Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Symphoricarpus—Synagoga
1121
tyledonerna vanl. indelas, utmärkt genom
dubbelt hylle med sambladig krona.
Undantagsvis förekomma nakna blommor el. enkelt
hylle (t. ex. hos Fraxinus-arter) och fribladig
krona (t. ex. hos Pyrola). G. M-e.
Symphorica’rpus, bot., se Snöbärsbuske.
Sy’mphytum, bot., se Vallört.
Sympodiäl, Sympo’dium, bot., se
Förgrening.
Sympo’sion, grek., det dryckeslag, som hos
greker och romare vidtog efter måltiden vid
bjudningar. Till ledare utsågs ofta genom
tär-ningskast en symposi/archos (lat. rex bibendi).
S. började med en bägare, ägnad åt Zeus,
även andra skålar druckos för gudarna, i regel
tre. Underhållningen ombesörjdes av
flöjt-blåserskor, ibland gycklerskor, men huvudsaki.
av gästerna själva. Omtyckt var
kottabos-spelet, vid vilket det gällde att med en
vinskvätt träffa en på en stång upphängd
metallskål. 1 äldre tid bestod den viktigaste
underhållningen i avsjungande av bordsvisor. Under
upplysningstiden i slutet av 400-talet f. Kr.
förekommo i intellektuella kretsar
bordssamtal om varjehanda ämnen. I sin berömda dialog
»Symposion» har Platon givit litterär form åt
dylika bordssamtal. Även Xenofon har
skrivit ett »Symposion», i vilket Sokrates är
huvudpersonen. Genren fick stor utbredning och
användes i senantiken för samlingar av
litterära notiser och märkvärdigheter. Huvudverk
äro Athenaios’ »Deipnosofistai» och
Macro-bius’ »Saturnalia». M. Pn N-n.
Symtom [-tå’m] el. Symptom (grek.
sy’mp-toma, läge, fall, tillstöt), varje förändring i
en organisms förrättningar, vilken står i
samband med skada el. sjukdomslidande. S. är
sålunda varje yttring av en sjukdom. Genom
aktgivande på samtliga s. kommer läkaren till
kunskap om sjukdomens art och kan sätta
dess diagnos. Ofta kan man icke med
behandlingen angripa sjukdomsorsaken omedelbart.
I st. f. en mot sjukdomsorsaken riktad
»kau-sal behandling» får man då nöja sig med en
symtomatisk behandling, som går
ut på att lindra, nedsätta el. undanröja vissa
s. — Adj.: S y m t o m ä t i s k. I. H.*
Syn, med. Synakten uppkommer vanl.
därigenom, att ljus från ett utanför ögat beläget
föremål efter brytning vid passage genom
ögats genomskinliga medier, hornhinnan,
kammarvattnet, linsen och glaskroppen, träffar
näthinnan och i dess stav- och tapplager (se
Näthinnan) framkallar en retning, som
fortledes till vissa områden i hjärnan och där
ger upphov till en föreställning. Endast om
ljusretningen träffar gula fläcken (se d. o.) i
näthinnans centrum, kan en klar bild
uppkomma. Orienteringen i rummet åter grundar
sig huvudsaki. på det perifera seendet.
Föremålets storlek och avstånd från ögat
måste fylla vissa krav. M. a. o. synvinkeln
el. vinkeln mellan de strålar, som från
ytter-ändarna av det betraktade föremålet
konvergera mot ögat, får ej vara för liten. Den
minsta erforderliga synvinkeln utgör ett mått
på synskärpan och kan för fullgoda ögon vid
vissa försöksanordningar nedbringas till 1
bågminut. I st. f. att bestämma synskärpan
medelst uppmätning av det minsta vinkelavstånd,
under vilket två punkter el. linjer kunna ses
1122
skilda, användas för praktiskt bruk s. k.
stilskalor el. sammanställningar av olika stora
bokstäver, siffror el. andra tecken, i vilka
grundstreckens storlek står i ett bestämt
förhållande till hela tecknets storlek. Stilskalor
användas även vid undersökning av
refraktio-nen, och vid brytningsfel bedömes synskärpan
först sedan ögat utrustats med bästa möjliga
glas. Synskärpan uttryckes antingen genom ett
bråk, vars täljare anger det avstånd, på vilket
undersökningen skett, nämnare det avstånd,
på vilket tecknet skall kunna ses av ett
fullgott öga (så t. ex. anger 5/5 normal synskärpa,
5/a något sämre o. s. v.); el. också anges den
medelst decimalbråk från 0,1 till l,o.
Understiger den 0,1, kan den t. ex. uttryckas som
förmåga att mot mörk bakgrund räkna fingrar på
visst avstånd. Urskiljas endast färger, talar
man om kvalitativ, skiljas endast ljus och
mörker om kvantitativ ljusperception.
Inom större delen av näthinnan uppfattas
alla färger. Perifert inträder först
röd-grön-blindhet och därefter gul-blåblindhet. Den
allra yttersta periferien är totalt färgblind
(jfr Färgblindhet). För
färguppfattningen spela belysningens art och intensitet
en stor roll, liksom över huvud för alla
synintryck. Vid snabbt sjunkande belysning
försämras seendet avsevärt, men efter en viss
tid har ögat anpassat sig el. »adapterats» för
den sämre belysningen. Ljussinnet, som på
olika sätt kan mätas och graderas, är perifert
bättre utvecklat än centralt (jfr S y n p u
r-p u r). För vissa yrken, t. ex. flygning, har
förmågan att se i nedsatt belysning stor
betydelse. En belysning över ett visst mått verkar
bländande och likaså en alltför hastig
stegring av belysningen, även om den ej når en
särskilt hög intensitet.
Med endast ett öga erhålles huvudsaki.
uppfattning om höjd och bredd, samarbetet
mellan båda ögonen ger därjämte
djupintryck, d. v. s. ett plastiskt el.
stereoskopiskt seende. Endast ljus från vissa
punkter i rummet, den s. k. horoptern (se d. o.),
träffar samhörande el. korresponderande
ställen i båda näthinnorna och ger upphov till
en enkel bild. Allt annat ljus träffar s. k.
disparata ställen i näthinnorna och ger eg.
upphov till dubbelbilder. Dylika kunna lätt
påvisas: fixeras det närmare av två i linje
med varandra liggande föremål, ses det bortre
dubbelt och tvärtom. Dessa s. k. fysiologiska
dubbelbilder verka under vanliga
förhållanden icke störande utan ge i stället
uppfattning om avstånd (se vidare
Avstånds-mätning och S t e r e o s k o p i). K. G. P-n.
Syn, jur., se Byggnadsskyldighet
och Husesyn.
Syn, grek, prep., med, tillsammans.
Synagoga (grek, synagogè, »församling»),
benämning på judarnas gudshus alltifrån 2 :a årh.
f. Kr. Det äldsta beviset i bibeln på s:s
tillvaro torde vara den från denna tid
härstammande ps. 74, där »Guds församlings hus» måste
syfta på s. Före Jerusalemstemplets
förstöring (70 e. Kr.) och därmed offerkultens
upphörande hade en bönekult utvecklat sig, som
betingade s. överallt, där judar bodde. S., som
även var lärohuset, där de skriftlärda tolkade
lagen, förestods av synagogföreståndare, som
XVIII. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
