amt, men kort efter stortingets
sammanträde i febr. 1892 dog han. Han
begrovs på statens bekostnad. — Monogr. av H.
Koht (3 bd, 1916—25). K. V. H. (W-t K.)
Sverdrup, Otto N e u m a n n, norsk
polar-farare (1854—1930), brorsons sonson till G. S.
Deltog i F. Nansens skidfärd över Grönlands
inlandsis 1888, vars
lyckliga utgång till
stor del berodde på
S:s energi och
duglighet. Han var sedan
fartygsbefälhavare på
Nansens färd med
»Fram» 1893—96 och
övertog ledningen,
sedan chefen anträtt sin
slädfärd norrut.
Fartyget nådde under
driften i packisen nära
86° n. br. 1898—1902
företog S. en
expedi
tion med »Fram» till trakterna v. om n.
Grönland (se Polarexpeditioner, sp. 1132).
Efter hemkomsten 1902 ägnade sig S. åt
plan-tageodling på Kuba men återvände snart till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
