Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydvästafrika, f. d. Tyska Sydvästafrika - Sydvästra Gotlands järnväg - Sydöstbrotten - Sydöstra Hälsinglands domsaga - Sydöstra Sverges Dagblad - Syene - Syenit - Syenitporfyr - Syffisans (Suffisans) - Syfilidologi - Syfilis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydvästra Gotlands järnväg—Syfilis
1107
kriget, sp. 989), och i Versaillesf reden 1919
avträdde Tyskland S. 1920 uppdrog
Nationernas förbund ät Sydafrikanska unionen att
förvalta S. som ett särskilt mandatområde.
Högsta myndigheten utövas av unionens
generalguvernör genom en administratör. Sedan
1925 har S. en egen lagstiftande församling,
som utser en regering om fyra medl. B. E-r.
Litt.: K. Hassert, »Deutschlands Kolonien»
(2:a uppl. 1910); P. A. Wagner, »The geology
and mineral industry of South-West Africa»
(1916); P. Barth, »Siidwest-Afrika» (1926); H.
Grimm, »Das deutsche Südwesterbuch» (1929);
M. E. Townsend, »The rise and fall of
Germa-ny’s colonial empire» (1930); Official
Year-book of the Union of South Africa.
Sydvästra Gotlands järnväg, se K 1 i n t
e-hamn — Roma järnväg.
Sydöstbrotten, dets. som Sydostbrotten.
Sydöstra Hälsinglands domsaga, i
Gävleborgs län, under Svea hovrätt, omfattar Ala
tingslag (tingsställe: Söderala) och Enångers
tingslag (tingsställen: Enånger och Lugnet).
Sydöstra Sverges Dagblad,
socialdemokratisk tidning i Karlskrona, utges sedan 1921
sex ggr i veckan; forts, av Blekinge
Folkblad (gr. dec. 1903). Huvudred, är sedan 1921
A. Törnkvist (f. 1879).
Syène, se A s s u a n.
Syenlt, en av kali- och natronfältspat samt
amfibol, biotit el. pyroxen bestående,
hypi-diomorft kornig djupbergart (se Bergart),
som i motsats till granit i normala fall
saknar kvarts. Motsv. gångbergart, s y e
nitpor f y r, överensstämmer kemiskt och
mineralogiskt med s. men har porfyrisk struktur.
— Till s. ansluter sig den likaledes
kvartsfria, till alkalibergarterna hörande
djupbergarten nefelin- el. e 1 e ol i t sy en i t, vars
väsentliga beståndsdelar utgöras av kali- el.
natronfältspat och nefelin (eleolit). Svenska
representanter för nefelinsyeniternas
intressanta och starkt växlande bergartsfamilj
finnas i Almunge (se d. o.) i Uppland, på Alnön
(se d. o. och Medelpad, sp. 1088) utanför
Sundsvall, vid Siksjöberget i Särna socken i
Dalarna (»särnait», se Cancrinit) och på
ö. sidan av Vättern vid N. Kärr på gränsen
mellan Småland och Östergötland. Om
nefelinsyeniternas för mineralogien mycket
viktiga pegmatiter se
Langesundsfjor-den och Pegmatit. N. Zn.
Syenitporfyr, petrogr., se S y e n i t.
Syffisa’ns (Suf f isa’ns), dryghet, inbilskhet,
självgodhet.
Syfilidologl, läran om syfilis; i
vidsträcktare betydelse läran om smittsamma
könssjukdomar i allm.
Sy’filis (lat. lu’es vene’rea), kronisk
infektionssjukdom, som framkallas av en mikrob,
Spirochaete pallida (se S p i r o c h a e t e r).
Om sjukdomens första uppträdande i Europa
äro meningarna delade (se
Könssjukdomar, sp. 505). Då Karl VIII 1495 belägrade
Neapel, flammade den plötsligt upp i hans
krigshär och spred sig oerhört snabbt. Den
föreföll då vara en okänd sjukdom och fick
namn efter det land, varifrån den ansågs
komma. Så kallades den i Norditalien
»neapolitanska sjukan», i Frankrike »italienska
sjukan», i Tyskland »franska sjukan» el.
»fransosen» (lat. morbus gallicus) etc.
1108
S. är den svåraste av de s. k.
veneriska sjukdomarna (se Könssjukdomar).
S. uppstår genom överföring av
smittämnet från en av sjukdomen angripen person
till en annan, antingen efter födelsen (f ö r»
värvad s.) el. till fostret el. ägget i
livmodern (medfödd, intrauterin s.). Vid
förvärvad s. överföras spirochaeterna vanligast
direkt från individ till individ, oftast vid
könsumgänge men även genom kyssar,
digiv-ning el. annan beröring. Mera sällan
förekommer en indirekt överföring genom något
föremål, dricksglas, tobakspipor, cigarrer,
blås-instrument, diflaskor etc. För att
överförandet av sjukdomen skall ske fordras, att på
det ställe av hud el. slemhinna, som kommer
i beröring med smittämnet, finnes en
hudlös-het el. bristning i den skyddande
epitel-beklädnaden. Vid förvärvad s. utvecklar sig
efter 10 dagar—5 veckor (den s. k. första
inkubationen) på det ställe, där spirochaeterna
inträngt i kroppen, den s. k. syfilitiska
primäraffekten el. hårda schankern.
och denna följes alltid av en hård, oöm
ansvällning av en el. flera närbelägna
lymfkörtlar. Den syfilitiska schankern är vanl.
en rundad el. oval ytlig hudlöshet på ett hårt
underlag och kan mången gång vara
obetydlig och hastigt läkas, så att den, särskilt hos
kvinnor, icke observeras. Schankern och
körtelsvullnaden betecknas ofta som sjukdomens
primärstadium. Efter en mellantid av 3—5
veckor, omkr. 8 veckor efter infektionen (den
s. k. andra inkubationen), uppträda de första
s. k. sekundära symtomen, vanl.
utslag på huden och slemhinnorna, ledsagade av
andra symtom, främst allmän
körtelansvällning men även ofta feber, allmänt illamående,
huvudvärk, ben- och ledsmärtor. Det s. k.
sekundära stadiet av sjukdomen kan bestå
olika länge, i regel 2—4 år, och kännetecknas
genom olikartade utbrott av sjukdomen,
vanligast på hud och slemhinnor men även i de
inre organen. Dessemellan förekomma
perioder av till synes fullständig hälsa. När de
sekundära symtomen uppträda på slemhinnor el.
när de på huden bli såriga och vätskande, äro
de i hög grad smittsamma, medan torra och
fjällande syfilitiska hudutslag knappast bjuda
någon större smittfara. De s. k. t e r t i ä r a
symtomen kunna visa sig när som helst
efter tredje infektionsåret men också, särskilt
i väl behandlade fall, helt utebli. De visa sig
dels som större el. mindre nybildningar med
tendens till sönderfall, dels som affektioner
på blodkärlen med åtföljande interstitiella
(mellanrummet fyllande) förändringar i nästan
vilket som helst av kroppens organ. De
ter-tiära symtomen äro praktiskt sett icke
smittsamma. De tertiära utbrotten, särskilt i de
inre organen, äro allvarsamma. Visserligen
kunna symtomen även nu läkas men icke
utan substansförlust och ärrbildning, som, när
de träffa livsviktiga delar av organismen,
åstadkomma obotliga förändringar el. föra till
döden, såsom t. ex. stundom är fallet med
syfilitiska förändringar i hjärtat och de stora
blodkärlen, i hjärnan och ryggmärgen, levern
m. m. Jfr Aneurysm,
Hjärnsjukdomar, Leversjukdomar, sp. 1074, P
a-r al y s i e générale och Ryggmärg
s-sjukdomar (där ataxi behandlas på sp. 1282).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
