Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sybel, Heinrich von - Syberg, Christen Frederik Vilhelm Heinrich (Fritz) - Sycosis - Syd - Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Sybel—Sydafrika
1076
Sybel [zi’-J, Heinrich von, tysk
historieskrivare (1817—95). En av Rankes främsta
lärjungar, blev S. e. o. prof, i Berlin 1844,
prof, i Marburg 1845, i München 1856, i Bonn
1861, dir. för de
preussiska statsarkiven
1875. I München
grundade han det
första historiska
seminariet, uppsatte 1859
och utgav till sin död
Historische Zeitschrift
samt organiserade vid
preuss. statsarkiven
en ståtlig serie
arkivpublikationer. En tid.
var S. medlem av
preussiska lantdagen;
till sin politiska
åskåd
ning var han liberal, sedan nationalliberal och
Bismarcks anhängare. — Sitt omfattande
historiska författarskap började S. inom
medel-tidshistorien, men hans huvudarbeten äro
»Geschichte der Revolutionszeit 1789—1800»
(5 bd, 1853—79) samt »Die Begründung des
deutschen Reiches durch Wilhelm I.» (7 bd,
1889—94; flera uppl.). Genom tillmötesgående
från Bismarck kunde han för detta begagna
de officiella preussiska statsakterna, men efter
Bismarcks avgång hindrades han såsom alltför
stor beundrare av denne från att fullfölja
dessa forskningar. G. J-n.
Syberg, Christen Frederik
Vilhelm Heinrich (Fritz), dansk målare
(f. 1862), studerade bl. a. för Zahrtmann,
utställde från 1885 landskap, bilder ur
bondelivet och porträtt, allt med robust realism.
Bland hans arbeten märkas »Vår i
trädgården» (1903; Hirschsprungs museum), »Mor och
dotter», »Första snön», »Vinterdag» (alla tre
i konstmuseet i Köpenhamn), porträtt av
konstnärens hustru, flera motiv till H. C.
An-dersens saga »En moder» (1905 ff.), många
barnstudier, stämningar, ofta i akvarell, från
Danmark, Holland och Italien, där han slog
sig ned 1911. G-gN.*
Sycösis, sjukdomsprocess i hårbevuxna
delar av kroppen. Namnet, som börjar
komma ur bruk, betecknar eg. två olika åkommor;
den ena är en form av infektion med
Tricho-phyton-sv ampar (se Svampsjukdomar
i huden), den andra är en av bakterier, i
regel av de vanliga varkockerna (Staphylococcus
pyogenes), orsakad follikulit.
Stafylokockfol-likuliten i skägget är ofta kronisk; den kan
leda till förstöring av follikeln med förlust
av håret och ärrbildning. Sjukdomen
behandlas med röntgenbestrålning, vaccin el.
desinfektion. L. Mbg.*
Syd, se Väderstreck.
Sydafrika, fysisk-geografisk huvuddel av
Afrika, omfattar landet s. om floderna
Sam-besi och Kunene, i politiskt avseende
Sydafrikanska unionen, de britt, besittningarna
Basutoland, Bechuanaland, Swaziland och
Syd-rhodesia, mandatområdet Sydvästafrika (f. d.
Tyska Sydvästafrika) samt s. delen av port,
kolonien Mozambique; tills, omkr. 4 mill.
kvkm, 12 mill. inv., därav 2 mill. vita. Den
ursprungliga befolkningen, hottentotter och
buschmän, har undanträngts till mindre
gynnsamma trakter genom bantunegrernas först
i nyare tid avstannade folkvandringar. Stora
folkförskjutningar ha även framkallats
under 1800-talet genom boer folkets ihärdiga
framträngande mot n. Efter boerna följde
bl. a. britter och tyskar (jfr
Sydafrikanska unionen och Sydvästafrika).
På vissa håll ha även biandfolk uppstått,
t. ex. de s. k. bastarderna i Sydvästafrika
och Bechuanaland, avkomlingar av boer och
hottentotter. Om geol. förhållanden,
växt-och djurvärld m. m. se A f r i k a. Se vidare
Sydafrikanska unionen (med
litt.-anv.) och art. om de övriga områdena. M.
Historia. S. upptäcktes av portugisiska
sjöfarande, då dessa sökte sjövägen till Indien
(jfr D i a z, B., och G a m a, Vase o da).
1545 anlade portugiserna ett faktori vid
Dela-goabukten, och 1652 anlade det holländska
Ostindiska kompaniet ett fort vid Table bay.
Härur framväxte den holländska K a p k o 1
o-nien(seCape of Good Hope 2).
Nybyggarna, inflyttade holländare och franska
hugenotter, sammanväxte till boerfolket (se
d. o.). Redan under 1600-talet skred
bebyggelsen från kusten och mot S:s inre delar. 1795
besatte engelsmännen Kapkolonien, som 1814
definitivt avträddes åt England.
Engelska nybyggare började under
1800-talets första årtionden i allt större
utsträckning söka sig till S., och konflikter utbröto
snart mellan den engelska kolonialregeringen
och boerna. 1836 skedde boernas stora
utvandring (»the great trek»), vilken
resulterade i uppkomsten av Natal och
Oranjefri-staten (se dessa ord). En bidragande orsak
till utvandringen var lord Glenelgs påbud
1835 om återlämnande av jord till kaffrerna.
Natal förklarades emellertid redan 1844 som
engelsk besittning och till en början även
Oranjefristaten. England avstod dock 1854
från suveräniteten över den sistnämnda. Två
år tidigare hade genom den s. k.
Sand-River-konventionen boernas självständighet n. om
Vaal floden garanterats. Här uppstod nu den
oberoende boerrepubliken Transvaal (se
d. o.). Sedan rika diamant- och
guldfyndig-heter omkr. 1870 upptäckts i S., började den
brittiska regeringen mer aktivt tillvarataga
sina undersåtars intressen. Tanken på en
sydafrikansk federation framfördes på 1870-talet
av lord Carnarvon och J. A. F r o u d e
(se dessa ord) och vann aktualitet genom
suluhövdingen Cetewayos (se d. o.)
aggressiva politik mot Transvaal, där det politiska
tillståndet vid samma tidpunkt närmade sig
full anarki. Om den brittiska annexionen av
Transvaal 1877 och de därmed
sammanhängande konflikterna mellan England och boerna i
Transvaal 1877—81 se Transvaal.
Fr. o. m. 1880-talets ingång blir Cecil
R hodes (se d. o.) S:s store exploatör och
den energiske ivraren för en sydafrikansk
federation under den brittiska kronan. Först
iakttog regeringen i London en ganska
passiv hållning gentemot en engelsk
expansion i S., vilket underlättade upprättandet av
Tyska Sydvästafrika (se d. o.) 1884. I
Oranjefristaten gick såväl den materiella som
den politiska utvecklingen under J. H. Brands
(se d. o.) styrelse lyckligare än i Transvaal,
där ett reaktionärt bondeparti under ledning
av P. Krüger (se d. o.) drev en mot England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
