Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1017
Sverige (Historia)
1018
siva moskovitiska riket, men
■det nya unionskonungadömet
blev av kort varaktighet (1497—
1501). Under ledning av
Svante Nilsson Sture och
Hemming Gadh gled S. allmera bort
från unionen. Sten Sture d.
y : s kamp mot konung
Kristian II och ärkebiskop Gustaf
Trolle syftade till det nationella
konungadömet. Hans död (1520)
banade för Kristian II vägen till
S:s krona (jfr Stockholms
blodbad). S. K-ft.
Tiden 1521 — 1611. Den
av Kristian II återupplivade
unionen bröts åter genom Gustav
Vasas befrielsekrig. Rikets
hotade läge och finansiella nöd
framtvungo omedelbart stora
förändringar. En indragning av S:8
största godsägares, kyrkans,
egendomar verkställdes; den
sammankopplades med en brytning med
katolicismen och införandet av
reformationen i lutersk anda.
Klostrens egendomar
omhänder-togos genast av staten; även
övriga kyrkliga gods reducerades
efter hand. Jämsides med denna
stora utvidgning av statens
domäner följde en omläggning av
förvaltningen. Den under
medeltiden utbildade formen för denna,
som ofta lämnade stor
självständighet åt de förvaltande,
ersattes med ett nytt system, där
staten utövade noggrann
kontroll. Den kritiska tiden krävde
i Sverige samma lösning av sty-
relseproblemen, som accepterats flerstädes i
Europa, en stark centralmakt. Mot denna
kunde adel och kyrka ej sätta annat än
sporadiskt motstånd; huvudmassan av
rikets befolkning, bönderna, reste sig
emellertid mot dessa strävanden i flera
uppror, vilkas karaktär av motstånd mot
statens ökade reglerande verksamhet tydligt
framträder. Mot mitten av 1500-talet
upphörde dessa oroligheter, och Gustav Vasa var
angelägen att uppehålla ett gott förhållande
till bondeklassen. För rikets ekonomiska
självständighet utfördes i enlighet med tidens
allmänna teori ett nitiskt men ej alltför
framgångsrikt arbete; dess viktigaste del var
uppträdandet mot Lybeck. F. ö. begränsades
landets yttre politik till försiktighetsåtgärder
mot Danmark och försök att finna stöd mot
Kristian II :s arvingar och dessas habsburgska
släktingar. — Vid Gustav Vasas död 1560
stod den svenska konungamakten, bekräftad
genom arvföreningen 1544, fast och stark.
Samarbetet med ständerna i den allt
verksammare och till sina former i viss mån stadgade
riksdagen var närmast till centralmaktens
fördel.
Senare delen av 1500-talet ställde den
svenska staten inför svåra problem, inrikes som
utrikes. Erik XIV (reg. 1560—68) förde
det från fadern övertagna kravet på stark
konungamakt ut i dess yttersta konsekvenser
och riktade sig därvid dels mot sina bröder,
vilka genom faderns testamente blivit ett
slags vasallfurstar inom riket, dels mot adeln.
Detta ledde till inre strider, vilka slutade
med Eriks avsättning. Ehuru Johan III
(reg. 1568—92) och adeln gemensamt störtat
honom och sålunda till en början voro
bundsförvanter, var motsättningen mellan
centralmakt och aristokrati fortfarande stark och
ledde efter hand till en ny brytning mellan
konung och adel, vilken samhällsklass under
1500-talets senare del befann sig i
framåtgå-ende, gynnad bl. a. av tidens ekonomiska
förändringar. Kampen syntes inträda i ett för
adeln fördelaktigt skede, då Johan III
efter-trätts av Sigismund (reg. 1592—99). Adelns
förhoppningar att i enlighet med
återupplivade feodala teorier skapa ett aristokratiskt
styre för riket omintetgjordes dock av Karl
IX (reg. 1599—1611), som nyskapade den
starka centralmakten, härvid stödd av
riksdagen, som han skickligt förstod utnyttja för
sina syften. Samtidigt tillbakavisades
mot-reformationens planer på S. (jfr Uppsala
möte).
Landets utrikespolitik under denna tid
präglas i viss mån av härskarnas personliga
intressen. Två huvudlinjer kunna emellertid
skönjas. S. strävade att få till stånd en
uppgörelse med Danmark, som genom sin
fördelaktiga geografiskt-strategiska position hotade
utestänga S. från Mellan- och Västeuropa
(se Nordiska sjuårskriget). Vidare
SVENSKA VÄLDET
1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
