Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
Syntetisk—Syrakusa
1134
Därutöver har den organiska s. eftersträvat
och även lyckats att framställa ämnen, som
överträffa naturprodukterna el. komplettera
dem; så är förhållandet inom de moderna
färgämnes- och läkemedelsindustrierna.
I jämförelse med den organiska har den
oorganiska s. haft att möta mindre svårigheter
och har icke heller att uppvisa så lysande
resultat. Den mest anmärkningsvärda s. inom
detta område torde vara framställningen av
kväveföreningar ur luft (se K v ä v e i n d
u-s t r i). — Ett utomordentligt verksamt
hjälpmedel har den kemiska s. på senare tid fått
i katalysatorerna (se Katalys), t. ex. vid
framställningen av kväveföreningar,
syntetiska brännoljor, alkohol och en mängd andra
organiska föreningar. G. S-ck.
Syntetisk, sammanbindande; med konst
framställd, i motsats mot naturlig, t. ex.
syntetiska ädelstenar. — Om syntetisk
predikan se Ilomilia, om
syntetiska språk se Indoeuropeiska
språk, sp. 551, om syntetiska
omdömen se Kant.
Syntonln, kem., se Albuminat.
Synvidd el. Avstånd för det
tydliga seendet, det avstånd, på vilket ett
föremål bör hållas, för att ögat utan
ansträngning skall kunna iakttaga det (jfr A
c-komodation 2). Vid normala ögon är s.
20—30 cm. T. E. A.*
Synvillor, feluppfattningar med synsinnet
av geometrisk art, se Optiska villor.
Till s. räknas stundom även s. k.
subjektiva färger el. kontrastfenomen,
som uppträda, då man betraktar en grå fläck,
omgiven av en färgad bakgrund. Fläcken
framträder i bakgrundens komplementfärg.
Hit hör även fenomenet, att skuggor före
falla färgade. Jfr Synsinnet. J. T
Synzoisk [-så’-], bot., se Spridningsan
ordning, sp. 282.
Syon [såTen], engelskt kloster, se S i o n
Sype’rb, se S u p e r b.
Syra. 1. (Bot.) Se S y r s 1 ä k t e t. — 2.
(Kem.) En omfattande klass av kemiska
föreningar, vilkas primitivt fattade
kännetecken äro, att de i vattenlösning smaka surt,
färga indikatorer (se d. o.) på bestämt sätt,
upplösa el. angripa de flesta metaller och vid
tillsats till en bas (se Baser) försvaga och vid
tillräcklig mängd upphäva dennas
karakteristiska egenskaper. En enkel och länge
tillfredsställande definition av begreppet s. gavs
av den elektrolytiska dissociationsteorien (se
d. o.), vilken såsom en s. betecknar en
väte-förening, som i vattenlösning avspjälkar
väte-ioner, vilka anses vara bärare av de
karakteristiska syraverkningarna. Starka s. äro i
vattenlösning till övervägande del uppdelade
i ioner, varigenom lösningens
väteionkoncent-ration (se d. o.) blir hög (t. ex. salpetersyra,
saltsyra), svaga s. äro i vattenlösning föga
dissocierade (ättiksyra). På grund av att
denna definition visat sig vara i vissa
hänseenden otillfredsställande, särskilt då andra
lösningsmedel än vatten ifrågakomma, men
även av andra skäl, ha på senare tid nya och
stundom radikalt omgestaltade uppfattningar
om vad som bör menas med en s. (och en bas)
gjort sig gällande (schweizaren A. Werner,
tysken L. Michaelis, dansken J. N. Brönsted).
Katedralen i Syrakusa.
Enbasisk säges syran vara, om varje molekyl
därav ger en väteion, vid större antal
väteio-ner flerbasisk (två-, trebasisk o. s. v.). Se
även Syror och
Väteionkoncentra-t i o n. — 3. (Skogsv.) Se S y r f ä 11 a. G.S-ck.
Syracuse [si’rokjös], stad i staten New
York, U. S. A., vid Onondagasjön, som genom
Oswego river avflyter till Ontario; 209,326
inv. (1930). Järnvägsknut och viktig hamn
vid New York state barge canal, som genom
O’wogokanalen förbindes med Ontario. Tillv.
av automobiler, ångpannor och -maskiner,
möbler beklädnadsartiklar, porslin och
skrivmaskiner; i förstaden Solvay (7,986 inv.) stor
sodatillv., grundad på traktens saltlager. Säte
för S. university (gr. 1870, 5,192 stud. 1930).
Syrak, se Jesu Syraks bok.
Syraküsa (grek. Syräkusai, lat. Syräcüsae),
off. Siracusa, stad i s. Italien, på
Siciliens ö. kust; 50,320 inv. (1931); huvudstad
i prov. Siracusa (se d. o.), ärkebiskopssäte.
Nuv. S:s äldsta delar, huvudsaki. av
medeltida ursprung, upptaga den ö, som under
forntiden kallades Ortygia; här märkas
katedralen, uppförd inom ruinerna av ett
Athenatem-pel, senast restaurerat 1909—27, samt det
rika arkeol. museet. På fastlandet kvarstå
två kolonner av Zeus Olympios’ tempel, en
stor grekisk teater, ett nära 200 m långt
altare, byggt av Hieron II, och en romersk
amfiteater. I platåns sydsluttning ligga de
berömda stenbrotten (latomierna), i vilka de
fångna atenarna fingo försmäkta. En
tunnelgång är berömd för sitt eko (Dionysios’ öra).
Vidare finnas omfångsrika men utplundrade
katakomber. Moderna kvarter uppväxa kring
järnvägsstationen på fastlandet. Den rymliga
Porto grande bildar en förträfflig naturhamn;
efter Italiens förvärv av Libia har S. fått
ökad betydelse som handelshamn (regelbunden
fartygs- och lufttrafik med Tripolis).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
