Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverdrup, Otto Neumann - Sverges folkskollärarförbund - Sverges traktater - Sverige - Läge och gränser, kust - Geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Sverges folkskollärarförbund—Sverige (Geografisk översikt)
972
arktiska trakter som chef för fångstföretag,
dels i Alaska, dels vid Grönlands västkust.
1914—15 gjorde han i rysk tjänst en färd
längs Asiens nordkust för att söka efter
försvunna ryska expeditioner. S. medarbetade i
Nansens »Fram over Polhavet» (1897) samt
utgav bl. a. »Nyt land. Fire aar i arktiske
egne» (2 bd, 1903) och »Under russisk flag»
(1928). II. G. S-s.
Sverges folkskollärarförbund, en 1920
bildad sammanslutning, avsedd att samla
landets manliga folkskollärare för bevakande av
deras ekonomiska och rättsliga intressen, för
förbättring av deras fortbildningsmöjligheter,
rättvisa befordringsgrunder samt folkskolans
höjande i olika hänseenden. S. räknade 1932
omkr. 6,300 medlemmar. Förbundets sedan
1920 utkommande organ, Folkskollärarnas
Tidning, utges i Stockholm. Fr. Sg.
Sverges traktater med främmande makter,
aktpublikation, utg. av O. S. Rydberg, O. Alin,
G. Hallendorff, B. Boethius och C. Sandgren.
Hittills (1877—1922) ha utkommit bd 1—6: 1
för tiden 822—1648, bd 8: 1—3 för tiden
1723—71, bd 10—14 för tiden 1815—99 samt
bd 4: 1 (gränskartor 1752—66 och 1810).
Sverige, konungarike i Nordeuropa,
omfattande s. och ö. delarna av Skandinaviska
halvön jämte en del närliggande öar, av vilka
Gotland är mest avskilt från fastlandet. Har
ett ytinnehåll av 448,9 80,88 kvkm, därav
410,285,61 kvkm land och 38,694,27 kvkm
in-nanvatten; havsarealen inom 4
distansminu-tersgränsen är 42.748 kvkm. 6,190,364 inv.
(1933). Huvudstad: Stockholm.
INNEHÅLL:
sp.
Läge o. gränser, kust 972
Geografisk översikt ... 972
Geologi ............ 976
Klimat ............. 978
Växtvärld........... 981
Djurvärld........... 988
Befolkning ......... 990
Näringar ........... 990
Kommunikationer..... 1000
Mynt, mått och vikt 1000
sp.
Statsfinanser ....... 1001
Kyrkliga förhållanden 1002
Tidningspress......... 1004
Försvarsväsen......... 1006
Författning ......... 1011
Förvaltning......... 1012
Rättskipning ........ 1013
Historia............. 1013
Litteraturanvisningar. 1029
Om vetenskapliga institutioner se
Akademi, sp. 326, 328 och 329, Bibliotek och
Museum. Om S:s undervisningsväsen se
Skolväsende samt art. om Lunds och
Uppsala universitet och olika högskolor. Om
S:s vapen se Riksvapnet; om flaggan
se Flagga. — Se även under Svensk,
Svenska och Svenskt. O. Sjn.
Namnet S. skrives i fsv. äldst (på
1200-och 1300-talet) Svearike, Sverike och Svärike.
På 1400-talet utvecklades formen till Sverighe,
Svärighe, senare till Sverghe, Svärghe; därav
det nutida uttalet Svärje. I skrift användes
alltjämt den gamla formen Sverige el.
S v e r g e. — Tidigast är namnet känt från
Beowulf (se d. o.; 900-talet) som Swiorice. —
Svearike betyder »svearnas rike» och
innehåller sålunda liksom Svealand (se d. o.)
genitiv av folknamnet svear (se d. o.), enl.
mångas mening urspr. ett adjektiv med
betydelsen »de egna», »de till vår stam hörande»
(jfr Svit jod, »sveafolket»). Till folknamnet
har senare adj. svensk bildats. Detta har
sedan också substantiverats, först the svenske
(1400-talet), senare svenskarna (1600-talet). —
Litt.: O. von Friesen, »Om det svenska rikets
uppkomst» (Verdandis Småskrifter, 200, 1915);
J. Sahlgren, »Sveaväldets uppkomst» (i Namn
och Bygd 1931). Ad. N-n. (E. W-én.)
Läge och gränser, kust. S. sträcker sig
mellan 55° 20’ 18" (Smygehuk i Skåne) och
69° 4’ n. br. (Koltajaureröset på finska
gränsen) samt mellan 10° 58’ ö. Igd fr. Gr. (skäret
Stora Drammen vid Kosteröarna) och 24° 10’
ö. Igd (ön Kataja vid Torne älvs mynning).
Det hör till världens nordligaste länder och
ligger på samma breddgrad som Kamtsjatka,
Alaska och s. Grönland; inom S:s latituder
ligga flera polarländer. På grund av läget i
förhållande till Atlanten har dock ingen del
av landet polarnatur (jfr Klimat, sp. 978 ff.).
Genom Norge avstängt från världshavet
(avståndet till havet är dock vid Trondheim blott
4—5 mil, vid Narvik ej fullt 1 mil), har det
blott genom havsarmar förbindelse med
Atlantens randhav Nordsjön; däremot har det
betydande andel i innanhavet Östersjön. S:s
längd i n.—s. är nära 160 mil, fastlandets
största bredd omkr. 40 mil. En sjundedel av
landet når n. om polcirkeln, S:s sydligaste
del i höjd med s. Skottland och Moskva.
Av gränserna utgöres mer än hälften
av havsvikar, hav el. sund, Bottenviken,
Hvarken, Bottenhavet, Älandshav, Östersjön,
Öresund, Kattegatt och Skagerak. Avståndet till
grannländerna är i Kvarken, Älandshav och
Öresund endast resp. 20, 37 och 4,5 km.
Gränsen mot Finland, som utgöres av Köngämä,
Muonio och Torne älvar, är 536 km och mot
Norge 1,657 km. Upp till n. Värmlanl är
gränsen historisk, därifrån till n. Jämtland
blandat historisk och naturgräns, n. därom
ren naturgräns, som huvudsaki. följer
vatten-delaren. Den detaljerade kustlinjen har av
Strelbitskij uppmätts till 7,624 km.
S:s kuster karakteriseras i stort av
utpräglade havsvikar (fjordar och fjärdar) samt
skärgårdar i alla de områden, där den
gla-ciala urbergstopografien gör sig gällande; där
dessa terrängformer ersättas av andra,
sedimentslätter och yngre berggrund, äro
kusterna flacka och fattiga på vikar och öar.
Bohusläns och Nordhallands topografiskt
sönderstyc-kade urbergsyta har en utpräglad fjord- och
skärgårdskust; från Varbergstrakten till
Lis-terhalvön råder en flackkust; endast där
ur-bergshorstar nå kusten, skjuta uddar ut i
havet, Hallandsås, Kullen, Listerhalvön.
Blekingekustens urberg skapar en rik skärgård,
Kalmarsunds sedimentslätt ånyo en flackkust;
först i Oskarshamnstrakten, där den brutna
urbergsytan ånyo framträder, börjar
skärgården på nytt och är inom Tjust, Östergötland,
Södermanland och Uppland rikt utvecklad,
främst i Stockholms skärgård (se d. o.). På
Bottenhavets kust framträder särskilt
Ångermanland med fjordliknande vikar och bergiga
öar, under det att den flacka kuststräckan
mellan Kvarken och Bjuröklubb endast har
en obetydlig skärgård.
Geografisk översikt. (För detaljerade
beskrivningar se art. om resp, landskap, län,
härad och socknar.) Största delen av S. tillhör
Nordsvenska höglandet, som från
Lapplands och Jämtlands fjälltrakter sänker sig
mot ö. till Bottniska kustlandet samt mot s.
till Mellansvenska låglandet med dess mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
