Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Sverige (Historia)
1022
det karolinska enväldet.
Högadeln förlorade ej blott sin
ekonomiska utan även sin förra
administrativa och politiska
betydelse, då riksrådet ersattes med
ett kungligt råd, som
väsentligen fick ägna sig åt
rättskipningen. Detta skedde i
samförstånd med riksdagen, som
emellertid även medgav, att konungen
finge lagstifta på egen hand. En
förträfflig hushållning gjorde
konungen oberoende av riksdagens
skattebevillning. En kunglig
byråkrati skapades, vars löner
ut-gingo ur kronans inkomster in
natura (se Riksstat). På
dessa baserades också delvis en ny
härordning, indelningsverket. —
K a.r 1 XII (reg. 1697—1718)
utkämpade en till sist olycklig strid
för stormaktsväldets bestånd (se
Karl, sp. 356 ff., och
Nordiska kriget). Då han
härvid i samråd med sin minister
Görtz (se d. o.) rubbade den
rådande byråkratiska ordningen,
uppstod i synnerhet bland de
högre ämbetsmännen ett starkt
missnöje med enväldet.
Frihetstiden, 1718 (1719)
—72. Efter de freder, som 1719—
21 avslutade det stora nordiska
kriget, återstodo av S;8
östersjö-rälde blott en remsa av
Pommern samt Wismar i Tyskland.
Sedan riksdagen på anstiftan av
enväldets vedersakare 1719
förklarat tronen ledig, förändrades
statsskicket i väsentliga delar.
Riksdagen utrustades med högsta makten.
Denna utövades dels genom beskattning,
statsreglering och lagstiftning, dels genom
ett alltmer dominerande inflytande vid
utseendet av riksrådet, som ånyo ställdes vid
konungens sida, och jämväl vid
entledigandet av dess medl. Riksrådet behärskade
å sin sida konungen, som blott erhöll
ordförandeskapet samt en röst och utslagsröst i
dess krets. Han degraderades i det hela till
en representant för staten inåt och utåt. I
hans namn utfärdades sålunda fullmakter och
lagar, slötos fördrag o. s. v. För den tid, då
riksdagen ej var samlad, utfärdade den
instruktioner för regeringen. Denna fick ej
heller någon auktoritet gentemot förvaltningen,
enär riksrådets medl. på ett par undantag när
ej beklädde chefsposter inom denna.
Riksdagen utövade däremot en direkt kontroll
över förvaltningens gång och ingrep i denna
liksom även i rättskipningen. Basen för detta
riksdagsvälde utgjordes av R. F. av 1719 och
1720 samt 1723 års R. O., vilka benämndes
grundlagar och framstodo såsom orubbliga.
Det möjliggjordes även av att
konungamaktens innehavare länge voro föga betydande
personligheter (Ulrika Eleonora 1718—
20, Fredrik I 1720—51, Adolf
Fred-r i k 1751—71). Ehuru riksdagen framträdde
med anspråk på att företräda folket, utgjorde
dess tre högre stånd slutna
privilegiekorpora-tioner. Bondeståndet var i det hela skäligen
Vest-Preussen svejiskt genenalgurerncinent 1655~1660. Hdt Preussen under svensk länshöghet 1656
betydelselöst. Riksdagen intog en desto mer
självtillräcklig ställning, som den gjorde
gällande, att den icke borde taga någon formlig
hänsyn till sina väljare och valkorporationer,
i den mån sådana förekommo (se Pr i n c
i-p a l a t s s t r i d e n). I de tre högre stånden
var ämbetsmannaelementet förhärskande,
sålunda inom adeln centralförvaltningens lägre
tjänstemän, sedan klassindelningen (se R i
d-darhusordning) redan 1719 avskaffats,
inom borgarståndet borgmästare och rådmän.
Riksdagens centrum voro utskotten,
gemensamma för stånden (i viktiga fall frånsett
bondeståndet), beredande deras beslut och, vad
angår det dominerande sekreta utskottet,
beslutande i ståndens ställe. Innehållet i
frihetstidens politiska liv gavs till väsentlig del
av ett partiväsen, organiserat till allt större
fasthet. Inom detta, som i sin definitiva form
förefinnes fr. o. m. 1734, framträdde först
hattpartiet, som stiftades för utrikespolitiska
syften men sedan trots sitt misslyckande i
detta hänseende lyckades hålla sig kvar vid
makten till 1765 på grundval av programmet
att värna författningen och att realisera ett
näringsprogram i enlighet med
merkantilsystemet (se d. o.). Järnet var nu S:s främsta
exportartikel. Mösspartiet, som därpå i två
repriser styrde till periodens slut, hävdade de
ofrälses sak mot adeln, folkets mot
ämbetsmännen, böndernas mot industrien. Under
deras regim tillkom S:s första tryckfrihets-
SVENSKA VÄLDET
1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
