Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Mynt, mått och vikt - Statsfinanser - Kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001 Sverige (Statsfinanser -
indrogos efter juni 1920. 1918 bemyndigades
konungen att prägla skiljemynt av annan
vikt och sammansättning än den lagstadgade
(detta efter överenskommelse med Norge och
Danmark). 1920 beslöts, att skiljemynt av
kopparnickel skulle få tillverkas (50-,
25- och 10-öringar). — Den skandinaviska
myntunionen bröts sönder genom världskriget.
I april 1924 förklarades norska och danska
skiljemynt icke längre vara lagligt
betalningsmedel. — Guldmyntfoten upprätthölls
till 27 sept. 1931; då befriades riksbanken
åter från skyldigheten att inlösa sedlarna,
och S. fick åter pappersmyntfot el. fri
myntfot. — Sedelutgivningsrätten hade utökats
genom lag i maj 1930, enl. vilken banken fick
utge sedlar till metalliska kassans dubbla
belopp och därutöver 250 mill. kr. Metalliska
kassan skulle utgöra minst 150 mill. kr. (mot
förut 75 mill.). Vid krig el. penningkris
kunde ytterligare medges en sedelutgivningsrätt
av 125 mill. kr. Genom lag i juni 1932
utvidgades sedelutgivningsrätten ytterligare så,
att då »med hänsyn till
utomordentliga omständigheter så prövas
nödigt», den extraordinära
sedelutgivningsrätten kan höjas till 350 mill. (i st. f. 125 mill.).
Därjämte lindrades täckningsbestämmelserna.
— Sedlar utges i valörer av 1,000, 100, 50, 10
och 5 kr. J. R. N.
Genom k. f. 22 nov. 1878 infördes
metersystemet (se d. o.). Ehuru det bestämdes, att
detta fr. o. m. 1889 skulle ensamt användas,
brukas dock ännu ofta vissa äldre mått och
vikter, t. ex. aln, famn, fot, skålpund och
tunnland (se dessa ord). Se även K o 1 m å 11,
Medicinalvikt och M y n t v i k t.
Statsfinanser. Svenska statens inkomster ha
sedan gammalt utgjorts dels av avkastning
av fastigheter och inkomst av
höghetsrättigheter m. m., dels av skatter (se S k a 11) el.
personliga besvär (se d. o. 1). Med
penninghushållningens utveckling ha skatterna fått allt
större betydelse. Enl. riksstaten för
budgetåret 1932—33 beräknades statens
inkomster (se f. ö. Statsinkomster) utgöras
av följ, huvudgrupper (se Statsverket):
A. Egentliga statsinkomster:
skatter 625,180,000 kr., uppbörd i statens
verksamhet 15,196,000 kr. och diverse
inkomster 4,864,973 kr. el. sammanlagt 645,240,972
kr. B. Inkomster av statens
produktiva fonder, näml, statens
affärsverksamhet 75,755,000 kr., statens aktier 1,595,100
kr., statens utlåningsfonder 13,117,000 kr. och
statsverkets fond av rusdrycksmedel 4,500,000
kr. C. Andel i riksbankens vinst:
14,000,000 kr. D. Riksgäldskontorets
inkomstmedel: 11,550,000 kr. E. I a
n-språk tagna kapitaltillgångar:
30,033,927 kr. F. Lånemedel: 100,274,600
kr. Sammanlagda inkomstbeloppet i staten
för nämnda budgetår beräknades alltså uppgå
till 896,086,600 kr. — Statens
utgifter för samma budgetår (se
Statsutgifter) fördelade sig på: A. Verkliga
utgifter: 772,492,000 kr. B. Utgifter
för kapitalökning: 123,594,600 kr.
Statsskulden (se R i k s gä 1 d s k o
n-t o r e t). Enl. riksgäldsfullmäktiges berättelse
till 1933 års riksdag utgjorde
Riksgäldskontorets skulder 30 juni 1932 2,402,160,865 kr. —
Kyrkliga förhållanden) 1002
Om S:s statsförmögenhet se
Stats-förmögenhet.
Bankerna. Utom riksbanken finnas 9
solidariska (s. k. enskilda) banker och 20
bankaktiebolag (se Bank, Enskilda banker,
Svenska aktiebanker och Svenskt
bankväsen). Antalet banker av dessa
typer var förr större men har nedgått genom
»banksammanslagningar». Vidare äro att
märka de 482 enskilda sparbankerna och
postsparbanken, hypoteksföreningarna med
Allmänna hypoteksbanken, centralkassorna för
jordbrukskredit och jordbrukskassorna,
stads-hypoteksföreningarna med Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
bostadskreditför-eningarna med Svenska bostadskreditkassan
samt Svenska skeppshypotekskassan. J. R. N.
Kyrkliga förhållanden. Svenska kyrkan,
som är en statskyrka, bekänner sig enl. 1686
års ännu gällande kyrkolag till den kristna
lära och tro, som är grundad i Guds heliga
ord, G. T:s och N. T:s profetiska och
apostoliska skrifter och författad i de tre
huvud-symbola, jämväl i den oförändrade
Augsburg-ska bekännelsen, antagen på Uppsala möte
1593 samt förklarad i hela den s. k.
Kon-kordieboken. I skolorna meddelas
obligatorisk kristendomsundervisning. Genom 1873
års dissenterförordning är utträde till annat
trossamfund medgivet. Likaledes äga
mosaiska trosbekännare full religionsfrihet.
Civil-registraturet har form av kyrkobokföring och
handhas av prästerskapet. Konungen är
kyrkans högste styresman, och de kyrkliga
frågorna höra under Ecklesiastikdep. Svenska
kyrkan har sin representation i det minst
vart femte år sammanträdande kyrkomötet
(se d. o.). Landet är delat i 12 stift
(Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås,
Växjö, Lunds, Göteborgs, Karlstads,
Härnösands, Luleå och Visby). I spetsen för varje
stift står en biskop med ett domkapitel (se
d. o.) vid sin sida; om val av biskop se d. o.,
om val av ärkebiskopen i Uppsala se
Ärkebiskop. Stockholms stad, som ännu hör till
ärkestiftet, har eget konsistorium. Stiften äro
uppdelade i kontrakt med var sin
kontraktsprost. Varje kontrakt består av ett antal
pastorat, varje pastorat av en el. flera
församlingar. I varje pastorat finnes en
kyrkoherde, som vid sin sida kan ha en el. flera
komministrar. De e. o. prästerna tjänstgöra
som adjunkter på den plats, dit de av
domkapitlet blivit missiverade. I landets 187
kontrakt funnos vid 1933 års början 1,389
pastorat med 2,399 lands-, 158 stads- samt 16
gemensamma lands- och stadsförsamlingar.
Antalet präster utgjorde 2,946, därav 198 emeriti
(med pension avgångna), 200 i skoltjänst samt
2,548 i aktiv församlingstjänst. —
Församlingens beslutanderätt utövas enl. 1930 års
lag om församlingsstyrelse på kyrkostämma
el. av kyrkofullmäktige (se d. o., suppl.), som
välja kyrkoråd (där pastor är självskriven
ordf.) samt skolråd, som numera inom sig
väljer ordf. Vid varje kyrka finnas
kyrkvärdar, valda av kyrkorådet.
Församlingarna välja själva sin präst (se
Prästval). Prästerna avlönas dels genom
inkomster från löneboställen och genom
församlings-avgifter, dels genom bidrag från kyrkofonden
(se d. o., även suppl., och Prästlön).
Ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
