Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndabock—Syndikalism
1125
gamla svenska tidebokens biktformulär
författad av Olaus Petri och var införd i 1531
års svenska mässa. Den efterföljande bönen,
»Den allsmäktige evige Gud», förekommer
ej vid skriftermålet. När skriftermål
omedelbart föregår högmässan, kan en alternativ s.
läsas, »Barmhärtige Gud, allgode Fader».
Denna upptogs i 1614 års handbok från den
brandenburg-nürnbergska kyrkoordningen av
1553 och lästes ända till 1894 regelbundet
efter predikan. Under fastlagstiden och på de
stora högtidsdagarna må i st. f. de nämnda
s. användas »Gud var mig nådig» (ur ps. 51
i Psaltaren). — Inom frälsningsarmén spelar
s. stor roll vid de offentliga gudstjänsterna.
De, som känna sig gripna av
väckelsepredikan, uppmanas att träda fram till estraden
för att offentligt bekänna sina synder i den
s. k. botbänken, varvid de i sin bön verksamt
understödjas av frälsningssoldaterna. Ilg Pl.
Syndabock, person, som får bära skulden
och straffas för vad många förbrutit. S. härrör
från hebreiska offerritualen (3 Mos. 16).
Syndafall (lat. peccatum originans),
övergången från rent till fördärvat tillstånd, hos
judarna framställd i berättelseform. — 1.
Såväl G. T. som N. T. förutsätta, att det första
människosläktet avfallit från den ursprungliga
ogrumlade gemenskapen med Gud. 1 1 Mos. 3
ges en utförlig berättelse därom. Berättelsen,
som utgör fortsättning av samma boks
skildring av paradiset (kap. 2), vilar sannolikt på
främmande mytologiskt stoff, och den vill
förklara varför livet blivit så fullt av möda
och varför döden blivit allas oundvikliga lott.
Svaret på dessa frågor ligger enl. berättelsen
däri, att människan av ormen, av den senare
judiska åskådningen likställd med satan,
förleddes att bryta mot ett Guds bud (se
Adam). — 2. En annan form antar tanken på
s. stundom, när man, som t. ex. Origenes,
antar en själarnas preexistens. Origenes
menade, att varje själ redan i en tidigare
tillvaro visat olydnad mot Gud och att
människans ställning här i livet var ett straff för
den i preexistensen begångna synden. Jfr
Arvsynd. — Litt.: Förutom de nyare
kommentarerna till Genesis se N. P. Williams,
»The ideas of the fall and of original sin»
(1927). E. S-e. (F. Btm.)
Syndafallscylindern, se Livsträdet.
Syndaflod, benämning på en stor
översvämning, som övergått jorden och utplånat
människosläktet på ett par människor när, vilka
givit upphov åt ett nytt släkte.
Syndaflods-berättelser finnas hos skilda folk och ha
vanligtvis uppstått i trakter, där floder brukat
översvämma och så framkallat föreställningen
om en i forntiden allt förhärjande
översvämning. Särskilt finnas de bland Nord- och
Sydamerikas indianer, i Polynesien och i Indien.
Bibliska syndaflodsberättelsen (jfr N o a), i
nuv. gestalt sammanflätad av två olika
skildringar med sinsemellan divergerande
uppgifter, härrör från Babylonien, där det redan
under den sumeriska tiden fanns olika
synda-flodsberättelser. Den utförligaste babyloniska
versionen finnes i Gilgamesjeposet (se d. o.),
där det skildras huru guden Enlil vredgas på
människorna för deras synder och sänder en
förhärjande flod, som utplånar
människosläktet. Guden Ea uppmanar dock sin gunstling
112(5
Utnapisjtim att bygga en ark, i vilken han
räddar undan sin familj och allehanda
djur-Flera av detaljerna i denna berättelse äro så
överensstämmande med den bibliska versionen
(1 Mos. 6—8), att någon tvekan om
släktskapen icke kan råda. — Litt.: E. Briem,
»Babyloniska myter och sagor» (1927). E. B-m.
Syndaförlåtelse, enl. evangelisk tro den
gudomliga gärning, genom vilken den
gudomliga kärleken betvingar den syndiga
människan och insätter henne i livsgemenskap med
sig själv. 1 förlåtelsegärningen dömer Gud
synden och övervinner den genom sin
kärlek. I begreppet ligger dels tanken på att
gudsgemenskapen genom synden är bruten,
dels att Gud såsom den aktive ständigt på
nytt söker och upprättar gemenskapen med
den ovärdige syndaren. Starkare än någon
annan har Luther gjort denna tanke till
centrum och principiell grund för det
religiösa livet. — Ur evangelisk synpunkt
innebär det en förtunning av förlåtelsetankens
positiva innebörd, när man, som stundom
skett, huvudsaki. ser den som något negativt
— straffets efterskänkande. Jfr
Försoning. F. Btm.
Syndètikon, flytande fisklim, berett av
sim-blåsor, fiskhud m. m., upplöst i ättiksyra.
Syndikalfsm (av fr. syndicat, fackförening),
opolitisk revolutionär fackföreningsrörelse. S.
anser, att arbetarnas rent fackliga organ
skola föra deras samhällskamp. Det
politiskt-parlamentariska arbetet avvisas av s. Den
s. k. direkta aktionen på arbetsplatsen är det
väsentliga för s., 8 timmars arbetsdag skall
t. ex. ej genomföras på politisk väg utan
genom att arbetarna på arbetsplatserna vägra
att arbeta mer än 8 tim. om dygnet. Strejk
skall kompletteras med andra medel, ss.
sabotage, förstörande av maskiner och
arbetsmedel, och obstruktion, försenande av
arbetspro-ceduren. Dessa kampmedel ha, särskilt i
Sverige, haft övervägande teoretisk betydelse.
Arbetarnas krav skola framföras med
utom-parlamentariska kampmedel, av vilka det
främsta är generalstrejken. Denna är också
yttersta medlet för omstörtning av det
bestående samhället och införande av en ny
samhällsordning, inom vilken fackföreningarna
skola vara bärare av produktionen samt deras
regionala sammanslutningar bilda de större
samfunden. I s:s teori spelar strejken en stor
roll. Den är ej framför allt ett medel för att
vinna omedelbara ekonomiska fördelar åt
arbetarna utan tjänar såsom »revolutionär
gymnastik» för att hålla den revolutionära
fantasien hos arbetarna levande och deras
kampförmåga ständigt vaken. — Om s. som
fackföreningsrörelse se Fackförening, sp. 10.
S. härstammar från Frankrike. Dess förste
banbrytare var Fernand Pelloutier (1867—
1901). Fram till världskriget låg den franska
fackliga landsorganisationen Confédération
gé-nérale du travail (C. G. T.) i händerna på de
revolutionära syndikalisterna. Under de två
senaste årtiondena har det socialdemokratiska
inflytande tagit överhanden i C. G. T., och den
ursprungliga revolutionära s., vars främste;
teoretiker George Sorel (se d. o.) var, har
numera icke mycken anslutning. Bland syndika*
listorganisationer i andra länder märkes
In-dustrial workers of the world (L W. W.)‘ ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
