Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Kyrkliga förhållanden - Tidningspress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige (Tidningspress)
1003
nom lag åligger det vidare varje församling
att bygga och underhålla en kyrka. Vid
sidan om det lagstadgade församlingsarbetet
har det i senare tid vuxit fram många
frivilliga kyrkliga verksamhetsgrenar. 1 den
mån dessa tagit större omfattning, ha de
centraliserats och knutits fastare till den
kyrkliga organisationen. Så fungerar sedan
1874 Svenska kyrkans missionsstyrelse (se
Mission, sp. 134), som även handhar
ledningen av sjömansvården. Sedan 1910
verkar Svenska kyrkans diakonistyrelse (se d. o.).
I alla stift (utom Göteborgs och Visby)
finnas som verkst. organ för det frivilliga
kyrkliga arbetet s. k. stiftsråd, som utses av
stifts-möten (se d. o.). Arbetare i den kyrkliga
kärleksverksamheten, ss. diakonissor,
församlingssystrar och diakoner, utbildas av
Diakoniss-anstalten på Ersta sedan 1851,
Samariterhem-met i Uppsala sedan 1893, Diakonanstalten
på Stora Sköndal nära Stockholm sedan 1898,
Diakonissanstalten Vårsta i Härnösand sedan
1912 och Diakonissanstalten i Göteborg sedan
1923. Genom inrättande av Svenska kyrkans
lekmannaskola 1922 (se Le k m an n as ko 1 a)
har lekmannapredikan i viss mån inordnats i
kyrkans arbete. Dessutom finnas åtskilliga
stiftelser med kyrkligt kulturellt syfte, ss.
samfundet Pro fide et christianismo sedan
1771, Sigtunastiftelsen sedan 1915 och
Stiftelsen för Sverige och kristen tro sedan 1915
(se dessa ord). Viktiga organisationer äro
även Svenska söndagsskolrådet sedan 1925 och
Sveriges kyrkliga bildningsförbund sedan
1930.
Vid sidan om kyrkans lagstadgade och
frivilliga arbete utövas religiös verksamhet även
av andra samfund. Ur den stora religiösa
väckelsen vid 1800-talets mitt framgick (1856)
Evangeliska fosterlandsstiftelsen (se d.o.), som
verkar i fri anslutning till svenska kyrkan.
Sedan 1850-talet ha även baptisterna med
ganska stor framgång bedrivit en omfattande
och energisk verksamhet. Mindre betydelse än
dessa ha metodisterna (sedan 1860-talet) haft.
Betydelsefullast bland de frikyrkliga
rörelserna är det 1878 stiftade Svenska
missionsförbundet (se d. o.). Sedan 1880-talet har
fräls-ningsarmén (se d. o.) upptagit verksamhet
också i S. Under senare år har pingströrelsen
(se d. o.) vunnit stor utbredning på de övriga
frikyrkligt orienterade samfundens bekostnad.
Samtliga frikyrkliga sammanslutningar,
ävensom Evangeliska fosterlandsstiftelsen, bedriva
en i flera fall mycket omfattande yttre
mission. Antalet främmande trosbekännare
utgjorde enl. senaste kända folkräkningen (1920)
23,548, därav bl. a. 7,265 baptister, 5,452
metodister, 3,425 romerska katoliker och 6,469
mosaiska trosbekännare. I dessa siffror ingår
dock icke det stora antal dissenters, som
formellt står kvar i svenska kyrkan (däribland
Svenska missionsförbundet). Medlemsantalet i
de frikyrkliga samfunden angavs 1932 av resp,
samfund sålunda: adventister 2,160, baptister
64,288, fribaptister 5,000, frälsningsarmen
20,139, metodister 15,243, mormoner 1,632 och
Svenska missionsförbundet 112,857. Se även
Främmande trosbekännare.
Svenska kyrkan har under de senaste
årtiondena verksamt deltagit i de kyrkliga
en-hetssträvandena (se d. o.). Hg Pl.
1004
Tidningspress. Frånsett smärre flygblad
mot 1500-talets slut och under 1600-talet samt
en sporadisk tidningspublikation, Hermes
Go-thicus (1624 i Strängnäs), är S:s första
tidning Ordinari Post-Tijdender (1645), som ännu
utges under namnet Post- och Inrikes
Tidningar (se d. o.). Redan Gustav II Adolf hade
emellertid insett värdet av nyhetsförmedling
genom tidningar, icke minst som propaganda
(Le Soldat Suédois och The Swedish
Intel-ligencer under trettioåriga kriget). 1600-talets
svenska press upptager även den sporadiska
sensationstidningen Relationes Curiosæ (om
drakar, sirener etc.). På 1700-talet utvecklas
pressen under engelsk påverkan: de
moraliserande Sedolärande Mercurius (1730—31), utg.
av C.-Carlson, Then Swänska Argus (1732—
34), utg. av O. Dalin, C. Chr. Gjörwells Den
Svänska Mercurius (efter 1750; litterär) jämte
andra (ss. Fruntimmerstidningar) från hans
redaktion. Bredvid dylika tidskrifter uppstodo
tidningar, ss. Stockholms Weckoblad (1745—
79), Götheborgs Weko-Lista (1749—57),
Carls-crona Wekoblad (1753- •’u
Karlskrona-Tid-ningen, S:s äldsta landsortstidning),
Norrköpings Wekotidningar (1758; nu Norrköpings
Tidningar), Dagligt Allehanda (1769; nu Nya
Dagligt Allehanda, Sveriges äldsta dagliga
tidning), och Lunds Weckoblad (1775; nu
Lunds Dagblad). De flesta tidningar tillkommo
på boktryckares initiativ, men redan nu
framträdde journalister, ss. J. Rosén med Hvad
Nytt? Hvad Nytt? (Göteborg 1772—73),
Anders Berch med Posten (Stockholm 1768—69),
P. J. Höppener m. fl. Genombrottet sker med
Stockholms Posten (se d.o.; 1778—1833),
intelligent och framgångsrikt ledd av J. H.
Kellgren och C. P. Lenngren. Sedan 1766
statscensuren hävts och tryckfrihet införts,
satte den politiska fria debatten sin prägel
på tidningarna under frihetstidens slut och
Gustav III:s första regeringsår. Gustav III
gjorde under senare delen av sin regering
liksom Gustav IV Adolf starkt intrång i
tryckfriheten, som först efter 1809 års
statsvälv-ning erkändes i lag.
Under 1800-talet grundlägges den moderna
svenska pressen. Tidningen får främst två
uppgifter: den skall fylla en politisk mission
och vara nyhetsorgan. Endast tillfälliga
ingrepp göras av statens indragningsmakt
(under Karl XIV Johan). Wallmarks konservativa
Journal (1809—37), Scheutz’ oppositionella
An-märkaren (1817—20), fortsatt av J. Johansson
i Argus (1820), tillhörde 1700-talets typ, men
med L. J. Hiertas Aftonbladet (1830) skapas d- i
moderna tidningen. Rent journalistiskt sett
voro tidningar som Askelöfs konservativa
Svenska Minerva (1830), Crusenstolpes Fäder
neslandet (1830), Palmblads Tiden (1847—50/
och Svenska Biet (1839—44) mera
1700-tals-mässiga med tonvikt på politiken. Jämförliga
med Aftonbladet voro däremot Stockholms
Dagblad (1824), Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning (1832), Nya Dagligt Allehanda
(1859), Snällposten (1848; i Malmö), som 1872
uppgick i Sydsvenska Dagbladet (1870). Smärre
landsortstidningar av samma typ grundades:
Nya Wermlands-Tidningen (1836 [1850]; i
Karlstad), Norrlands-Posten (1837; i Gävle),
Östgöta Correspondenten (1838; i Linköping),
Barometern (1841; i Kalmar), Sundsvalls Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
