Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydafrika - Sydafrikanska partiet - Sydafrikanska unionen - Naturförhållanden - Befolkning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydafrikanska partiet—Sydafrikanska unionen (Näringar)
1077
alltmer utmanande politik. Under 1890-talet
— efter Brands död — började denna
främ-lingsfientliga boerpolitik även framträda i
Oranjefristaten, samtidigt som Cecil Rhodes
och hans medhjälpare L. S. J a m e s o n (se
•d. o.) i snabbt tempo fortsatte S:s
kolonisering; bl. a. tillkom 1895 kolonien
Rhodesia (se d. o.). Konflikten mellan
Trans-vaalregeringen och brittiska gruvägare och
gruvarbetare i Transvaal gav den närmaste
anledningen till den berömda »Jameson raid»
vid nyåret 1896 (se Jameson, L. S.).
Irritationen mellan boerrepublikerna — sedan
1897 sammanslutna till en defensivallians —
och Kapkoloniens regering ökades härefter
kraftigt. Förgäves sökte Kapkoloniens
energiske guvernör A. M i I n e r (se d. o.) förmå
president Krüger till medgörlighet i fråga om
boerrepublikernas icke naturaliserade
invånares (uitlanders) medborgerliga rättigheter.
Under dylika förhållanden blev den engelske
kolonialministern J. C h a m b e r 1 a i n s politik
mot boerna mer hotande, och sedan
Transvaal-regeringen 1899 avgivit ett oantagligt
ultimatum till den brittiska regeringen, utbröt
krig mellan Storbritannien och
boerrepublikerna. Om kriget och freden se Boerkriget.
Omedelbart efter freden 1902 började
Mil-ner ett kraftfullt reorganisationsarbete i S.
Både jordbruk och industri uppmuntrades,
järnvägsnätet utbyggdes, och stora
vägan-läggningar igångsattes. Brittiska regeringens
medgivande att av hänsyn till S:s
gruvindustri importera kinesiska kulier (tidigare hade
till Natal införts indiska kulier) väckte till
en tid stor ovilja bland S:s vita arbetare. I
allm. lyckades den engelska regeringen dock
snabbt åstadkomma en försoning med
boerelementen. De båda boerrepublikerna, som
först styrdes som kronkolonier, vunnos snart
för tanken på inträde i en federativ
sammanslutning mellan de olika brittiska kolonierna
i S. 1909 kom denna också till stånd, då en
unionsförfattning godkändes, som trädde i
kraft 31 maj 1910. Se vidare
Sydafrikanska unionen, historia.
Litt.: Monogr. av G. Mc Call Theal om S:s
hist. 1795—1872 (4:e uppl., 5 bd, 1916) och 1873
—84 (2 bd, 1920); II. Cloete, »History of the
great boer trek» (1899); V. Söderberg, »Den
sydafrikanska krisens historiska förutsättningar»
(i Hist. Tidskr. 1899) och »Holländare och
engelsmän i S.» (1900); E. A. Pratt, »Leading
points in south african history» (s. å.); E.
Walker, »A history of South Africa» (1928);
G. E. Cory, »The rise of South Africa» (6 bd,
1910 ff.). B. E-r.
Sydafrikanska partiet, benämning dels på
den ur Afrikander-Bond (se d. o.) framgångna
sammanslutning i Sydafrika, som efter
boerkriget företrädde boernationalistiska
intressen gentemot engelsmännen, dels på det av
Smuts 1920 bildade parti, som i sig upptog
det dittillsvarande unionspartiet och sedan
gentemot separationstendenser verkat för att
Sydafrikanska unionen skulle förbli en del
av det brittiska riket. Jfr
Sydafrikanska unionen, historia. B. E-r.
Sydafrikanska unionen, eng. Union of South
Africa, brittiskt dominion i Sydafrika,
omfattande de fyra prov. Kaplandet el.
Kapprovin-sen (eng. Cape of Good Hope), Natal, Trans-
1078
vaal och Oranjefristaten (eng. Orange free
State). Under unionen är som mandatområde
ställt Sydvästafrika, f. d. Tyska
Sydvästaf-rika. 1,223,328 kvkm, 6,928,580 inv. (census
1921), därav 1,519,488 vita (1,827,166 vita
1931). Regeringssäte är Pretoria, säte för
parlamentet Kapstaden.
Naturförhållanden. Det inre höglandet
uppbygges till stor del av karrooformationen, som
bildar stora, vågiga slätter, avbrutna av
flat-toppade, branta berg och kullar (kopje),
betingade av mer motståndskraftiga
sandstens-och basaltbäddar. I v. och n. v. ge äldre
bergarter upphov till mer oregelbundna
landskaps-former. Det inre höglandet omfattar större
delen av Transvaal, hela Oranjefristaten,
Kar-roolandet i n. Kapprovinsen, Namahöglandet
och Kalahari. Blott en täml. smal kuststräcka
ligger lägre än 300 m ö. h.; i s. delen av
Kapprovinsen stiger landet i skarpt
utpräglade terrasser. Randbergen, mer el. mindre
parallella med kusten, träda i v. närmare
denna än i s. och ö. De bära mellan Transvaal
och Natal namnet Drakbergen (holl.
Drakensbergen), i n. ö. Kapprovinsen namnet
Stormbergen och längre mot v. Sneeuwberg,
Nieuwe-veld o. s. v. Gianfs castle i Drakbergen,
3,316 m ö. h., är Sydafrikas högsta punkt.
Höglandsranden utgör huvudvattendelare
mellan de i Natal och Kapprovinsen talrika
kustfloderna och det stora
Oranje—Vaalflodsyste-met. En egendomlighet för den inre
högplatån, i synnerhet i n. och n. v. Kapprovinsen,
äro de under regntiden fyllda s. k.
saltpannorna (se d. o.). Typisk för S:s kuster är
bristen på goda naturliga hamnar. Se vidare
art. om de olika provinserna och om geologi,
klimat, växt- och djurvärld art. Afrika,
sp. 216 ff.
Befolkning. De infödda bantustammarna
(jfr B a n t u) utgöra omkr. 80 % av
totalbefolkningen och bebo de tätare bebyggda
jordbruksområdena. Hottentotter, buschmän och
bergdamara äro relativt få. Asiaterna
(huvudsaki. sydindier), urspr. införda som
plantage-arbetare i Natal, uppgingo 1921 till 161,339
(därav 141,336 i Natal). Huvuddelen av den
till 1,827,166 inv. uppgående vita befolkningen
utgöres av boer (jfr Boerfolket) och
britter med smärre inslag av franska hugenotter
och tyskar. 57 % av de vita äro av holländskt
ursprung, 34 % av brittiskt. Den av boerna
talade kapholländskan (s. k. afrikaans) är
sedan 1926 riksspråk (i st. f. holländskan) jämte
engelskan. Fördelningen av den vita
befolkningen var 1931 följ.: Cape of Good Hope
(inkl. Walvis bay) 748,455 pers., Natal 177,424,
Transvaal 695,963, Oranjefristaten 205,324.
Befolkningstätheten är störst i Natal, den
provins, där även antalet färgade är procentuellt
störst (79,7 % 1921). Invandringen är ringa;
den uppgick 1925—30 till 20,920 pers, av
brittisk härkomst, medan under samma period
21,852 pers, utvandrade.
Näringar. Jordbruket, sysselsättande
omkr. 40 % av den vita befolkningen, har stora
utvecklingsmöjligheter, men den ringa
nederbörden, jordens fosfatbrist, växtsjukdomar och
otillräckliga kommunikationer m. m. inverka
ogynnsamt. Majs är jämte hirs de färgades
viktigaste sädesväxt och odlas ö. om en linje
Algoa bay—Bloemfontein—Zeerust men ej i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
