Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydsvenska Dagbladet Snällposten (S. D. S.) - Sydsvenska föreningen för konsthantverk - Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund - Sydsvenska kraftaktiebolaget - Sydtyrolen - Sydvaranger - Sydväst - Sydvästafrika, f. d. Tyska Sydvästafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Sydsvenska föreningen för konsthantverk—Sydvästafrika
1106
(se d. o.), under vars chefstid S. undergick
en betydande modernisering. Han följdes 1923
av A. E. Stomberg (se d. o.)
till 1928; nuv. huvudred,
är Ch. P. Backman (se d. o.,
suppl.; sedan 1931). Bland
fasta medarb. må nämnas
H. E. Larsson, Hj.
Lundgren, T. Blanche, A.
Fjel-ner, G. Borelius, C.
Lindskog, R. Hoppe, J.
Mor-tensen (korrespondent i
London), G. T:sson Pihl
(korrespondent i Berlin),
Gunhild Bergh
(korrespondent i Rom), Martha Lille
(korrespondent i
Helsing
fors), H. Schiller, H. Hedeman-Gade, S.
Broman och H. Dhejne. Tidningen har även många
medarb. vid Lunds univ. och bland Sydsveriges
lantbrukare och motormän (regelbundna
lantbruks- och motorsidor); den har egna
redaktioner och avdelningskontor i Stockholm,
Lund, Ystad, Landskrona, Hälsingborg, Eslöv
och Hässleholm. Den politiska hållningen är
moderat. Medelupplagan 1932 var söndagar
55,970 ex., måndagar 36,222 ex. och övriga
dagar 31,005 ex. A. A-t; Ch. P. B-n.
Sydsvenska föreningen för konsthantverk,
som bildades 1920, är en sammanslutning av
i s. Sverige arbetande konsthantverkare och
konstindustriidkare. S. anordnade 1921 en
konstindustriutställning i Malmö; den utgav
1921—22 en årsbok, 1924 och 1927
Meddelanden. G. P.
Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund
grundades 1907 av J. G. Thulin (se d. o.) för
utbildning av kvinnliga gymnastikdirektörer
och har examensrätt sedan 1909.
Utbildningen är tvåårig. I verksamheten ingå även
sommarkurser, vilka äro öppna för både
manliga och kvinnliga deltagare.
Sydsvenska kraftaktiebolaget, med säte i
Malmö, grundades 1906 med ett aktiekap. av
3,6 mill. kr., huvudsaki. tecknat av städerna
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg och
Halmstad. Aktiekap. är 1933 11,i mill. kr. S.
producerar vid egna kraftstationer elektrisk
energi, som distribueras genom kraftledningar
inom Hallands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
län. Från början inriktades bolagets
verksamhet dels på tillgodogörande av
vattenkraften i Lagan (se d. o.; jfr K a r s e f o r s e n),
dels på elektrifieringen av s. Sverige, där
bolaget f. n. är den största kraftleverantören.
1920 förvärvades Hemsjö kraftaktiebolag (se
d. o.) och Djupafors fabriks-a.-b. i Djupadal;
sedermera inköptes Finsjö kraft-a.-b. vid
Oskarshamn. Bolaget äger jämväl elektriskt
ångkraftverk i Malmö samt elektriskt
diesel-och ångkraftverk i Karlshamn. Kraft
levereras sedan 1915 även till Danmark
(Nordsjäl-land), för vilket ändamål tre sjökablar äro
nedlagda i Öresund mellan Hälsingborg och
Helsingör. Bolagets leveranser av elektrisk
energi uppgingo 1931 till sammanlagt omkr.
410 mill. kwt från 22 kraftverk. G. H-r.
Sydtyrolen, ty. Süd-Tirol, de delar av
Tyro-len, som genom S:t-Germainfreden 1919
till-föllo Italien. Motsvarar till större delen nuv.
prov. Trento och Bolzano (se Italien, sp. 822).
Sydvaranger, norskt a.-b. med säte i Oslo,
gr. 1906 av Chr. Anker (se d. o.), aktiekap.
10 mill. kr. Exploaterar mot royalty till
staten de stora magnetitfyndigheterna i
Sör-Varanger (se d. o.). Tills. 669 arb. Ax. S.
Sydväst, hatt av oljeduk (se bild); bäres av
sjöfolk till skydd mot regn och sjöstänk.
Sydvästafrika, f. d. Tyska
Sydvästafrika, mandatområde under Sydafrikanska
unionen, omfattar det centralt liggande
Da-maraland, Ovamboland i n. och en del av
Namaland i s. I det forna Tyska
Sydvästafrika utgjorde Walvis bay en brittisk enklav.
Vit befolkning: 24,115 in v. (1926; beräknad
1930 till 31,586 inv.). Av 19,432 vita inv.
1921 voro 7,855 tyskar. Den infödda
befolkningen uppskattas till omkr. 244,000, en siffra,
som givetvis är mycket osäker, särskilt
beträffande buschmän, vilka i stort antal
befolka östra S. från 26° s. br. till n.
gränsen. De största stammarna äro f. ö. ovambo,
herero, bergdamara och hottentotter.
Huvudstad: Windhoek (Windhuk; 4,602 vita 1926).
Kusten är otillgänglig och äger endast i
Walvis bay och Luderitz (Lüderitz) goda
hamnar. Från den låga ökenregionen (95—160 km
bred) utmed kusten mellan Oranjefloden och
Ugabfloden stiger landet jämnt el. i
avsatser österut, där randbergen nå omkr. 2,500
m ö. h. och taffelberg av sand- och
kalkstenar vidtaga. Högsta toppen i det inre
höglandet är Omatako (2,680 m), varefter landet
sänker sig ned mot Kalaharibäckenet.
Klimatet, i sin helhet sunt, är vid kusten täml.
kallt och torrt; mer regn faller i upplandet,
särskilt om sommaren (okt.—april), då de
torra flodbäddarna hastigt fyllas. Beständiga
floder äro blott Oranje- och Kunenefloderna.
Grässtäpp förhärskar i låglandet och i
dalarna, buskstäpp på högre nivåer; rikt
djurliv. Huvudnäring är boskapsskötsel;
vattenbrist omöjliggör jordbruk utom i n. och n. ö.
Bergsbruket bidrar med 70—80 % av totala
exportvärdet. Koppar (i Otavi—Tsumeb—
Grootfonteindistriktet), vanadin, tenn m. m.
utvinnas, men viktigast är diamantvaskningen
(exportvärde 1930: 1,2 mill. pd st.), bedriven
på kuststräckan från Oranjefloden och norrut;
diamantskatten ger största statsintäkten.
Utrikeshandeln går nästan h. o. h. över Walvis
bay och bedrives mest med Tyskland. Den
viktigaste järnvägslinjen går från Walvis bay
till Windhoek och står söderut i förbindelse
med sydafrikanska järnvägsnätet. M.
Historia. 1883 anlade den tyske
affärsmannen F. A. E. Lüderitz (se d. o.) ett
handelsfaktori vid hamnen Angra Pequena, n. om
Oranjefloden. Den från början obetydliga
anläggningen, efter vars skapare södra S. kallas
Lüderitz-land, utvecklades snabbt. Redan 1884 ställdes
faktoriet under tyskt protektorat, och 1890
reglerades gränserna till de brittiska och
portugisiska besittningarna. Kring sekelskiftet
utkämpade de tyska kolonialmyndigheterna
långvariga fejder med de krigiska
infödingarna, särskilt hereros. Först 1908 var S. helt
pacificerat, och den tyska regeringen nedlade
ett betydande intresse på S:s exploatering.
1915 förmådde general L. Botha (se d. o.) i
spetsen för Sydafrikanska unionens trupper
den tyske guvernören att kapitulera (jfr
Kolonialstrider n a under värld s-
Sydväst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
