Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syren - Syreprovare - Syresyror - Syrfälla, Syra - Syrgas - Syrgasbad - Syrianos - Syrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1137
Syreprovare—Syrien
1138
blad och mörkt violetta blommor, persisk
s., S. persica, som är lågvuxen, med små,
ägg-runt lansettlika blad, och hybridsyren,
kinesisk s., S. chinensis, en bastard
mellan den sistnämnda och vanlig s. G. M-e.
Syreprovare, areometer för bestämmande av
spec. v. hos syror (t. ex. svavelsyra,
salpetersyra, saltsyra); graderas endera direkt i
viktprocent el. i grader Baumé o. dyl. Jfr
Areometer och Areometerskalor. G. H-r.
Syresyror, kem., av den historiska
utvecklingen betingad benämning på de syror, som
innehålla grundämnet syre. Numera saknar
denna distinktion betydelse. G. S-ck.
Syrfälla, Syra, fälla träd, som, utan att
kvistas, få ligga i riset, där de småningom
torka. Detta avverkningssätt brukades förr
vid kolningar. (S-r.)
Syrgas, kem., se Syr e.
Syrgasbad omfattar oxygenol-, o z e
t-och o z o n b a d. S. ha liknande verkan och
användning som kolsyrebad men äro mildare.
Syrgasblåsorna verka inciterande på hudens
nerver och blodkärl, blodtrycket sjunker,
pulsen blir långsammare och kraftigare. S.
verkar också rogivande. Det brukas framför allt
vid nervösa hjärtbesvär, övergångsårens
vaso-motoriska rubbningar och lindrigare
blodtrycksstegringar. S. kan lätt ordnas i
hemmet (200 kbcm 30-procentig vätesuperoxid
till-sät as till ett bad). Badets temp. vanl. 34°—
36° C, badtid 15—20 min., vila efteråt. G. Kr.
Syriänos från Alexandria (grek. Syriano’s),
nyplatonsk filosof, prof, i Alexandria 431 el.
432. Ryktbarast var S. för sina kommentarer
till Platon och Aristoteles. (G. O-a.)
Syrien, fr. Syrie, arab. esch-Scham, turk.
Surija, en av Främre Asiens historiska
huvuddelar, i vidsträckt bemärkelse omfattande
landet mellan Medelhavet i v. samt Eufrat och
Arabiens ökentrakter i ö., Taurusbergen i n.
och Sinaihalvön i s. Politiskt betecknar S.
numera de områden, som efter världskriget
ställts under franskt mandat, d. v. s.
ovannämnda landsdel — med undantag av Palestina,
Transjordanien och de nordligaste delarna —
men mot ö. nående över n. Mesopotamien fram
till Tigris. Mandatområdet, off. kallat Syrie
et Liban, omfattar 150,000 kvkm med 2,831,622
inv. (1929); huvudstad är Beirut.
S. bildar en forts, av Arabiens platåland
och genomdrages av den stora syriska
gravsänkan från Taurus till Röda havet, i mell.
delen kallad el-Bikaa (forntidens Celesyrien),
i s. el-Ghor. Mellan denna och Medelhavet
höjer sig Libanon (se d. o.) till 3,063 m ö. h.,
mot n. fortsatt av Djebel el-Ansarije och
Ama-nusbergen (Alma-dag), de senare utlöpare
av Taurus; Antilibanon med Hermon och
nordliga utgreningar bilda den parallella ö.
randen. Gravsänkan avvattnas i n. av Nahr
el-Asi (Orontes), i mellersta delen av Nahr
el-Litani (Leontes) och i s. av Jordan. De mot
ö. rinnande floderna utsina vid randen av
Syriska öknen. Om forntida vulkanisk
verksamhet vittna Haurans lavaplatåer och
tuffavlag-ringar. — Kustlandet har typiskt
Medelhavsklimat med rikliga vinterregn; vegetationen
karakteriseras av olivträd, ek, lager o. s. v.;
macchia och skog ha alltmera undanträngts
av odlingen. Det inre S. kännetecknas av
stora temperaturdifferenser och ringa neder-
börd samt utgöres
till största delen
av buskstäpp, mot
ö. övergående i
öken, där odlingen
är koncentrerad
till floddalar och
os ser.
S:s nuv.
befolkning är huvudsaki.
arabisktalande
men till sin
härstamning mycket
heterogen.
Flertalet utgöres av
sy-rier, som synas ha
uppstått genom en
långvarig
rasblandning av hetiter och
besläktade folk,
semitiska folk, ss.
fe-nicier, araméer,
judar och araber, i
nyare tid även greker och turkar. 1
stäppområdena bo även rent arabiska beduiner;
dessutom kolonier av européer (»franker») i
städerna samt turkar, tjerkesser m. fl. Den
religiösa splittringen är mycket stor och
antalet sekter betydande. Flertalet inv. är
emellertid muhammedaner (1,514,755 1929, därav
1,075,816 sunniter); viktigare sekter äro
schii-terna (se Islam, sp. 767), nosairierna och
druserna (se dessa ord). De kristna (505,414,
flertalet i Libanon) fördela sig på ett stort
antal kyrkosamfund: grek.-ortodoxa, romerska
katoliker, unierade katoliker, maroniter,
jako-biter, nestorianer, armeniska kristna m. fl.,
alla under egna patriarker, biskopar o. s. v.
För den högre undervisningen sörja ett syriskt
univ. och en arab, högskola i Damaskus samt
ett franskt och ett amerikanskt univ. i Beirut.
Ett stort antal folkskolor underhålles.
Näringslivet är ännu föga utvecklat, delvis
en följd av den forna turkiska regimens
oföretagsamhet. Jordbruket, koncentrerat till
kustlandet, dalarna och oaserna, lämnar vete och
havre (Aleppotrakten och landskapet
en-Nukra), majs, bomull (Aleppo), tobak, sesam,
grönsaker och frukt (oliver, vin, apelsiner
m. m.). I norra S. drives en betydande
silkes-maskavel. Boskapsskötseln (särskilt fåravel)
är av vikt i stäppområdet. Industrien är täml.
outvecklad och omfattar huvudsaki. kvarnar,
silkesspinnerier, tillv. av olja och tvål m. m.;
däremot är hantverksmässig tillv. av tyger,
mattor, läderarbeten o. s. v. av vikt. Exporten
värderades 1930 till 612,3 mill. frcs
(spannmål, boskap, silke, ull, bomull m. m.),
importen till 1,270,5 mill. frcs (textilfabrikat,
metallvaror m. m.). Huvudhamnar äro Beirut,
Alexandrette och Tripolis. Järnvägsnätets
längd 1930 var 980 km; huvudlinjerna äro den
smalspåriga banan Beirut—Rejak—Damaskus,
fortsatt av Hidjazbanan, och den
normalspå-riga linjen Rejak—Aleppo, som har
anslutning till Bagdadbanan. Landsvägsnätet har
under den franska regimen förbättrats och
regelbunden biltrafik införts, bl. a. genom
öknen till Bagdad. Beirut och Damaskus
angöras av den franska lufttrafiklinjen
Marseille—Saigon. — Myntenheten är sedan 1927
det syriska pundet (livre) = 20 franska frcs.
Vanlig syren, Sy ringa vulgaris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
