Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Svärmeandarna—Sy bari t
1074
gonium). Kromatoforförande s. ha ofta en röd
ögonfläck, stigma, som uppfattas såsom
ett ljuskänsligt organ. N. S-s.
Svärmeandarna, en av Luther gärna använd
beteckning för de riktningar, i vilka han
spårade ensidig spiritualism (se d. o.).
Svärmning, se Biskötsel, sp. 370 f.
Svärmsporer, se Spor och Svärmcell.
Svärta, Oidémia fu’sca, tillhör dykänderna
(se d. o.) och når en längd av 50—55 cm.
Hanen är svart med en vit fläck vid ögat
och vit vingspegel, honan svartbrun med grå
fjäderkanter, en vit fläck framför och en
bakom ögat samt vit vingspegel. Den häckar
flerstädes allmänt, vid Sveriges ö. kust, på
enstaka ställen vid västkusten och vid
fjällvatten. Födan består av musslor o. dyl.,
som kunna upphämtas ända från 10 famnars
djup. T. P.
Svärta, kustsocken i Södermanlands län,
Rönö härad, närmast n. ö. om Nyköping; 99,52
kvkm, 1,244 inv. (1933). Slättbygd,
genom-fluten av Svärtaån och kantad av ett bergigt
kustbräm. 1,988 har åker, 5,241 har
skogsmark. Egendomar: Sjösa, Svärta (se dessa
ord) och Änga. Flera nedlagda
järngruvor: Förola, Gillinge, Sjösa, Vreta. Ingår i
Nyköpings ö. stadsförsaml :s, Helgona och S.
pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings ö. kontr.
Svärta, gods, förr järnbruk (vanl. kallat
N o r s h a m m a r), i S. socken (se ovan), vid
Svärtaån, n. ö. om Nyköping; 3,534 har, därav
582 har åker; tax.-värde 822,100 kr. (1931).
1646 erhöllo J. Danckwardt och G. Störning
privilegier på ett stångjärnsbruk m. m., som
bl. a. bedrev kanontillv. med malm från Förola
gruvor men nedlades 1854. S. övergick från
Störning till släkten v. Berchner och vid
1700-talets slut till P. Schönström. Tillhör sedan
1903 släkten Blackert.
Svärtaån, avloppså till Östersjön för
Likstammen, Runnviken m. fl. sjöar i s. ö.
Södermanland (se d. o., med karta); flodområde
350 kvkm.
Svävande skuld (eng. floating debt)
betecknar statsskuld (se d. o.), hänförlig till
tillfällig upplåning, i motsats till fonderad
statsskuld. Vid utgången av mars månad 1933
utgjorde i Sverige den tillfälliga statsskulden
25,000 kr., förutom med anledning av
stödaktionen åt Skandinaviska kredit-a.-b. utfärdade
statsskuldförbindelser å 2,io mill. kr. — Litt.:
Riksgäldskontorets Årsbok. E. F. K. S-n.
Svävflugor, benämning, som använts om
två olika fam. av tvåvingar, nämligen dels
Syrphidae, dels Bombyliidae (se
Humleflugor). (Syrphidae kallas även
blomflugor, vilket namn rätteligen tillkommer
Anthomyidae.) Här nyttjas namnet s. om
Syrphidae. S. äro av mycket växlande
utseende. De äro vanliga blombesökare och äro
egendomliga genom sin vana att under
flykten länge hålla sig svävande på samma punkt
i luften. Larverna föra ett mycket växlande
levnadssätt. De flesta äro rovdjur och
livnära sig av blad- och barrlöss (t. ex. släktet
Syrphus), varigenom de äro mycket nyttiga.
Dessa arters larver leva fritt på blad och barr
och äro ofta bjärt färgade samt påminna till
kroppsform och sätt att röra sig om iglar.
Andra arters larver leva i orent vatten, t. ex.
de bekanta råttsvanslarverna av slamflugan
Svärta, Oidemia fusca.
(Eristalis). Larverna av släktet Volucella leva
i bon av getingar och humlor, där de trol.
tjänstgöra som renhållningshjon. Som
myrgäster leva de egendomliga, om sniglar
påminnande larverna av Microdon. Hit höra
även släktena sorgflugor (Argyramoeba), som
äro svarthåriga, ofta med silverglänsande
fläckar på bakkroppen, och Anthrax (se
H u m 1 e f 1 u g o r). I. T-dh.
Svävningar, fys. Den ton, som höres, när
två ljudkällor, t. ex. två stämgafflar, som ha
nästan samma svängningstal, samtidigt ljuda,
företer den egendomligheten, att tonens
styrka periodvis växer och avtar. Dessa
variationer i ljudstyrkan kallas s. och bero på
interferens (se d. o.) mellan de ljudvågor, som
de båda ljudande kropparna utsända. Om de
båda tonernas svängningstal äro resp, m och
n, höras per sek. m—n svävningar. Om s.
följa så tätt på varandra, att örat nätt och
jämnt kan skilja dem från varandra,
framkallas en obehaglig ljudförnimmelse, ökas s:s
antal ytterligare, uppkomma s. k. k o m b
i-nat ions ton er (sed. o.). Dissonansen
mellan två toner förklaras därigenom, att s. följa
så tätt på varandra, att örat icke kan skilja
dem från varandra, men dock för långsamt,
för att de skola kunna ge upphov till en ton.
Förekomsten av s. är ett säkert bevis för att
två toner ha mycket nära men icke
fullkomligt samma tonhöjd. T. E. A.’
Sya, socken i Östergötlands län, Vifolka
härad, i sydkanten av östgötaslätten, vid
Svartån, ö. om Mjölby; 16,77 kvkm, 596 inv.
(1933). 682 har åker, 905 har skogsmark.
Egendom: Sya. Ingår i ö. Tollstads och S.
pastorat i Linköpings stift, Vifolka och
Val-kebo kontrakt.
Sya’grius, den siste romerske ståthållaren
i Gallien, besegrades av Klodvig i slaget vid
Soissons 486 (jfr Frankrike, sp. 985).
Süan-hua, II s ü a n - h u a - f u, handelsstad
i kin. prov. Ho-pei (Chi-li), vid järnvägen
Peking—Kalgan; omkr. 20,000 inv.
Missionssta-tion, tillhörande Svenska alliansmissionen.
Süan-tung, kinesisk kejsare, se P u - y i.
Sy’baris, grekisk koloni vid Tarantobukten
i s. Italien, anlagd omkr. 720 f. Kr.
Fördelaktiga naturförhållanden och inbringande
handel gjorde S. rikt och mäktigt. I ett krig med
Kroton, föranlett mest av dettas
handels-avund, förstördes S. 510.
Sybarlt, invånare i Sybaris; läckergom,
njutningsmänniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
