Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Svärdslilja—Svärm cell
1072
Svärdsriddarordens
mästares sigill.
trakt. Jfr I s a 1 a. — Litt.: K. Linge, »S.
socken med Enviks kapell» (1929).
Svärdslilja, bot., se Iridaceae, med färgpl.
Svärdsman, se S v ä r d s t e c k n e t.
Svärdsmedaljen, av
Oskar I 1850 instiftat
hederstecken, som
tilldelas manskap vid
svenska hären och
flottan efter minst 16 års
oförvitlig tjänst. I
mån av ledighet få
avskedade innehavare
av S. pension. S.
präglas i silver.
E. E. A-n; S. Lpt.
Svärdsorden, svensk
riddarorden, instiftad
av Fredrik I 1748,
utdelas till officerare
»för tapperhet och
framstående
förtjäns
ter i krigstid samt för gagnande och långvarig
verksamhet». — Ordenstecknet är ett
åttauddigt, vitemaljerat och guldinfattat
An-dreaskors under gyllene kunglig krona;
jfr bild på färgplansch 1 till art.
Ordnar. — S. omfattar f. n. följ, grader: 1)
kommendörer med stora korset
(ordenskorset i axelband, gult med blå
kanter, el. i kedja samt kraschan); 2)
kommendörer av l:a kl. (ordenskorset i band
om halsen, kraschan) och av 2:a kl. (endast
halskors); 3) riddare (ett mindre
ordenskors i band på bröstet) av l:a kl.
(guldinfattat kors) och 2:a kl. (silverinfattat). — Under
ryska kriget instiftades 1788 värdigheten
riddare med S:s stora kors, som endast får
utdelas i krig. — S:s 16 äldsta kommendörer
åtnjuta pension av 300 kr. per år. Gällande
statuter stadfästes 1902. E. E. A-n; S. Lpt.
Svärdsriddarorden. Biskop Albert (se d. o.,
sp. 411) av Riga grundade 1202 till skydd för
den unga tyska
kolonien där och för
kristendomens
utbredning en militär
orden, Bröderna av
Kristi ridderskap
(lat. Fratres militiae
Christi), som 1204
stadfästes av påven
Innocentius III. Efter
dräkten, vit mantel
med nedåtriktat, rött
svärd på vänstra
sidan, plägade S :s medl.
sedan allmänt kallas
svärdsriddare el.
svärdsbröder. S.
styrdes av en bland
riddarna vald mästare
och var skyldig att erkänna biskopen i Riga
som länsherre över av S. erövrade områden.
Medlemmarna avlade vanliga munklöften och
ägnade sig vid sidan av krigiska värv åt
sjuk- och fattigvård. I början hade S.
storartade framgångar och erövrade nästan hela
ö. Baltikum. Ständiga tvistigheter med
biskoparna av Riga samt tilltagande
motståndskraft hos grannfolken framkallade dock snart
ett bakslag och nödgade S. söka anslutning till
Tyska orden i Preussen 1237, varvid S. anlade
denna ordens dräkt. Den inom S:s forna
besittningar verksamma grenen av Tyska orden
bibehöll dock en viss självständighet och
benämndes i offentliga urkunder Tyska
orden i Livland (Ordo Theutonicorum in
Livonia). Efter den tyska ordensstatens
upplösning 1525 bibehöll den livländska
ordens-grenen ännu några årtionden framåt sin
självständighet och gamla styrelseform under egna
mästare. Men 5 mars 1562 nödgades dock
ordensmästaren Gotthard Kettler (se d. o.)
nedlägga sitt ämbete; orden upplöstes, och
dess besittningar fördelades mellan Polen,
Sverige, Danmark och Ryssland. Om S. på
1200-talet jfr G. A. Donner, »Kardinal
Wilhelm von Sabina» (1929). E. E. A-n; S. Lpt.
Svärdssidan, se S p i n n s i d a n.
Svärdstecknet har samma storlek och
utseende som Svärdsordens riddarkors men är
utfört i silver med endast mittglobens åtsida
emaljerad. S. instiftades 1850, tilldelas
underofficerare samt från 1896 (utan korslagda
svärd under kronan) även civilmilitärer med
underofficers rang. Innehavarna kallas
svärdsman. E. E. A-n; S. Lpt.
Svärdström-Werbeck, Valborg Josefina,
sångerska (f. 18 7 9 22/12)- Debuterade på Kungl.
teatern som Mignon, Susanna i »Figaros
bröllop» och Lakmé samt var anställd där 1901—
04. Därefter har hon flerstädes utomlands
vunnit framgång på konserter och på
operascener. Upprepade gånger har fru S., sedan
1906 g. m. författaren-impressarion Louis
Werbeck i Hamburg, konserterat och
gästspelat i hemlandet, senast 1922. Hon har
grundat och leder Schule der Stimmenthüllung
i Hamburg. Särskilt i sin tidiga ungdom blev
S. här hemma beundrad för sin skära
rösttimbre och okonstlade framställning. H. G-t.
Svärmarefjärilar, Svärmare,
Nattsvär-mare, Sphi’nges, en grupp skymningsfjärilar,
vilken omfattar de snabbaste och mest
uthålliga av fjärilarna, vilka suga blommornas
honung, hållande sig svävande i luften
framför dem. S. äro medelstora till mycket stora
fjärilar med långa, smala, spetsiga framvingar,
korta bakvingar och spolformig kropp.
Larverna ha naken hud, äro ofta bjärt färgade
med sneda sidostrimmor och ha på näst sista
bakkroppsleden ett hornformigt utskott. S.
omfatta en familj, Sphingidae, omfattande bl.
a. släktet Sphinx med arten
ligusterfjärilen, Sphinx ligustri, som har brungrå
framvingar med brett svart längsband och
ljusröda bakvingar med tre svarta tvärband
och lever på syren, liguster och ask, släktet
Deilephila, snabelsvärmare, med arten
D. elpenor, vars larv lever på Epilobium och
Galium, samt släktet Smerinthus, med arten
videsvärm aren, S. ocellatus, vars gröna
larv lever på pil, poppel m. fl. I. T-dh.
Svärmcell el. Svärmare benämnes
nakna, med flimmerhår (cilier) försedda rörliga
förökningskroppar hos lägre växter. De
kunna vara såväl könliga gameter (se d. o.) som
könlösa sporer (se d. o.), s. k. svärmsporer. S.
äro — inom olika systematiska grupper —
försedda med 1, 2, 4 el. många cilier, i senare
fallet antingen anordnade parvis över hela
svärmaren (algsläktet Vaucheria) el. ock i en
krans nedanför spetsen (t. ex. algsläktet Oedo-
Svärdsmedaljen.
Ätsida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
