Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige (Historia)
1023
förordning 1766. — I utrikespolitiskt
avseende rådde ett svaghetstillstånd, betecknat av
två förfelade krig, mot Ryssland 1741—43 och
Preussen 1757—62 (pommerska kriget). Det
alltjämt stegrade hotet från Ryssland, som
mot S. ingick förbund med Preussen och i
synnerhet Danmark, alstrade inom landet ett
stigande missnöje med partiregimen, som till
råga på måttet ofta påverkades av mutor
från utländska makter. — För S:s inre
utveckling har perioden i varje fall haft en i
flera avseenden grundläggande betydelse. Då
tillkom 1734 års lag. En mångfald
reformer skedde på skilda samhällsområden i
enlighet med den utilistiska anda, som
förhärskade. Modern vetenskap, skönlitteratur
och press grundlädes.
Gustavianska tidevarvet, 1772
—1809. Gustav III (reg. 1771—92)
skapade genom 1772 års revolution nya former
för S:s politiska liv. Denna avsåg dels att
hävda S:s oberoende utåt, vilket även t. v.
lyckades, dels att i sådant syfte upprätta en
ledande ställning åt konungamakten. Detta
senare skedde genom att 1772 års R. F. (se
Grundlag) påtvingades riksdagen, vilken
likvisst enl. denna bibehöll den beskattande
makten och andel i den lagstiftande.
Parti-namnen hattar och mössor förbjödos
visserligen, i det att Gustav III förklarade sig ämna
återupprätta ett patriarkaliskt konungadöme
i stil med Gustav II Adolfs, men den nya
regimen tog dock i så måtto arv av den
gamla, att Gustav III genomförde flera
reformer, som tidigare dryftats, sålunda ett visst
mått av näringsfrihet (se d. o.) och en
genomgripande myntrealisation (se d. o.). En räfst
med försumliga ämbetsverk och domstolar
igångsattes. En tryckfrihetsförordning
utfärdades 1774, men sedermera begränsades det
fria ordets bruk alltmer. En stigande
kritik riktades dels mot inrättandet av
krono-brännerier (se d. o.) med statsmonopol, dels
mot pastoratshandeln (se d. o.).
Misshushållning och en lättsinnig lånepolitik rådde. Sin
härd fick oppositionen bland de adliga
tjänstemännen, vilka harmades över att revolutionen
gjort slut på deras tidigare maktutövning på
riddarhuset och dessutom kände sig
tillbaka-satta av att konungen i stor utsträckning
förbigick ämbetsverken och styrde riket med
råd och hjälp av tillfälliga förtroendemän (se
Liljencrantz, J., och T o 11, J. C hr.).
Ryssland anknöt ånyo förbindelser med den
svenska oppositionen. På 1786 års riksdag
avslogos under sådana omständigheter flera
av konungens förslag. Utrikespolitiken
fängslade härunder alltmer Gustavs intresse.
Avsikter att erövra Finland yppades från rysk
sida, och samtidigt kunde angrepp befaras
från Danmark både i s. och på norska
gränsen. I detta läge uppstod det krig, som Gustav
1788—90 med växlande lycka förde mot
Ryssland och som i varje fall medförde den vinsten,
att det senare t. v. upphörde med sin
inblandning i S:s inre politik. Det förräderi (se A
n-j ala f ö rbun de t), som härunder yppades
bland den svenska arméns adliga officerare,
föranledde Gustav att på 1789 års riksdag
genomdriva en omstöpning av stats- och
samhällsskick. Genom de tillägg till och
förändringar av 1772 års R. F., som sammanfattades
1024
i Förenings- och säkerhetsakten (se d. o.),
stadgades konungens makt över förvaltningen.
Riksdagens myndighet minskades också, men
den ökades jämväl, då den hädanefter allena
skulle förvalta rikets statsskuld. Gustav, som
tidigare befrämjat adelns sociala ställning,
gynnade nu de ofrälse stånden, med vilkas
stöd han genomförde förändringarna, medelst
privilegier och medgivanden. Adelns motvilja
mot konungens makttillväxt stegrades
yttermera, då denne intog en ledande plats i de
europeiska strävandena att kväva den franska
revolutionens frihetsrörelse. Så kom det sig,
att Gustav 1792 föll offer för ett lönnmord.
Gustav IV Adolfs regering (1792—1809)
inleddes med en förmyndarstyrelse under hans
farbror hertig Karl (se Karl, sp. 365 f.) och
dennes minister G. A. Reuterholm (se d. o.).
Konungens egen styrelse kan indelas i det
fredliga skedet till 1805, kännetecknat av ett
fruktbart och plikttroget förvaltningsarbete
på mångfaldiga områden, och den följ,
krigstiden. S. inblandades därvid i konflikten med
Napoleon i samverkan med sina mäktiga
grannar England och Ryssland. Först när
det senare övergått till Napoleons sida,
råkade S. i det förtvivlade läge, som vållade
konungens avsättning och medförde Finlands
förlust (1809). N.F-11
Tiden 1809 — 6 6. För 1809 års
revolutionsledare framstodo två aktuella mål:
brytandet av det gustavianska enväldet genom
ny författning samt freden. Det första av
dessa mål förverkligades snabbast. Det
konstitutionsutskott (vars sekr. och
drivande kraft var H. Järta, se d. o.), som valdes
av en den 1 maj 1809 sammanträdande
riksdag, utarbetade en R. F., som av ständerna
antogs som grundlag 6 juni s. å. Den nya
författningen var delvis en tillämpning av
den maktfördelningsprincip, som utformats av
Montesquieu, delvis en fortsättning av
inhemska konstitutionella traditioner.
Lagstiftningen delades mellan konung och ständer;
beskattningsrätten tillkom ständerna, vilka
skulle sammanträda vart femte år. Sedan den
nya R. F. godkänts, valdes hertig Karl —
vilken efter revolutionen fungerat som
riksföreståndare— såsom Karl XIII (reg. 1809—
18) till S:s konung. I det nyinrättade
statsrådet (bestående av två statsministrar och
fyra statsråd) inträdde flera av den
provisoriska regeringens män. Under tiden hade
fientligheterna från rysk sida fortsatts, medan
händelserna på den v. krigsskådeplatsen
alltjämt voro av föga militär betydelse.
Sommaren 1809 trängde ryssarna härjande långt in
i Västerbotten, och det svenska motstånd, som
bjöds, visade sig liksom tidigare illa planlagt
och dåligt organiserat. 17 sept. 1809
tvingades S. till fred med Ryssland i Fredrikshamn,
där S. avträdde hela Finland, Åland jämte en
betydande del av Västerbottens län, tills, en
tredjedel av rikets område. I dec. 1809 slöts
fred med Danmark, varvid man lyckades
uppnå status quo, och i jan. 1810 med
Frankrike, där S. avtvangs anslutning till
kontinentalsystemet. I nära samband med
utrikespolitiken stod tronföljarvalet på sommaren
1809, då man valde K r i s t ian Augu s t av
Augustenborg (som svensk kronprins
Karl August, se Karl, sp. 379) till tronföl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
